Att söka jobb
Ja. Studenten närmar sig nästan omänskligt fort, och i takt med den kommer också ångersten. Vart ska jag ta vägen sen?! Jag vet inte alls vad jag vill göra... Så fort någon berättar vad hon/han ska göra så tänker jag: Det vill jag också, det låter ju jättekul! Problemet är att det i nuläget finns typ tusen olika saker jag vill göra: resa, jobba utomlands, gå på folkhögskola, jobba som au pair, jobba ett år hemma, börja på universitet eller högskola (och läsa vad..? läkare, ingenjör...?), göra lumpen...
Suck. Faktum är att det som jag har längtat efter sååå länge, antagligen så länge som jag har gått i skola; studenten, inte alls känns särkilt kul längre. Jag vill gå ett år till!!! Eller, det vill jag ju inte egentligen, det skulle bara kännas så tryggt och skönt...
Men en sak vet jag. Jag vill INTE bli sysslolös och sitta hemma hos mamma och pappa hela hösten. Det är värsta senariet... Så, för att i alla fall känna att jag gör något för min situation gick jag ut och sökte jobb igår. Gick till sådär 7-8 ställen och gav den mitt CV och en intresseanmälan. Nu är det bara att hoppas! Jag antar att jag får ringa upp ställena nästa vecka eller nåt sånt och kolla vad chefen tror om det... Orka! Det är det värsta; att ringa. Jag känner alltid mej så dum och måste övertala mej i flera timmar och kanske dagar innan för att våga ringa... Så jobbigt att slå nummret och sitta och vänta på att någon ska svara! Tänk om jag glömmer bort vad jag heter! Eller säger fel telefonnummer; "...eller, oj, det där va ju inte riktigt rätt telefonnummer där, oj då, hehe...." Usch. Det har aldrig hänt innan att jag har sagt fel men man vet ju aldrig...
Det är meningen att jag ska ringa till ett ställe idag. Suck. Och jag måste verkligen ringa eftersom en kompis har varit snäll och fixat det till mej och dessutom sagt till dem att jag skulle ringa under veckan. Suck igen.
Nej, nu får jag nog ta en liten koll på ams hemsida...
Suck. Faktum är att det som jag har längtat efter sååå länge, antagligen så länge som jag har gått i skola; studenten, inte alls känns särkilt kul längre. Jag vill gå ett år till!!! Eller, det vill jag ju inte egentligen, det skulle bara kännas så tryggt och skönt...
Men en sak vet jag. Jag vill INTE bli sysslolös och sitta hemma hos mamma och pappa hela hösten. Det är värsta senariet... Så, för att i alla fall känna att jag gör något för min situation gick jag ut och sökte jobb igår. Gick till sådär 7-8 ställen och gav den mitt CV och en intresseanmälan. Nu är det bara att hoppas! Jag antar att jag får ringa upp ställena nästa vecka eller nåt sånt och kolla vad chefen tror om det... Orka! Det är det värsta; att ringa. Jag känner alltid mej så dum och måste övertala mej i flera timmar och kanske dagar innan för att våga ringa... Så jobbigt att slå nummret och sitta och vänta på att någon ska svara! Tänk om jag glömmer bort vad jag heter! Eller säger fel telefonnummer; "...eller, oj, det där va ju inte riktigt rätt telefonnummer där, oj då, hehe...." Usch. Det har aldrig hänt innan att jag har sagt fel men man vet ju aldrig...
Det är meningen att jag ska ringa till ett ställe idag. Suck. Och jag måste verkligen ringa eftersom en kompis har varit snäll och fixat det till mej och dessutom sagt till dem att jag skulle ringa under veckan. Suck igen.
Nej, nu får jag nog ta en liten koll på ams hemsida...
Kommentarer
Trackback