Mitt liv som Sara

Hur har du kommit hit, och varför kom du?
Muren är hög och svår att klättra över.
Och du av alla! Det är döden för dig
Om nån i min familj får se dig här.

På kärleks vingar flög jag över muren
Tror du att en stenmur stänger kärlek ute?
Vad kärlek kan, det vågar kärlek gärna
Så din familj kan inte längre skrämma mig.


Fint va? Önskar att jag hade hittat på det - men tyvärr, Shakespear hann före. Jag har i alla fall kunnat nästan hela balkongscenen utantill.

Lite romantik i verkligheten hade inte varit fel...

Jobb idag som vanligt. Sista dagen till och med. Fast jag börjar ju igen på schema vecka 46 så det är inte panik. Dessutom har jag redan nu tre kvällar som jag ska jobba. Idag insåg jag att jag har väldigt bra jobbarkompisar egentligen. Inte för att jag har tyckt att de har varit dåliga direkt innan, men idag kände jag att jag trivdes väldigt bra. Fast när man vet att det är sista dagen på ett tag så klart att det får en att se lite positivare på saker och ting. Hmm.

En sak stör mej i mitt liv just nu. Inte för att det är den enda saken, och inte för att det är något som har hänt just nu. Snarare tvärt om; sen dagarna innan studenten (=5 månader sen!!!) har jag försökt att få tag i en dvd med vår konsert som vi hade i slutet av trean. Jag har fortfarande inte fått den! Från början brydde jag mej inte så mycket men nu börjar det bli riktigt frustrerande. Först tog det ett tag för en i vårt band att göra den, att redigera och så, och sen tog det ett bra tag innan en kompis fick den (jag kom på den smarta idén att hon kunde ta den till Habo eftersom de går i samma klass). Nu har det väl gått en, en och en halv månad till. Hon har sagt att hon ska komma med den, men jag börjar tro att det är betydligt enklare om jag åker ut till henne och hämtar den. Faktiskt. Kanske borde göra det imorgon, vid närmare eftertanke?
Smart Sara.

Den här är faktiskt riktigt bra. Trots att jag hittade den på Carls dator... My Chemical Romance heter bandet visst. Hade aldrig hört talas om dem innan.


Ja, den hackar. Jag vet men jag hittade ingen annan version.

Måndag
Vad har Sara gjort idag då? Inget ovanligt, bara jobbat på. Det har varit precis som vanligt, stressnivån normal, och inget oväntat har hänt. Det mest spännande var väl att jag fick jobba med nån som jag aldrig har jobbat med innan. Hon trodde att jag var arbetslös....Hmm, hur ska man tolka det? "Är du arbetslös annars eller?" frågade hon vi hjälpte en tant på toa.
Ser jag så ovan och tafatt ut?! Suck... Jag som börjar känna mej ganska självsäker ju.

Fast hon trodde att jag var äldre än vad jag var sa hon. Som att jag automatiskt skulle vara arbetslös bara för att jag gick där om jag hade varit 24. Ja, ja, jag förstod aldrig riktigt. Men men.


På onsdag slutar mitt vikariat. Sen är jag arbetslös igen. Inte för att jag ska klaga egentligen - jag går ju på ett annat vikariat v46 så det går ingen nöd på mej. Dessutom lär jag nog få jobba nästa vecka om jag ber om det, och det hade jag tänkt att göra imorgon.

Fast egentligen vill jag ju inte jobba då. Jag vill resa! Till nåt varmt land helst, och bara ligga och värma min bleka hud i solen, simma runt i ett varmt hav och få salta kallsupar och ramla runt på kvällarna. Åh, vad jag vill det!!! Men - icke. Ingen ville hänga med. Dagge och Hanna tycker visst bättre om att jobba, Sara, lilla Sara, skulle få allvarliga eksem av Anders-abstinens och sen finns det väl inte så många fler att fråga. Elin har jag inte ens hört med för hon är i Frankrike denna veckan. Suck. Jag får väl åka till Mullsjö och bada i bassäng och steka mej i ett solarium.

