Mitt liv som Sara

Igår tog jag studenten. Slut på skolan, sista dagen på ED någonsin, sista dagen som en del av NVKE3B och sista dagen som elev. Det känns ganska overkligt faktiskt, jag kan knappt förstå att jag stod där med mössan på huvudet och skrek För vi har tagit studenten... så att min röst blev ännu värre än den var innan. Men, studenten har jag tydligen tagit och nu är jag fri. Eller ensam och utlämnad. Det beror på hur man ser det...
Idag känns det ganska vemodigt. Jag sa inte hej då till alla, folk bara försvann. Undrar hur många man kommer att träffa igen och vad som kommer att hända med folket.. Det är rätt svårt att föreställa sig vad till exempel Poya, Lovisa eller Hanna gör om fem, tio år. Det är rätt svårt att föreställa sig vad jag kommer att göra om ett år...
Jag grät inte igår. Faktiskt inte. Lite överskott av tårvätska fick jag när Bengt spelade den där student-låten som en avslutning i klassrummet, men mer var det inte. Det kanske beror på att det inte blev något riktigt avsked, eftersom alla var så utspridda i Folkets Park i Huskvarna.

Jag tar en redovisning för hela dagen någon annan gång. Jag är lite trött idag nämligen...

Hanna och jag vid Vätterstranden...