Mitt liv som Sara

Ibland blir jag inte riktigt överens med mig själv. Eller snarare kanske med min hjärna. Den bara maler på och tänker en massa saker som jag inte alls har lust att tänka. Jag försöker att liksom lirka lite med den och tänka på lite trevligare saker men det är ungefär lika dumt och lönlöst som att försöka dressera en geting - det blir bara värre ju mer man försöker. Inte så sällan önskar jag att det fanns någon liten avstängningsknapp som jag bara kunde stänga av hjärnan med. Särskilt när jag ska sova...

Det värsta med mig är att när jag har fått en idé på hjärnan så släpper jag den inte, nästan oavsätt hur korkad den är. Som igår till exempel. Jag fick för mej att jag skulle skicka ett sms till en som jag träffade i fredags. Eftersom jag inte hade mobilnr. så gick jag in på Eniro och tänkte att "man kan ju alltid kolla...". Jo, personen i fråga fanns med och jag skickade mycket riktigt ett sms. Smart Sara - inte. Om jag var lite nyfiken innan så blev det ju inte direkt bättre av att personen inte hade en aaaaning om vem jag var. Suck. Så det finns några olika alternativ och jag kan inte (min puckade hjärna kan inte) avgöra vad som är mest logiskt.
1. Fel nummer står på Eniro, kanske ett gammalt nummer.
2. Mottagaren kom inte ihåg mej, vilket i så fall skulle vara ganska tragiskt eftersom vi pratade en hel del...
3. Mottagaren kom ihåg mej men ville för allt i världen inte ha någon kontakt och låtsades alltså som om ingenting. Om det skulle vara så så är det nog inte mej det är fel på. Man kan ju faktiskt bara säga att man inte vill ha någon kontakt i så fall tycker jag.

Ja, så alltså vet jag inte riktigt om jag ska känna mej väldigt dissad eller om det bara var fel nummer. Suck igen.

Slutsats: Man ska inte hålla på och skicka sms om man inte vet säkert vem de kommer till.

Ok, nu kommer detta i lite fel ordning men med tanke på min högst bristande koncentrationsförmåga igår så hoppas jag på lite överseende. Jag tänkte att lite bilder på bloggen skadar ju inte, särskilt eftersom det var ett tag sen jag la ut några bilder.
Här kommer några från Beccas kalas i fredags:

Rebecca blåser ut alla tolv ljusen på en gång

Världens sötaste kusiner? I alla fall de sötaste kusiner jag har - och jag har några stycken. De ser kanske inte så glada ut på just denna bilden, men de var hur charmerande som helst i fredags.

I vår släkt har vi som tradition att hissa födelsedagsbarnet lika många gånger som år det fyller. Med Rebecca gick det bra, men jag vill inte ens tänka på mitt 18-årskalas... Jag blev inte hissad i år, tack och lov!

Nu är det dags för lite lunch - jag är jättehungrig!

Jag hittade en lista som jag helt fräckt och utan dåligt samvete kopierade:

Igår var en rätt konstig dag för min del. Förrutom att jag gjorde lite saker som jag verkligen inte brukar göra på lördagsmornar, så led jag också av sömnbrist (och kanske litelite baksmälla också, den första i så fall). Jag hade sovit i princip ingenting när jag gick upp strax innan elva - strax efter att mina kära syskon och föräldrar hade åkt iväg till Aboda (och tagit med sig båda nyklarna till dieseln, som jag alltså inte kan använda...). Jag drack lite vatten och åt ett äpple till frukost och tog en promenad med Dagge. Efter en middag bestående av fil och en smörgås tog jag en liten promenad till (det var fint väder för en gångs skull) upp till Gränsenstugan för att äta lite blåbär och hallon. För ovanlighetens skull så hittade jag inte så mycket - jag som alltid blir helt distraherad av alla blåbär och hallon när jag är ute och springer...
När jag kom hem tror jag att jag åt någon smörgås till och sen tänkte jag vila en liten stund på sängen. Hmm, visst. En liten stund. Jag vaknade någon gång vid 10-11-tiden och insåg att jag låg med kläderna på ovanpå överkastet och också att jag var skittrött. Jag drog ner rullgardinen och kröp ner under täcket. Allt gjorde jag när jag troligen var mer eller mindre sovande, för jag glömde att ta av mej och vaknade någon gång mitt i natten och insåg att jag fortfarande hade kläderna på mej. Jag är inte helt säker på att jag drog ner rullgardinen den första gången jag vaknade - det kan lika gärna ha varit den andra gången...

