Flipp-flopp och kjol
Det var jättejättefint väder idag också så jag beslöt mig för att ha flipp-flopp och kjol. Det är väl passande när det är sommarvarmt, tyckte jag. Jag tror aldrig att jag har fått så många kommentarer om min klädsel någonsin... Karls kompis, Lillebror eller vad han nu kallas, inledde med höjda ögonbryn, sen kom Dagge :"Tycker du att det är sååå varmt?" (Ja, tydligen... 24 grader räcker gott och väl för mej!), Lundis ville också vara med i klubben Mobba Sara och sen mötte jag också Elin i matsalen som naturligtvis också kommenterade. Men så konstigt är det väl inte?!?!
Hmm. Jag tyckte att det var skönt i alla fall! Särskilt när vi tog en promenad vid halv tre tiden för att kolla på gamla hus på Kålgården (vi har det som uppgift på Historian). Hanna hade till och med vinterjacka på sig först... Suck.
En annan sak som har varit lite konstigt på sista tiden är att jag har börjat drömma ganska mycket om en gammal kompis som jag inte har träffat på hur länge som helst. Jag tänker ganska mycket på henne också. Skitkonstigt. Det är rätt sorgligt egentligen. Vi har (hade) känt varann sen vi gick i nollan och upp en bra bit in på högstadiet och idag har vi ingen som helst kontakt. Antagligen är det lika bra det eftersom personen i fråga är högst opålitlig och rätt så självcentrerad. Trots det är jag nyfiken på hur det går för henne. Jag är ganska säker på att om hon fortsätter i de spår som hon inledde i slutet av vår vänskap kommer det inte att gå så bra... Ansvar existerar inte, i alla fall inte hennes ansvar. Att hennes betyg var sämre än mina berodde tydligen på att min mamma jobbade på samma skola och att alla hennes lärare var knäppa. Hmm. Hon bröt löften och avtal när vi skulle ses och liknande tusen och åter tusen gånger. Ändå kom hon tillbaka efter ett tag och bad om ursäkt: och dum och naiv som jag är så godtog jag den alltid. Jag tror att hon vill väl innerst inne, att hon är en god människa. Hon har bara alldeles för dålig självdisiplin och inlevelseförmåga när det gäller andra människor att det helt enkelt inte fungerar i vårt samhälle.
Hon "tog ledigt" från skolan för att plugga körkortsteori. Ett halvår senare hade hon fortfarande inte fixat teoriprovet, det hade varit för mycket. Men körprovet, det var då absoluuut inga problem det inte! Om någon frågar mej så är jag ganska övertygad om att hon fortfarande inte har körkort. Tragiskt.
Men, min barndomsvän kan ju ha förändrats. Det tror jag fortfarande på - människors möjlighet att byta banam bryta ett dåligt mönster. Vi får väl se nästa gång hon ringer, om ett halvår eller så. Jag väntar fortfarande på att hon ska ringa upp, som hon lovade att göra i höstas då jag fick ett sms där det stod: " Jag sitter på lektion. Ringer dej sen." Jag väntade en bra stund inne i stan och missade x antal tåg och bussar i väntan på det samtalet innan jag slutligen åkte hem och väntade där i stället.
Jäkligt lång lektion...
Hmm. Jag tyckte att det var skönt i alla fall! Särskilt när vi tog en promenad vid halv tre tiden för att kolla på gamla hus på Kålgården (vi har det som uppgift på Historian). Hanna hade till och med vinterjacka på sig först... Suck.
En annan sak som har varit lite konstigt på sista tiden är att jag har börjat drömma ganska mycket om en gammal kompis som jag inte har träffat på hur länge som helst. Jag tänker ganska mycket på henne också. Skitkonstigt. Det är rätt sorgligt egentligen. Vi har (hade) känt varann sen vi gick i nollan och upp en bra bit in på högstadiet och idag har vi ingen som helst kontakt. Antagligen är det lika bra det eftersom personen i fråga är högst opålitlig och rätt så självcentrerad. Trots det är jag nyfiken på hur det går för henne. Jag är ganska säker på att om hon fortsätter i de spår som hon inledde i slutet av vår vänskap kommer det inte att gå så bra... Ansvar existerar inte, i alla fall inte hennes ansvar. Att hennes betyg var sämre än mina berodde tydligen på att min mamma jobbade på samma skola och att alla hennes lärare var knäppa. Hmm. Hon bröt löften och avtal när vi skulle ses och liknande tusen och åter tusen gånger. Ändå kom hon tillbaka efter ett tag och bad om ursäkt: och dum och naiv som jag är så godtog jag den alltid. Jag tror att hon vill väl innerst inne, att hon är en god människa. Hon har bara alldeles för dålig självdisiplin och inlevelseförmåga när det gäller andra människor att det helt enkelt inte fungerar i vårt samhälle.
Hon "tog ledigt" från skolan för att plugga körkortsteori. Ett halvår senare hade hon fortfarande inte fixat teoriprovet, det hade varit för mycket. Men körprovet, det var då absoluuut inga problem det inte! Om någon frågar mej så är jag ganska övertygad om att hon fortfarande inte har körkort. Tragiskt.
Men, min barndomsvän kan ju ha förändrats. Det tror jag fortfarande på - människors möjlighet att byta banam bryta ett dåligt mönster. Vi får väl se nästa gång hon ringer, om ett halvår eller så. Jag väntar fortfarande på att hon ska ringa upp, som hon lovade att göra i höstas då jag fick ett sms där det stod: " Jag sitter på lektion. Ringer dej sen." Jag väntade en bra stund inne i stan och missade x antal tåg och bussar i väntan på det samtalet innan jag slutligen åkte hem och väntade där i stället.
Jäkligt lång lektion...
Kommentarer
Trackback