Stackars mej...

Söndag
Det är verkligen höst nu. Verkligen. Och vintern är på väg. Jag är ingen höstmänniska direkt. Inte för att jag hatar hösten, det gör jag inte, men jag kan väl inte påstå att det är min favoritårstid. En del av mej tycker om den; mysiga kvällar med ljus och ibland blir jag så himla sugen på att bara rulla runt i alla löven som ligger överallt och gör vägar hala och marken röd.
En annan del blir bara ledsen och deprimerad; det är så mörkt och om man kände sej lite ensam i somras så blir man tusen gånger ensamare när hösten kommer.

Idag har jag sovit bort förmiddagen, trots att man ju fick en extra timme i natt. Efter det var jag hos mina kära morföräldrar och fikade, och sen blev det en sväng in till stan med familjen (minus pappa). Som vanligt köpte jag inget.

Så. Då har man överlevt ett högskoleprov. Visst, det var precis men jag lever fortfarande trots allt. Stressigt? Äh, jaaaaa! Jag fick jätteont i mina axlar eftersom jag satt och spände mej så. I nuläget (jag hann inte skriva upp alla svar på engelskadelen, som för övrigt gick skit) har jag 22 fel. Det motsvarar 1,7 men eftersom jag med all sannolikhet kommer att ha många fel på de uppgifter som jag inte hann skriva av så lär det sjunka. Tyvärr. Så det blir nog inget läkarprogram i vår.

Fast, jag kan ju hoppas lite att jag skrev fel. Särskilt i diagramdelen, som kändes jättebra men som jag ändå hade 8 fel av 20. Ska kontrollrätta en gång till... Försöka kan man ju alltid.

Jag börjar känna mej lite nervös nu, inför morgondagen. Högskoleprov. Tänk om jag misslyckas fullständigt... jag har ju råkat säga det till alla, att jag ska göra det, så alla kommer ju att fråga. Pinsamt i så fall. För mej själv har jag satt en lägsta gräns; 1,5. Självklart så kommer jag ju anstränga mej max och verkligen försöka få så mycket jag bara kan, men jag kan ändå inte låta bli att ha ett mål att sikta på... Får jag mindre så är det inte så mycket att göra åt, jag kommer ju ändå ha försökt göra mitt bästa. Men, men. Är man tävlingsmänniska så är man. Och faktiskt; resultatet är ju det enda som räknas. 1,5 känns lagom, förhoppningsvis är det ett realistiskt mål för mej också...
Det har gått ganska bra när jag har övat. Sen kunde jag kanske ha övat ännu mer, men jag har i alla fall gjort alla delar minst en gång. Får väl titta igenom svenska- och engelskadelen en gång till.

Nu ska jag tvinga ut mej i rusket. Hur sugen är jag på att springa då? Hmm.

Självdisciplin.

Torsdag
Även idag blev det en promenad. Med Oscar idag. Det var länge sen man såg honom - studenten senast. Han tittade förbi en stund på morgonen och hurtig som han är så blev det en promenad. Inget fika här inte! Verkligen kul att träffa honom tycker jag. Det skulle va roligt att träffas allihop från klassen, eller i alla fall de som man pratade mest med. Men eftersom det blev rätt misslyckat sist jag försökte (det blev bara jag och Karl, och så Sara och Anders...) så tänker inte jag anstänga mej igen. Men som sagt, det vore kul.

Idag har jag även varit i stan och haft min sånglektion. Kom försent gjorde jag naturligtvis, och denna gången kunde jag inte skylla på varken parkeringsplats eller jobb. Annars gick det ovanligt bra idag. Jag fick rätt mycket beröm... och även om jag tror att det mesta positiva hon säger är för att a) vara snäll eller b) vara pedagogisk så känns det ju bra.

Jobbat har jag också gjort. Det gick inte lika bra. Jag fattar inte riktigt varför men på nåt vänster så blev vi jätteförsenade så vi inte kunde ta vår rast. Även att vi hoppade den så blev det fullt upp på slutet ändå... Jobbigt - särskilt när man inte kan se orsaken. Vi jobbade på rätt bra båda två tyckte jag, även om det alltid känns som att jag gör mycket mindre...

