Mitt liv som Sara

Söndag är det idag och det innebär givetvis att det är måndag i morgon och det i sin tur innebär jobb. Jag får sovmorgon, en välbehövlig sådan, men ändå. Kväll jobbar jag i morgon.
Jag har varit så trött på sistone, samtidigt som jag känner mig rastlös och otåligt. Jag vill ju att det ska hända något! Lite misstankar har jag om varför jag är så fruktansvärt trött, så när jag har fixat det kommer jag förhoppningsvis ha lite energi över...

Vi var i stan idag, jag, mamma, Kim och tyvärr båda mina syskon. De två tillsammans är ingen bra kombination, särskilt inte när man kör bil. "Men kör om då!" "Maten hinner bli kall innan vi kommer fram för Sara kör så långsamt!" (Vi köpte hamburgare på Max.) "Varför åkte vi hit?" Suck. Inte så sällan önskar man att de satt i varsin katapultstol...
Jag köpte ingenting utan var mest irriterad över allt folk överallt. Måste alla gå på A6 precis när jag vill göra det? Jag såg lite folk som jag kände igen men ingen tillräckligt mycket för att jag skulle prata med dem. Sen såg jag också någon som var grymt lik Anders, så lik att jag funderade på om det faktiskt inte var han. Jag tror nästan det, men eftersom jag bara såg honom på avstånd så blev jag så osäker att jag inte hejade. Men, men. Jag får väl fråga Sara. Det vet hon säkert.


Förresten, om det nu är så att du har snokat runt lite på min blogg så skulle det vara kul om du ville skriva en liten kommentar. Jag får inte så många sådana så alla nya är mer än välkomna!