Klassfest
Så blev den äntligen av; klassfesten. Jag vet att nårga betraktade min födelsedagsfest som en klassfest, men det var den ju faktiskt inte. I alla fall inte i ordets rätta betydelse. Klassfesten ägde rum ute på vishan (nej, inte i Sandhem) i Eriks sommarstuga. Riktigt mysigt var det faktiskt.
Stugan...
Karl fick ett snällanfall och skjutsade mej och Hanna till stugan (Ernesto åkte med från Jönköping), förvånande nog. Han var lite sen och eftersom jag har som policy att alltid låta folk vänta på mej så blev vi lite sena i slutändan, men eftersom somliga var ännu segare så var det lugnt.
Väl i stugan var det bara att sätta igång. Jag och Hanna startade upp med att skämma ut oss med att spela kubb. Jag fattade inte deras konstiga regler förän det var för sent. Inte för att jag tror att en större förståelse hade hjälpt, men ändå. Hmm.
Jag och Hanna hade samordnat maten och när det var dags att grilla tog vi fram kyckling och potatissallad. Det kunde vi ha väntat med en stund, visade det sig. Det var kö till elgrillen, och när vi väl fick på ett grillspett tog det extremt lång tid innan det blev färdigt. Att en propp gick mitt i alltihop underlättade inte direkt...
Hanna väntar på mat, Bea har redan fått sitt
Skog, Fatema och Romana
Lollo Grillmästare
När jag som bäst stod och hejade på kycklingspetten för att skynda på (det hjälpte som sagt inte) föll ett träd ner över vägen som vi hade åkt dit på. Jag trodde först att Romana skämtade när hon sa det, sen att det var någon liten gren som hade fallit ner men det var varken eller. Det var ett fullstort träd som blockerade vägen. De mest genomtänkta förslag kom upp för att lösa situationen så som att ringa till polisen och brandkåren, innan någon kom på idé att Erik skulle kunna höra med en granne. Varför springa över ån efter vatten, liksom?
Trädet som föll för oss
När våra grillspett väl var färdiga hade de flesta redan ätit upp så jag och Hanna njöt av den kulinariska höjdpunkten själva i kylan. Ja, det var ganska kallt, och kallare skulle det bli. Under hela kvällen kände jag att jag inte mådde sådär jättebra, med huvudvärk och viss antydan till förkylning. Då är det ju verkligen smart att sitta ute, verkligen. För det var vad jag gjorde, alldeles för mycket skulle jag märka på söndagen när jag i princip var sängliggande hela dagen.
Andra saker som vi gjorde under kvällen var att diskutera de mest absurda och kanske barnförbjudna (inte jag!) ämnen, skjuta raketer, dansa (om man nu kan kalla det för dans...) och sova så småningom.
Dansa, dansa...
Eftersom någon tog min sängplats som jag hade bäddat och gjort iordning åt mej var jag tvungen att leta rätt på en annan. Erik erbjöd sitt tält och jag fick låna både hans sovsäck och luftmadrass. Det var väldigt snällt, men för en som ligger på gränsen till att bli sjuk tror jag inte att det var så smart att lägga sig utomhus i kylan. Jag kände mej som en isbit. Det spelade ingen roll att jag bäddade ner mej med aldrig så många filtar - jag frös ändå. Och sjuk blev jag... Till slut insåg jag att jag var tvungen att gå in och lägga mej i stugan och i ett sista desperat försök att inte bli förkyld släpade jag in alla grejer och la mej på golvet i ett litet rum. Där kunde jag sova utan att frysa ihjäl...
Jag vaknade av att folk städade och när jag på allvar kvicknade till hörde jag att de redan var färdiga med städningen. Jag slängde en blick på klockan och insåg att hon var 7.50. Suck, måste de vara sååå ambitiösa hela tiden?! Jag själv kom väl upp efter en kvart eller så och när jag träffade Hanna, som inte alls tyckte att det var så kul att sitta där i stugan längre, gick vi ner till Karls bil. Hanna tyckte att vi skulle väcka honom direkt, men det behövdes inte för han vaknade ganska snabbt när vi satt där och pratade. Vi sa att vi ville åka hem så snabbt som möjligt. Man kan inte beskylla Karl för att vara snabb...
Vi satt en lång stund i stugan och väntade medan han åt och roade oss med att kolla på barnprogram, bland annat Pingu.