Så i morse vaknade jag klockan 7, något som jag definitivt inte brukar göra på söndagsmornar. Jag kände mej utvilad och gick upp. Jag hade då sovit i 15 timmar - det brukar jag inte heller kunna. Hittills idag har jag ätit en inte allt för stor frukost (för att inte dra på mej onödigt magont eftersom jag också åt ovanligt lite igår - sen fredag klockan 20, då jag åt en liten skål med köttfärssås och makaroner, hade jag i morse bara ätit två (eller möjligen tre, minns inte...) mackor och fil med jordgubbssylt och så ett äpple). Sen dess har jag kollat på tv, kollat på tv och kollat på tv. Jag har suttit en liten stund framför datorn också. Dessutom kom jag på att jag inte matade kaninerna igår eftersom jag sov istället så det har jag gjort också. Två spännande dagar i följd alltså!

Igår jobbade jag 7.30-15.30 och klockan fyra kom hela tjocka släkten (nästan) för att fira Rebecca - jag hade med andra ord ganska fullt upp. Beccan fyllde 12 förra fredagen men eftersom de var på Öland då så hade vi kalas igår istället. Elsa och Philip var sååå himla söta (inte för att de inte brukar vara det). De följde efter varandra och skulle ha koll på vad den andra gjorde hela tiden.

Igår var det utekväll också. Jag och Dagge skulle gå ut hade vi bestämt sen tidigare. Vi gick på förfest hos Sebastian (och hans kompisar, bland annat en som hette Peter och som var... hmm - trevlig.) och eftersom vi var ute lite sent så blev det en snabbvariant av förfest. Vi kom sådär 20 minuter innan vi var tvugna att gå igen för att hinna med bussen. Orutin - ja visst, men det gick rätt bra ändå. Det blev lite förfest på bussen också...
Väl inne i Den Stora Staden gick vi till Waffis där Daniel lurade mej att köpa en äcklig öl, och sedan vidare till Centrum för att få en stämpel. Efter det blev det Amor och sedan tillbaka till Centrum. Tyvärr infann sig inte någon vidare partystämmning för mej. Jag som var såå taggad när vi åkte in kände mej bara väldigt less på alltsammans och var mest sugen på att skita i det. Jag hade inte alls lust att dansa längre. Surt. Jag gick ut och satte mej en stund och filosoferade, och även om jag inte blev mer uppåt av det så fick jag i alla fall lite frisk luft.

Under kvällen träffade jag två gamla klasskompisar; Susanna (hette hon när vi gick i samma klass) och Anton. Det var kul att se dem -det var ett tag sen sist.

Efter att Centrum hade stängt tog vi bussen hem och gick på efterfest hos Sebastian.

Mamma, pappa och mina syskon kom hem igår. Då hade jag fått vara själv hemma i en vecka. Det tog sådär en kvart ungefär innan jag önskade att de skulle åka tillbaka igen. Suck. Mamma bara tjatar och tjatar och Becca och Carl bara bråkar. Men, men. Det tar väl ett litet tag innan man har vant sig igen -- jag har ju trots allt överlevt 19 år med mina föräldrar.

I fredags skulle klassåterträffen äga rum. Det blev jag och Karl, och så Anders och Sara. Hmm. En av 31 - så populär är jag... Vi grillade lite, "tittade" på Snålvatten och jäkelskap, tittade på bilder från studenten bland annat och spelade Pictionary (som jag och Sara borde ha vunnit). Sara och Anders sov över här och Karl åkte hem vid 2-tiden. På lördagen gick jag upp vid halv tolv och de andra låg kvar i nästan en timme till så vi åt inte frukost förrän halv ett.

På kvällen på lördagen kom Hanna, Sofie, Andrea och Elin Björk och det blev grillning den kvällen också. Kul att träffa folk som man inte ser så ofta. Den kvällen blev  väl lite mer klassåterträff eftersom vi allihop gick i samma klass 6:an - 9:an.

