Studenten fortsättning nr 2; Kvällen
Hela tjocka släkten var som sagt hemma hos mej och firade mej, men framåt halv åtta-tiden var det dags att dra vidare. Jag fick åka med Dagge och hans bror in till stan, och Dagges bror var så jättesnäll att han skjutsade mej ända hem till Ernesto i Huskvarna! Det var jätteschysst tycker jag. Jag har knappt träffat Dagges bror innan men han var jättetrevlig.
Hos Ernesto var det förfest och nästan alla var där förrutom Oscar och Sofia. Tråkigt att de inte kom tycker jag, eftersom de sprang iväg innan jag hade kommit ner från lastbilen, så jag hade ingen chans att säga hej då... Men, men. Vi kanske ses någon mer gång i livet, vem vet? Kanske var det Oscars rädsla för baciller som gjorde det, jag var som sagt inte sådär superfrisk i fredags.
Förfest hos Ernesto
Hanna var på en förförfest innan hon kom till Ernesto och höll på att inte komma dit. Hon ringde mej när hon stod på en busshållplats någonstans och sa att bara ettan gick förbi där. (Hon var ju tvungen att ta tvåan till Ernesto...) Hon var kanske inte var sådär jätteklar när jag pratade med henne, och när hon släppte kommentaren som jag nog har sagt till alla; Men bussen kanske går förbi lite?! började jag undra lite. Jag sa till henne att ettan nog inte gick förbi lite, utan att det var bäst att hon frågade chaffören på ettan istället om var hon skulle byta buss. Tio minuter ringde hon igen, och sa, inte särskilt förvånande; Jag har nog kommit lite fel... Hmm. S: Men frågade du inte chaffören? H: Men jag åker ju buss gratis!
Jag tycker om Hanna ändå...
Ernestos balkong pryddes av det snyggaste lakanet... Jag var med och gjorde det faktiskt. Och visst finns det väl inget som är hetare än naturvetare?!
Efter lite trevligt festande hos Ernesto var det dags att försöka hitta till Folkets Park. Det var inte så långt att gå, men det tog en stund ändå. Väl vid ingången upptäckte vi att det var världens längsta kö... Suck. Som tur var kom vi in genom några andra grindar vid sidan av och kom på så vis in rätt snabbt trots allt. Några andra som jag pratade med senare på kvällen hade fått köa i en och en halv timme!
Inne i parken var det inte så spännande. Hela klassen splittrades och jag träffade nog inte ens en tredjedel av den där inne. Jag dansade lite, försökte umgås lite med de jag faktiskt träffade men mest av allt sprang jag runt och letade efter någon. Jag tror att jag på ett eller annat vis letade efter alla.
Det hela slutade med att jag stod där helt ensam. Dagge och Elin hade åkt och käkat pizza, Hanna ringde helt plötsligt och sa att hon var på Vätterstranden och andra klasskompisar skulle antingen på någon efterfest som jag inte hade lust och hänga med på (även om någon hade frågat...) eller skulle åka hem. Så jag stod där och väntade på min taxi: Kim. Han kom strax innan halv tre och vi åkte ner till stan för att skjutsa upp Dagge och Elin till Bymarken och skjutsa hem Hanna, Andrea och hennes kille til Habo.
Jag gick och la mej vid fyra tiden och helt plötsligt var min student över, och därmed defenitivt också min skolgång. Punkt.
Hos Ernesto var det förfest och nästan alla var där förrutom Oscar och Sofia. Tråkigt att de inte kom tycker jag, eftersom de sprang iväg innan jag hade kommit ner från lastbilen, så jag hade ingen chans att säga hej då... Men, men. Vi kanske ses någon mer gång i livet, vem vet? Kanske var det Oscars rädsla för baciller som gjorde det, jag var som sagt inte sådär superfrisk i fredags.
Förfest hos Ernesto
Hanna var på en förförfest innan hon kom till Ernesto och höll på att inte komma dit. Hon ringde mej när hon stod på en busshållplats någonstans och sa att bara ettan gick förbi där. (Hon var ju tvungen att ta tvåan till Ernesto...) Hon var kanske inte var sådär jätteklar när jag pratade med henne, och när hon släppte kommentaren som jag nog har sagt till alla; Men bussen kanske går förbi lite?! började jag undra lite. Jag sa till henne att ettan nog inte gick förbi lite, utan att det var bäst att hon frågade chaffören på ettan istället om var hon skulle byta buss. Tio minuter ringde hon igen, och sa, inte särskilt förvånande; Jag har nog kommit lite fel... Hmm. S: Men frågade du inte chaffören? H: Men jag åker ju buss gratis!
Jag tycker om Hanna ändå...
Ernestos balkong pryddes av det snyggaste lakanet... Jag var med och gjorde det faktiskt. Och visst finns det väl inget som är hetare än naturvetare?!
Efter lite trevligt festande hos Ernesto var det dags att försöka hitta till Folkets Park. Det var inte så långt att gå, men det tog en stund ändå. Väl vid ingången upptäckte vi att det var världens längsta kö... Suck. Som tur var kom vi in genom några andra grindar vid sidan av och kom på så vis in rätt snabbt trots allt. Några andra som jag pratade med senare på kvällen hade fått köa i en och en halv timme!
Inne i parken var det inte så spännande. Hela klassen splittrades och jag träffade nog inte ens en tredjedel av den där inne. Jag dansade lite, försökte umgås lite med de jag faktiskt träffade men mest av allt sprang jag runt och letade efter någon. Jag tror att jag på ett eller annat vis letade efter alla.
Det hela slutade med att jag stod där helt ensam. Dagge och Elin hade åkt och käkat pizza, Hanna ringde helt plötsligt och sa att hon var på Vätterstranden och andra klasskompisar skulle antingen på någon efterfest som jag inte hade lust och hänga med på (även om någon hade frågat...) eller skulle åka hem. Så jag stod där och väntade på min taxi: Kim. Han kom strax innan halv tre och vi åkte ner till stan för att skjutsa upp Dagge och Elin till Bymarken och skjutsa hem Hanna, Andrea och hennes kille til Habo.
Jag gick och la mej vid fyra tiden och helt plötsligt var min student över, och därmed defenitivt också min skolgång. Punkt.
Kommentarer
Trackback