Karl äter frukost. Det känns ju säkert att han ska köra hem oss... Hmm
Till slut var det äntligen dags att åka hem. Vägen hem var inte lika rolig som vägen ut men hem kom vi så småningom. Jag var helt död hela söndagen, dels trött, dels sjuk.
Stugan...
Karl fick ett snällanfall och skjutsade mej och Hanna till stugan (Ernesto åkte med från Jönköping), förvånande nog. Han var lite sen och eftersom jag har som policy att alltid låta folk vänta på mej så blev vi lite sena i slutändan, men eftersom somliga var ännu segare så var det lugnt.
Väl i stugan var det bara att sätta igång. Jag och Hanna startade upp med att skämma ut oss med att spela kubb. Jag fattade inte deras konstiga regler förän det var för sent. Inte för att jag tror att en större förståelse hade hjälpt, men ändå. Hmm.
Jag och Hanna hade samordnat maten och när det var dags att grilla tog vi fram kyckling och potatissallad. Det kunde vi ha väntat med en stund, visade det sig. Det var kö till elgrillen, och när vi väl fick på ett grillspett tog det extremt lång tid innan det blev färdigt. Att en propp gick mitt i alltihop underlättade inte direkt...
Hanna väntar på mat, Bea har redan fått sitt
Skog, Fatema och Romana
Lollo Grillmästare
När jag som bäst stod och hejade på kycklingspetten för att skynda på (det hjälpte som sagt inte) föll ett träd ner över vägen som vi hade åkt dit på. Jag trodde först att Romana skämtade när hon sa det, sen att det var någon liten gren som hade fallit ner men det var varken eller. Det var ett fullstort träd som blockerade vägen. De mest genomtänkta förslag kom upp för att lösa situationen så som att ringa till polisen och brandkåren, innan någon kom på idé att Erik skulle kunna höra med en granne. Varför springa över ån efter vatten, liksom?
Trädet som föll för oss
När våra grillspett väl var färdiga hade de flesta redan ätit upp så jag och Hanna njöt av den kulinariska höjdpunkten själva i kylan. Ja, det var ganska kallt, och kallare skulle det bli. Under hela kvällen kände jag att jag inte mådde sådär jättebra, med huvudvärk och viss antydan till förkylning. Då är det ju verkligen smart att sitta ute, verkligen. För det var vad jag gjorde, alldeles för mycket skulle jag märka på söndagen när jag i princip var sängliggande hela dagen.
Andra saker som vi gjorde under kvällen var att diskutera de mest absurda och kanske barnförbjudna (inte jag!) ämnen, skjuta raketer, dansa (om man nu kan kalla det för dans...) och sova så småningom.
Dansa, dansa...
Eftersom någon tog min sängplats som jag hade bäddat och gjort iordning åt mej var jag tvungen att leta rätt på en annan. Erik erbjöd sitt tält och jag fick låna både hans sovsäck och luftmadrass. Det var väldigt snällt, men för en som ligger på gränsen till att bli sjuk tror jag inte att det var så smart att lägga sig utomhus i kylan. Jag kände mej som en isbit. Det spelade ingen roll att jag bäddade ner mej med aldrig så många filtar - jag frös ändå. Och sjuk blev jag... Till slut insåg jag att jag var tvungen att gå in och lägga mej i stugan och i ett sista desperat försök att inte bli förkyld släpade jag in alla grejer och la mej på golvet i ett litet rum. Där kunde jag sova utan att frysa ihjäl...
Jag vaknade av att folk städade och när jag på allvar kvicknade till hörde jag att de redan var färdiga med städningen. Jag slängde en blick på klockan och insåg att hon var 7.50. Suck, måste de vara sååå ambitiösa hela tiden?! Jag själv kom väl upp efter en kvart eller så och när jag träffade Hanna, som inte alls tyckte att det var så kul att sitta där i stugan längre, gick vi ner till Karls bil. Hanna tyckte att vi skulle väcka honom direkt, men det behövdes inte för han vaknade ganska snabbt när vi satt där och pratade. Vi sa att vi ville åka hem så snabbt som möjligt. Man kan inte beskylla Karl för att vara snabb...
Vi satt en lång stund i stugan och väntade medan han åt och roade oss med att kolla på barnprogram, bland annat Pingu.
Karl äter frukost. Det känns ju säkert att han ska köra hem oss... Hmm
Till slut var det äntligen dags att åka hem. Vägen hem var inte lika rolig som vägen ut men hem kom vi så småningom. Jag var helt död hela söndagen, dels trött, dels sjuk.
Kommentarer
Trackback