Lite bilder tagna för en evighet sen:


Hanna och Sofie (feb -05)

Jag och Sofie - tror inte vi ville vara med på kort... (feb -04)

Elin och Andrea (feb -04)

Idag ska jag jobba. Skönt att ha sovmorgon men samtidigt så gör man ju inget vettigt på den här tiden ändå. Jag börjar 15.00 och går till 20.30 men det känns ändå som om hela dagen är förstörd. Man kan ju inte direkt hitta på något... Men, men.

Något som är rätt skönt med mitt sommarjobb är att det bara är 75%. Så alltså: mindre lön men också mindre jobb. Så igår och idag är jag ledig. Alltså bestod denna jobbveckan av tisdag kväll och onsdag dag. Lagom mycket sådär...

Idag var det meningen att vi skulle ha åkt ut och tältat. Det vill säga om folk fortfarande hade tyckt som de tyckte i slutet av trean: att det skulle vara kul. Men, så var inte fallet. En enda har sagt att han kan. Suck... Många har inte ens hört av sig eller svarat när jag har skickat sms, några har svarat att de inte kan. Jaja, nu vet jag i alla fall att jag inte tänker anstränga mig något mer om det är någon som föreslår klassåterträff. Det värsta är nog att jag känner mig så dum. Liksom; trodde jag verkligen att någon skulle komma bara för att de sa det innan?! Jag har faktiskt försökt detta en gång innan, i ettan, och det var samma sak då. Alla tyckte att det verkade jättekul - ända tills det var dags. Fast då åkte vi faktiskt ut ändå. Det var Dagge och Elin från klassen. Och jag. Så tre av trettiotvå.
Därför borde jag kanske ha varit lite förberedd på det här. Men men.

Ikväll tänkte jag ha en grillfest istället, men så mycket fest vet jag inte om det blir. Som mest kommer vi att bli 6, som minst 3. Så vi får väl se. Alla verkar alltid så upptagna när jag frågar... Ok, till grillfesten kanske det var lite sent att fråga på onsdag och igår, men ändå. Så populär är jag...

Igår var det riktigt fint väder för en gångs skull. Jätteskönt! Jag låg på stranden nästan hela dagen, kändes det som i alla fall...
Övriga famlijen åkte iväg på husvagnssemester igår. De skulle åka kl halv nio sa mamma på söndagskvällen. Hmm, visst. Eller inte. Som vanligt när mamma och pappa bestämmer en tid så ska man lägga till sådär 1-2 timmar för att få den verkliga tiden. Ja, så de åkte ungefär kvart i elva istället. När de äntligen hade kommit iväg tog det inte så lång tid innan pappa ringde. "Du måste komma med bilen", sa han. Motorn kokade... Så det var bara för mej att ta finbilen och åka på mitt räddningsuppdrag. De stod i backen innan man svänger av mot Dalvik, på 195:an, där det som tur är är tvåfiligt. Vi bytte bil och jag fick alltså ta dieseln. Suck. Jag som blev så glad för att jag fick ha finbilen... Men, men.

När jag kom hem igen gick jag till biblioteket och lånade tre böcker, lagade mat som jag åt som middag och ringde till en fd klasskompis (Karl) för att höra hur det blir på fredag. Ringde också till Elin och till Sara och försökte få någon av dem att följa med mej och bada, men ingen kunde. Jaha, så jag fick åka själv.
Jag åkte till Furusjö, där jag inte direkt var ensam... Det blev riktigt varmt att ligga och sola, nästan lite utomlandskänsla faktiskt. Vattnet därimot var inte så varmt - men jag doppade mej! Efter ett tag när jag hade legat och läst i solen, ringde Dagge. Vi hade bestämt att vi skulle springa en runda tillsammans och han undrade hur vi skulle göra. Vi bestämde att vi skulle bada först så Dagge kom ut till Furusjö. När vi gick ner till vattnet och han gick ut en liten bit, tyckte han att det var aaaaldeles för kallt. Daniel har precis varit i Turkiet och konstaterade rätt fort att det inte var som Medelhavet (nähä?!) och därmed för kallt. Hmm. Så, vad blev lösningen? Jo, vi åkte till Horsagölen, en liten, liten sjö som alltid är varmare än Furusjön, så också igår. Där var det också för kallt tyckte Mes-Daniel, men jag lyckades övertala honom att doppa sig i alla fall. Någon lång simtur blev det dock inte. Men, men.