Nu sitter jag med fötterna i ett gott fotbad. Skönt. Det behöver mina stackare till fötter.


Och - inte att förglömma: jag fick mitt lönebesked. 17 700! Herregud, jag är ju rik!

Torsdag
Gårdagen var en händelserik dag. För omväxlings skull inträffar sådana dagar, om än sällan, även i mitt liv. Först var det jobb som vanligt men det var personalmöte på eftermiddagen, och det är ju bara en gång i månaden. För första gången fick jag vara med hela tiden. (Förra gången fick jag vara med efter fikat...) Jag fick veta att jag, lilla timanställda jag, får vara med på julfesten jag också. Det hade jag faktiskt inte räknat med och det känns ju lite dumt att fråga. Dessutom, efter mötet, gjorde jag ett något tafatt försök att höja min miserabla lön. Mission failed. Men jag ifrågasatte den i alla fall.

Efter jobbet, som drog över nästan en halvtimme (som jag inte hann skriva upp), cyklade jag fort, fort hem för att vara chafför till Becca som skulle in till Joy i Pingstkyrkan. På en halvtimme skulle jag alltså hinna duscha, byta om och äta innan vi var tvungna att åka. Det gick sådär, särskilt eftersom pappa ville ha hjälp med att hålla en bräda som han skulle spika fast.

Väl inne i stan (bara 3 minuter sena!) gick jag en promenad runt Rocksjön, något som också blev bestämt under den stressiga halvtimmen hemma. Inte ensam givetvis, och det var trevligt.
Precis innan promenaden lyckades jag stöta ihop med Elisabeth och var naturligtvis tvungen att prata lite med henne. Det var jättekul att se henne, men dålig timing eftersom jag redan var lite sen. Jag insåg ännu mer att jag saknar ED och har lovat att komma och hälsa på snart. Det har jag i och för sig tänkt göra sen i september men har liksom inte riktigt vågat.

När jag hade hämtat Rebecca (i tid!!!) åkte jag upp till Elin och hämtade en kvarglömd kavaj. Sen var det dags att handla. Netto blev det naturligtvis eftersom det är det billigaste som ligger på vägen hem. Kylskåpet var i princip tomt när vi åkte och jag tog på mej ansvaret att köpa mat. Givetvis hade mamma också handlat när vi kom hem...

Ja, det var onsdagen det. Inte konsigt att jag kunde somna fort...

Idag ska jag ha sånglektion, öva på högskoleprovet och jobba kväll.

Tisdag
Ganska seg dag blev det idag också. Det känns som om halva dagen har gått åt till att vänta på att Hanna ska komma hem från jobbet. Vi träffades inte direkt någon lång stund sen ändå, tre timmar sådär. Elin och Sofie ville också vara med och leka, ringde Hanna och sa. Snäll som jag är så fick de naturligtvis det. Så vi var hos Elin.

Annars har jag producerat ungeför lika mycket som jag brukar göra när jag är ledig. Jag har ätit, varit på bibblan och övat lite inför högskoleprovet. Faktiskt gick det ganska bra idag. Tur det, om det är någon gång man behöver bra självförtroende så är det inför det provet. På lördag gäller det...

Imorgon börjar jag sju. Kul. Innebär att jag måste tvinga upp mej kl sex. Ännu roligare. Dessutom går jag till fyra. Jippie!

Ironi är skojigt...

Tisdag
Jaha då var man ledig idag också. Skönt. Som vanligt sket det sig att gå upp tidigt och som vanligt har jag gjort ungefär ingenting hittills.
Jag ska snart träffa Hanna, så fort hon har slutat. Innan dess ska jag helst ha hunnit gå till bibblan och övat på högskoleprovet.

