Mitt liv som Sara

Melodifestivalen. Finns det något större jippo i Sverige? Skulle knappast tro det... I flera år har det stört mej otroligt mycket att det bara är samma gamla artister med o sjunger, och samma gamla G:son som skriver låtar som låter mest som ett hopkok av gamla melodifestivallåtar. Vad är det för omusikaliska, mutade gubbar som bestämmer vad som får vara med egentligen?! Ibland är det ju så dåligt att man bara inte står ut - och så får man veta att det är flera tusen som har sökt in. Suck.
Därför blev jag jätteförvånad när jag av misstag kom in på svt:s förhandsvisning av låtarna som ska spelas ikväll: efter Regina Lund och före Jimmie Jansson såg jag ett för mig helt okänt namn, Marie Lindberg. Det som var ännu mer unikt var att, ja, hon var faktiskt en helt okänd lärare som, ännu mer unikt, hade skrivit låten själv! Helt otroligt, tänkte jag. Ännu mer fantastiskt var att låten var så otroligt go och soft. Hennes röst är så ren och dynamiken är underbar, samtidigt som låten i sig egentligen är ganska enkel. Detta gör att känslan får är att detta är något äkta. Hon sjunger rakt in i hjärtat och man kan verkligen förstå och känna med henne när hon sjunger om hur kärlek tar slut. Hur kärlek går från att vara självklara omprioriteringar till uppoffringar.
Så underbar låt, men självklart kommer den antagligen inte ha en chans mot  Amanda (Jimmie Jansson), Rainbow Star (Regina Lund) eller Kom (Jessica Andersson) eller någon annan av låtarna som mest känns som upprepningar och nåt som har skrivits ihop på en kvart utan något annat syfte än att slå...
Men, men... Hoppas kan man alltid. Jag bryr mej inte särskilt mycket om Melodifestivalen
men det vore faktiskt riktigt kul om en helt okänd person kunde slå de etablerade, stelbenta artisterna.
Go Marie!!!

Här är den:  http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=64119&a=752568

Lyssna och njut!