Vi åkte hem vid sextiden och sprang en runda vid OK Gränsen (3:an, men vadå? Man måste faktiskt ta det lite lugnt i början.) Det var nog bra för mej att springa med Dagge - jag har knappt aldrig sprungit så fort när jag är ute och springer själv. Det är bra att ha någon som är lite (ok, ganska mycket) snabbare och som driver på tempot lite.

På kvällen läste jag ut den boken som jag började med när jag solade och badade i Furusjö; I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Lite lipande blev det allt, och på det stora hela tycker jag att den var rätt bra även om den absolut inte är någon ny favorit. Efter den tittade jag på Spiderman 3 på datorn. Den var också helt ok men jag tyckte nog bättre om ettan och tvåan...

Idag ska jag jobba, börjar klockan 13. Innan dess ska jag nog ta en promenad, stänga av en kaffebryggare som min morbror, som har åkt på semester precis, fick för sig att han glömde, skicka lite sms, laga mat och äta.


Bäst att jag kollar till den där kaffebryggaren...

Det ser ut att bli rätt bra väder idag, för en gångs skull. Undrar om det kommer hålla i sig? Jag skickade ju som sagt ut mail till alla i klassen som jag hade mailadresser till om att vi skulle tälta tillsammans. Det skulle i så fall vara nästa helg, men eftersom sammanlagt 0 personer har hört av sig så räknar jag inte med det. Det skulle ha varit grymt skönt att veta om de redan nu visste att de inte ville, men som sagt; ingen har bemödat sig med att skicka ett svarmail. Jaja. Vi får väl se hur det blir. Jag kanske ringer till några idag för att höra.

Igår gjorde jag i stort sett ingenting. Jag joggade 5:an och sen på kvällen framåt nio gick jag över till Dagge. Det var ett bra tag sen jag pratade med honom sist så det var riktigt kul att ses tyckte jag. Vi kollade lite på tv, kollade på en inspelning av nians avslutning (nostalgi...) och en parodi på Motorsågsmassakern som Dagge och hans kompis hade gjort, och sen framåt tolv tog vi en promenad.

Idag har jag inget inplanerat mer en kanske en promenad med Kim, det var ett tag sen jag såg honom också. Vi skulle höras sa han så jag misstänker att han är i Jönköping.

Vilket spännande liv jag har...

Jag kom in på studera.nu efter många och frustrerande försök. Det visade sig inte helt oväntat vara så att jag inte blir någon läkare. I alla fall inte nu i höst. Min bästa placering var i Linköping; jag är 341:a reserv. Vilket skämt...
Men, men. Nu vet jag ju i åtminstone så att jag kan börja planera lite inför hösten. Det värsta är att jag inte alls vet vad jag vill och det mesta måste ju oftast planeras i minst några månader. Så vi får väl se... Lite resa blir det väl förhoppningsvis.

Ja, idag fick jag ett mail från VHS där det stod att mitt vara eller inte vara på läkarlinjen i höst nu är bestämt. Det är bara att gå in på studera.nu och kolla. Jo men det är ju skitbra! Bara att kolla... Jo, men det hade ju inte skadat om det gick att öppna sidan då! Suck, vad trött man blir...



Så nu vet jag inte riktigt vad det blir i höst:

Plugga...

...eller...

...resa

För ca en vecka sen tog det slut mellan mig och min pojkvän sedan sju år tillbaka. Jag har medvetet låtit bli att skriva ut det här av hänsyn till honom. Inte för att det är hemligt eller så, utan mer av respekt. Jag tror inte att det är sådär jättemånga som läser min blogg (min besöksstatistik är inte så upphetsade direkt) men även om jag skriver blogg för min egen skull och använder den i princip som en dagbok, så skulle det ju inte vara så kul om någon fick reda på det genom bloggen...
I alla fall, nu känns det som att det har gått lite tid och även om tiden inte läker alla sår så kan det ta lite tid att smälta det, och jag (och förhoppningsvis han) har smält det oväntat bra med tanke på att det bara har gått en vecka.
Jag har trots allt aldrig varit singel innan, och det har inte han heller och det är rätt stor omställning. Visst, det är mycket mer frihet, det är det verkligen, men samtidigt har man inte längre någon som man kan träffa och bara ligga i en soffa en hel dag och bara titta på TV med och dega, utan att för den skull känna sig osocial eller obekväm.