Så - studera.nu nästa

Idag är jag ledig igen efter jobbhelgen. Visst, det är skönt att vara ledig men jag hade nog hellre jobbat idag också faktiskt. Pengar... det blir inte så mycket av den sorten när man bara jobbar 75%. Dessutom har jag nog antagligen lägst lön på hela bygget. Vår nya vikarie har också högre lön än mej, trots att hon som sagt är ny och har varken delegering eller utbildning. Kanske är dags att ifrågasätta min lön inför mitt nya vikariat...

Vad händer idag då? Ja, springa ska jag göra så fort jag förmår att tvinga ut mej i kylan, sen tänkte jag höra med min kära kompis Dagge om han har lust att dricka te eller ta en promenad med mej. Jag borde också kika lite på övningsproven till högskoleprovet (som för övrigt bara är fem dagar bort...) och så borde jag gå till banken.
Det där med banken vet jag i och för sig redan nu att jag kommer skita i.

Seg. Det är jag idag. Jobb, jobb och jobb - förbannade delade tur! Hur kul är det liksom? När man går delad tur är man med på alla måltider och man både tar upp och lägger pensionärer. Alla stressiga moment är med.

Särskilt roligt blir det hela eftersom jag;

1. sov skitdåligt natten till i går när jag började halv åtta. Vet inte hur många gånger jag vaknade och hur länge jag låg och vände på mej innan jag kom till ro.
2. sov skitdåligt i natt också och började sju.

Jag är inte skapad för att stressa omkring i tidiga morgontimmar. Då ska man sova tycker jag.

Det är jobbhelg denna helgen. Kul? Inte särskilt, men det går. Jag trivs ju rätt bra när jag väl är där, men att gå upp kl 6 när alla andra sover till tio är inte så kul. Särskilt inte om man som jag har varit ledig i några dagar och sovit skitlänge på mornarna.
Idag på jobbet var det jag och en ny tjej. Det var hennes andra riktiga dag. Ja - det blev lite stressigt... Det brukar vara stressigt på morgonen även om man är två vana. Tur att hon var så duktig som hon var - helt självgående. Skönt det i alla fall. Lite jobbigt att bara jag hade delegation dock. Blir det något fel med medicinerna så är det ju bara mitt fel...

Det har varit kaninbegravning idag, fast den missade jag. Som tur var upptäkte jag igår att jag faktiskt hade ett kort på Linus (levande). Becca kom in gråtande till mej på kvällen och tyckte att hon var en förskräcklig människa som inte ens hade ett kort på honom. Så, en god gärning gjorde jag i alla fall i går.
Casper och Linus

Nu ska jag strax till Sara på tjejkväll. Eller, egentligen är det en fest för att hon har fyllt år men eftersom hon fyllde i juni så...

Linus är inte sjuk längre. Han är död. Stackars lille kaninen och stackars Becca! Han dog i eftermiddags och jag tror att jag var den sista som klappade honom och försökte få honom att äta lite. Eftersom han inte ens kunde svälja vattnet så var det rätt kört. Kanske lika bra att han dog så att han slapp att lida mer... Han var helt utslagen och kunde inte ens ligga ordentligt.

Med risk för att låta grymt okänslig och brutal; en död kanin innebär ju faktiskt också en kanin mindre att ta hand om...

Inget ont som inte har nåt gott med sig, liksom.


Ok, det lät hemskt. Förlåt.

Fredag
Beccas stackare till kanin är dödssjuk. Han är helt borta. Jag försökte nyss mata honom men det gick inte eftersom han inte svalde. Sen satte jag honom halvvägs in i hans bo för att hon skulle kunna hoppa in. Det gick inte det heller. Han blev sittandes där så jag fick försöka krångla ner honom genom luckan istället. Stackars Linus! Trodde faktiskt inte att han skulle överleva natten men det gjorde han. Får se hur länge det går nu...
Bara det inte blir jag som hittar honom!

Torsdag
Ja nu har jag sökt ännu fler utbildningar; historia, apotekare och högskoleingenjör. Sammanlagt 13 stycken. Om jag skulle gissa så tror jag att jag kommer in på 7 av dem, dvs alla utom läkarprogrammen. Vi får väl se hur det blir. Jag ska kika lite på folkhögskolor också.

