Små, små ömtåliga bebisar
Idag har jag varit på neonatal, avdelningen för tidigt födda eller fullgångna sjuka spädbarn. Så sköra är de allihop! I varje rum finns det alltid minst en sjuksköterska som hela tiden ser till att barnen mår bra, och det behövs nog. Det var intressant att få se allt där inne och få saker förklarat för sig, eftersom det annars är förbjudet för andra än föräldrar och personal att vara där.
Jag fick se en väldigt ny liten människa idag också. Jag fick inte vara med på själva kejsarsnittet men jag kom så nära en förlossning som jag lär komma innan jag själv ligger där... Den lilla flickan kom i sin pappas armar direkt efter förlossningen in i det rummet som jag var i och las i en kuvös. Det var riktigt rörande, och det var inte så långt från att en liten tår letade sig fram... Pappan liksom utstrålade en sån stolthet och lycka. Häftigt.
En bild på mej när jag var en ganska ny människa... Jag har alltid varit ganska ful, suck... Tydligen tyckte mamma och pappa att jag dög ändå.
Jag fick se två små bebisar som var ca tio veckor för tidiga också. Jättesmå var de! Det är rätt häftigt att det går att födas så mycket för tidigt och ändå klara sig så bra. Antagligen kommer de inte få några men av det. En av de sjuksköterskorna som jag pratade med sa att de i Uppsala ibland lyckas rädda barn i 22-23 veckan. Det är nätt och jämnt halva graviditetstiden... Lite otäckt blir det då om man tänker på att det varje år i Sverige aborteras sådär 200-300 foster (Ja, då är det minsann inga barn - få ihop det, den som kan!) i vecka 18-22. Hmm, ibland kan man ana en viss dubbelmoral i vården.
Jag fick se en väldigt ny liten människa idag också. Jag fick inte vara med på själva kejsarsnittet men jag kom så nära en förlossning som jag lär komma innan jag själv ligger där... Den lilla flickan kom i sin pappas armar direkt efter förlossningen in i det rummet som jag var i och las i en kuvös. Det var riktigt rörande, och det var inte så långt från att en liten tår letade sig fram... Pappan liksom utstrålade en sån stolthet och lycka. Häftigt.
En bild på mej när jag var en ganska ny människa... Jag har alltid varit ganska ful, suck... Tydligen tyckte mamma och pappa att jag dög ändå.
Jag fick se två små bebisar som var ca tio veckor för tidiga också. Jättesmå var de! Det är rätt häftigt att det går att födas så mycket för tidigt och ändå klara sig så bra. Antagligen kommer de inte få några men av det. En av de sjuksköterskorna som jag pratade med sa att de i Uppsala ibland lyckas rädda barn i 22-23 veckan. Det är nätt och jämnt halva graviditetstiden... Lite otäckt blir det då om man tänker på att det varje år i Sverige aborteras sådär 200-300 foster (Ja, då är det minsann inga barn - få ihop det, den som kan!) i vecka 18-22. Hmm, ibland kan man ana en viss dubbelmoral i vården.
Kommentarer
Trackback