Jag hoppas i alla fall att vi kan hålla kontakten och vara vänner, och kanske om det vill sig, hitta tillbaka till varandra. Vi får väl se hur det blir, men i nuläget känns situationen stabil. Vi ska inte stänga några dörrar har vi sagt, men samtidigt känns beslutet helt rätt. Det känns som om jag långsamt börjar hitta tillbaka till mej själv. Beslutet i sig var självklart jobbigt, och även att säga det till honom, men på något sätt är det ändå så att när man väl har bestämt sig är den värsta biten över. Visst är jag ledsen för att det har blivit såhär och jag har ägnat många, många timmar åt att fundera på det, men nu infinner sig ändå en lättnad.

Som sagt; vi är absolut inte ovänner och det vill jag verkligen inte att vi blir. Jag menar, sju år av mitt nittonåriga liv är ändå sju år. Jag känner ingen ångest över att ha "slösat" bort en så stor del av livet eftersom jag inte ser det som ett slöseri. Vi har haft så mycket tillsammans och vi har så mycket minnen och jag känner inte att jag önskar att vi inte skulle ha varit ihop. Jag önskar honom verkligen allt gott och hoppas som sagt att vi kan fortsätta som vänner.

Idag är det den 8 juli och det är därför en månad sen vi tog studenten. Jag tror inte riktigt att jag har förstått det än... Fast jag saknar skolan en del. Några klasskompisar saknar jag rätt mycket faktiskt, precis som jag visste att jag skulle göra. Det tragiska är ju att man inte kommer att träffas, och även om vi mot förmodan kommer att träffas så kommer det ju inte bli som när vi gick på ED. Fast; vi ska ju ha en liten återförening kombinerat med en hajk, om det nu är några som är intresserade och om vädret tillåter. Hoppas det.
Saknar min klass...

ED

Imorgon är det dags att jobba igen. Hmm, det är väl inte så jobbigt egentligen, det är bara att det är så mycket skönare att inte jobba. Sen är det ju det att man måste tvinga sig upp sååå tidigt också. Det är inte mänskligt att gå upp vid 6 tycker inte jag. Ok, det är inte så jättetidigt; jag har en morbror som FRIVILLIGT ibland börjar jobba kl 5. Suck, jag blir trött bara av att tänka på det...

Idag har det varit kalas hos min faster i Taberg. Det var så där lagom trevligt som släktkalas brukar vara, inte jättekul men absolut inte jättesurt heller. Ok helt enkelt. I morse, om man nu kan kalla klockan 12 i morse, åkte jag ut till Sara och skulle ta en promenad med henne. Så där jättemycket promenerat blev det inte, kanske 1-2 km på sin höjd.
Sprungit har jag inte heller gjort trots att jag skulle starta mitt nya, lyckliga, sunda, motionerande liv idag. Jag har vetat länge att jag inte direkt är i toppform, men i fredags blev det lite väl framträdande i min något tajta klänning. Den är egentligen inte sådär jättestram, men den är gjord i något slags stretchmaterial. Resultatet blev att min mage liksom ville komma ut lite här och var och det ville inte jag att den skulle göra. När man dansar så känns det inte så särskilt gött att hela tiden tänka på det, så; jag ska börja ett nytt liv. Snart... Jag har faktiskt satt upp min gamla träningslista på anslagstavlan. Jag fattar inte att jag höll på att följa den, men det gjorde jag faktiskt. I alla fall i några veckor. Då var jag lite mer vältränad också och min motivation var lite starkare än vad den är nu. Här kommer ett litet utdrag;

Mån: 25 x 3 situps, kissande hunden 15 x 2, stå med benen i 90 grader mot en vägg i 30s x 2, rygglyft 15 x 3
Tis: sneda situps 25 x 3, plankan 1 min x 2, ligga på rygg med benen 10 cm över golvet 1 min x 2, lite övningar med hantlar också
Ons: Som måndag
Tors: Som tisdag
osv.