Matat Linus har jag gjort idag också, och varit inne i stan och handlat mat med Sara. Det blev ingen sånglektion alls idag. Det skulle komma nån biskop eller vad det var. Fast ska jag vara riktigt ärlig så gör det mej inte så mycket; jag kan som vanligt inte min läxa... Nu får jag ju en vecka till på mej!

Jag måste ut och springa. Idag. Snart. Nästan nu helst. Ska bara smälta lunchen först. Jag är så himla slarvig med min träning och mina matvanor. Varje gång jag tänker på det så bestämmer jag att jag ska skärpa mej men så blir det fel ändå. Inte tackar jag nej till fika om jag blir erbjuden, visst tar jag en portion till om jag tycker att det är jättegott, och inte springer jag tre gånger i veckan som jag ska.

Sara - den obotliga tjockisen.

Torsdag
Varför tycker man att det är pinsamt att svara i telefon med morgonröst egentligen? Vad är det som är skämmigt med att sova? Ändå tycker man ju det. Som nyss, när min sånglärare ringde och sa att lektionen var framflyttad. "Hej", sa hon först och sen när jag hade svarat så bytte hon till "God morgon". Hmm. Klockan är faktiskt inte såå mycket, bara 20 över nio. Fast det betyder ju i och för sig att det sket sig idag igen, det här med att gå upp tidigt och göra nåt vettigt av morgonen.

Jag är ingen morgonmänniska, men det visste jag ju redan.


Idag ska jag följa med Sara in till stan och handla. Ja; handla. Inte shoppa eller gå i affärer, utan just handla. Mat. Tänk vad man får stå ut med när man ska träffa henne... Det är ju i och för sig frivilligt men eftersom jag ändå inte har något för mej idag så kan jag ju lika gärna hänga på. Dessutom ska jag ha sånglektion i Jönköping.

Nu var det visst ett litet tagsen jag skrev. Söndags. Eftersom mitt liv sen i söndags har gått rätt mycket på tomgång och egentligen inte förtjänar att skrivas om så får det bli en snabbis. Genomgång, alltså.
Sen senaste inlägget har följande hänt:

• Jag har sökt till läkarlinjen, samtliga lärosäten i Sverige.
• Jag har haft en bajsdag till måndag som började dåligt med att jag vaknade skittrött och omotiverad och fortsatte i samma anda.
• Beccas kanin Linus har fått lunginflammation och har varit på djursjukhuset idag.Beccan var jätteledsen igår, stackarn. Synd om Linus också förstås. Han har tydligen 10%chans att överleva och bor nu i vår hall.
• Igår hann jag också med att bli skitsur på pappa för att han tvingade mej att lyfta ett astungt fönster från garaget till hålet i väggen. Min rygg gick av... dessutom halkade jag hela tiden och håll på att tappa det. som vanligt hade pappa jättebra (NOT!!!) framförhållning och sa till typ tio minuter innanna jag skulle hjälpa till, naturligtvis samtidigt som jag och Sara höll på att göra en cd till Karl (vi gjorde en fin tröja också).
• Gått på utbildning om datasystemet Magna cura och om kost och nutrition. Kände mej rätt duktig faktiskt och fick agera lite lärare på datautbildningen...

Nu är det mer än fyra månader sen studenten. Jag har inte kommit någonstans... Paniken kommer inte krypande längre, den finns ständigt närvarande. Jag har kikat runt på vilka utbildningar jag kan söka. Det finns ju inte direkt få. Läkare får jag väl söka i alla fall, och kanske någon ingenjörsutbildning ockå så får vi se vad som händer. På måndag ska det vara inne, men jag ska fixa det imorgon. Punkt.

Vad ska du bli när du blir stor, lille vän?

Gårdagen var ganska lyckad. Det var jättekul att träffa Elin, Maria och Jannie igen - det var verkligen länge sen. Vi "förfestade" , dvs drack vin framför tvn, hos Elin innan vi drog oss nedåt centrum. Jannie körde ner oss men hängde inte med in till Centrum utan åkte hem. Vi kom ner vid halv elva-tiden och det var tydligen försent. Vi fick stå i kö och missade precis happy hour och gratis inträde - vi var inne två minuter över. Surt, och förtog lite av stämningen. Väl inne satte vi oss vid ett bord och jag tog en cider och Elin en öl. Maria var inte så sugen sa hon och åkte hem efter en halvtimme.
Vi dansade lite, jag och Elin. Eller dansade och dansade - man blev väl mest omkringknuffad på dansgolvet. Så himla trångt! Som vanligt så sprang vi mellan dansgolven i jakt på bra musik som går att dansa till, dock utan större framgång. Hur kul tror de att det är att dansa när de spelar musik som egenligen bara är dunk och en skitkort, simpel melodislinga som går runt, runt, runt?!
När klockan  börjar närma sig två bli läget för många allt mer desperat. Detta tar sig uttryck på olika sätt. Somliga (rätt många igår) står och hånglar lite överallt, andra börjar släppa loss lite väl mycket och stöter på allt levande ungefär.

Jag och Elin stod och dansade vid några killar (jag vet inte om hon kände nån av dem) när helt plötsligt den ena sträcker ut armarna och skriker:
"Du är den vackraste människa jag har sett!"
Jag svarade väl ungefär:
"Jaha vad trevligt..."
"Vad heter du?"
"Sara", svarade jag. Följande replik är ju självklar:
"Det är det vackraste namnet jag vet!"

Hmm. Han skulle bjuda mej på en cider sa han. Jag gömde mej bakom en pelare och sen gick jag och  Elin därifrån. Han glömde nog bort det...

Ja. Utgång blir det ikväll. Gött tycker jag. Det ska bli kul att träffa Elin och Maria, det känns som år sen sist. Frågan är bara om jag ska ta bilen och fråga om jag får sova över, eller om jag ska tvinga mej på ett tåg? Hmm...

Igår träffade jag Kim. Vad konstigt det är egentligen... Från att ha träffats dagligen och varit varandras absoluta närmaste vän så är vi helt plötsligt... ja, vad ska man kalla det... kompis på halvtid? Men det blir väl så när man bryter upp ett förhållande; det går inte att klippa bort relationsbiten och bara behålla vänskapen. Det sitter ju ihop. Men, det är som det är. Det är ändå det bästa av två dåliga alternativ. Det är bara att acceptera att det känns konstigt när man ses.

Kom på att jag måste bestämma om jag ska bli läkare eller inte. Idag helst. Att sitta med ansökningarna imorgon när man kanske är lite dragen och bakis är nog ingen bra idé. Så - dags för studera.nu

Jag kanske skulle bli ingenjör istället?

Veckorna går väldigt fort numera. Jag tycker att jag precis har jobbat min helg- och vips så är det dags igen. Inte denna helgen tack och lov! Ikväll ska jag ut. Så är det tänkt i alla fall, men eftersom jag inte får tag på Elin, och hon i sin tur har sökt mej, så vet jag inget hundra än. Men jag hoppas att det inte blir inställt igen...

Igår blev jag erbjuden mer jobb; året ut. Jag ska bestämma mej till på måndag... Ahhh! Hur ska jag göra!? Jag vet inte alls. Å ena sidan så betraktas man väl antagligen som en komplett idiot om man tackar nej till ett jobb som man trivs på och som man bara får, utan egen ansträngning. Å andra sidan så är lönen pissdålig, och jag vill verkligen samla på mej mycket pengar nu inför studietiden och kanske för någon resa också. Dessutom har jag sett att jag i så fall kommer jobba Nyårsdagen. Jippie.... Not. Annandagen också. Arbetstiderna är såååå dåliga inom vården. Och inte kan jag få heltid heller. Jaja. Jag har tre sömnlösa nätter på mej att fundera...