Ja, sådär höll jag på ett tag och jag antar att jag blev lite mer vältränad. Nu är jag lite latare och gör ungefär inget mer än att jag går ut och joggar lite då och då. Men det gjorde jag då också... Men, men jag ska komma igång. Någon gång.

Igår hade jag en liten utekväll med Elin, Jannie, Maria, Annika och Rebecka. Det var första gången jag var ute sen studenten så jag kände att det var dags.
Vi började kvällen hos Elin, jag, Elin och efter en stund också Jannie. Vin, cider, fralla och butterkaka var en perfekt inledning tyckte vi. Vid halv nio-tiden körde Jannie ner oss till stan och vi gick till Piren för att käka på 8 glas. Jag tog en pizza och ett glas vatten. Det var riktigt gott faktiskt, fast lite väl salt. När vi hade ätit upp var det dags att dra vidare till Centrum. Vi kom strax innan elva och jag hann precis köpa en cider och en öl på Happy Hour. Det var verkligen precis. Jag såg på klockan att hon till och med var någon minut över...
Dans, dans och inte så mycket prat blev det. Det blir ju så när musiken är så hög och det blev inte direkt bättre av att en högtalare var sprucken och knastrade och hade sig hela tiden. Men, men. Kul var det i alla fall och jag träffade lite gamla klasskompisar så som Romana, Fanny, Sinitta och Lollo.

Jag och Elin blev själva kvar till slut när alla hade åkt och då träffade vi två killar från Linköping som verkade rätt trevliga. Eller, det tyckte jag i alla fall. Elin ville nog mest hem och sova vid det laget...
Helt plötsligt försvann Elin och en av killarna sa att hon hade tagit en taxi. Jaha. De följde mej til bussen som kom efter en lite stund. Hanna och "hennes gäng" var med på bussen så jag led ingen nöd direkt även om jag inte var så sugen på att åka hem. Men; är det sista bussen så är det. Så jag sa hej då och lär väl aldrig mer se dem.

Idag ska jag och Hanna hitta på något. Vi får väl se vad det blir. Jag har en känsla av att vi inte kommer att gå ut...

Idag har jag jobbat 7.00-16.00 men eftersom jag bara tog en halvtimmes lunch så fick jag gå 15.30. Skönt. Dagen har faktiskt varit helt ok och varit lagom stressig och lagom slapp. Jag tror att det har rätt mycket med att göra vem man jobbar med och i dag var det bara trevlig personal där.
Även om det är ok att jobba så ska det bli riktigt skönt att vara ledig i morgon och resten av helgen. Nästa vecka blir lite värre; då jobbar jag måndag till fredag. Suck. Men det är då det. Nu är jag ledig.

Det var ett tag sen jag skrev ett inlägg, märkte jag. Detta beror nog huvudsakligen på att det inte har hänt så mycket i mitt liv och det som har hänt inte är sånt som jag vill skriva om här.Så småningom kommer det nog.
Så sen jag skrev sist har jag jobbat, umgåtts lite med Sara, träffat Hanna och varit trött och kanske lite deppig. Det är rätt konstig egentligen, att man kan vara precis slut och längta efter att vara helt själv och bara dega runt samtidigt som man känner sig understimulerad och uttråkad. Men det är väl ungefär så det har varit nu på sistone. Tyvärr.

Idag har jag varit helt ensam hela dagen och det har väl varit rätt skönt egentligen. Fast som sagt, samtidigt lite understimulerad. Jag har alltså umgåtts med mig själv idag och det har väl kanske inte gett så mycket men det är nog nyttigt att göra det ibland. Jag tror att det jag har sagt till någon annan idag skulle få plats på ett A4 skrivet för hand.
Jag är själv hemma, resten är i Aboda och kommer inte hem förrän i morgon så för en gångs skull fick jag sova och lata mej så länge jag ville. Jag gick upp vid halv elva (då ringde pappa, fast jag var halvvaken då så det gjorde inte så mycket) och åt frukost och duschade. Sen har jag i princip inte gjord något; städat lite, lyssnat på min ljudbok, gått och handlat lök och bröd och pratat lite med Sara, suttit på bibblan och läst lite tidningar och efter en stund gått hem och lagat korvstroganoff. Gott. Snart ska jag ut och springa och sen ska jag se Allsång på Skansen och låtsas att det är sommar, och sen se Morden i Midsommer.

Så, det var det.