Tisdag
Idag har jag varit ledig. Skönt. Jag hade tänkt att jag skulle:

•  göra nåt vettigt av detta lediga dygn som jag hade till förfogande.
• gå upp tidigt.
• ta en promenad
• gå till banken.
• öva på högskoleprovet och lyckas.
• ringa till lönekontoret och till min chef.

Jag gick en promend i alla fall.

Det tog ett tag innan jag upptäkte Winnerbäck. Sen tog det ytterligare ett tag innan jag började tycka om låtarna. Nu älskar jag dem... Särskilt denna:



Elden

Skitbra att ha i lurarna när man springer

Jag hade lite bilder från fredagen kom jag på. Eftersom jag tar bilder så sällan numera så tänkte jag att jag måste lägga upp när jag faktiskt tar några.

Emelie, Sofie och Hanna (Hanna ville som vanligt inte vara med, så hon är inte så beredd på detta kortet.)

Som sagt... Hanna gillar inte att vara med på kort. Visst är det mycket snyggare att ha en filt på huvudet? NOT!

Ytterligare ett tråkigt inlägg om mina förehavanden...

I fredags var jag hos Hanna i stan. Ja, hon bor i sin mormors lägenhet på Ekhagen och leker vuxen i två veckor. Emelie och Sofie var där också och vi kollade på tv, spelade yatzy och försökte så småningom sova. Jag skulle sova på min lilla luftmadrass men som tur var fick jag sova på Emelies riktiga madrass till slut eftersom hon ville sova med Sofie. Jag tror inte att jag hade sovit så mycket annars; jag är lite som en modern variant av Prinsessan på Ärten.  På lördagen handlade jag på Willys (jag irrade omkring kvällen innan för att hitta dit; kändes som att jag skulle hamna i Huskvarna... men på lördagen gick det rätt bra) och sen åkte jag hem.

Väl hemma ringde jag Sara - som kom som ett skott (inte rikitgt). Vi tog en promenad och sen bara var vi en stund innan hennes älskade kom och befriade henne (Anders kom). Halva släkten kom på middag på kvällen och jag var med en stund innan jag bestämde mej för att bli det femte hjulet i sällskapet Sara-Anders-Sara istället. Jag åkte alltså ut till Sara och kollade på film. Den första var ok, den andra, Borat, var väl lite rolig då och då, och den sista filmen var (förlåt Sara!) skittråkig. Så, jag kollade inte färdigt utan åkte hem vid 2-tiden.

Det var min helg, förutom dagen idag. Hittills har jag sovit och varit på Backamo, så det finns inte så mycket att säga. Än.

Mina skor är olika stora. Högerskon är betydligt större än vänsterskon. Nej jag har inte olika stora fötter och ja, jag har kollat efter mer än en gång om det verkligen är samma storlek. Mysko. Ännu mer konstigt är att jag inte upptäkte det i början, medan det ännu fanns tid att gå tillbaka och klaga. Nu är det nog försent så jag får väl lida i tysthet. Inte så att att jag inte kan använda dem, det gör jag, men det känns lite konstigt och högerskon är ful och det ser ut som att jag har världens största, plattaste fot.
 

Jag blev lite ledsen igår. Idag blev jag ännu ledsnare. Varför? Jo det blir ingen utekväll för mej ikväll, jag som laddat hela veckan. Hanna ville inte längre sa hon igår, och min backup Daniel är sjuk idag. Sara har jag inte ens frågat, men det är ju inte lönt. Jaha, jag får väl vänta tills nästa helg då...

Det är fruktansvärt irriterande när andra bilar ligger och nosar en i rumpan när man kör bil. Jag fattar inte hur folk tänker...

Är det någon slags konstig idé om att det går fortare bara för att avståndet till mina baklyktor inte är längre än avståndet mellan dörren och toalettstolen på en offentlig toalett?
Eller kanske tar föraren det som en personlig förolämpling att inte ligga först och måste kompensera det med att åtminstone försöka komma så långt fram som möjligt?
Vill de måhända innjuta känslan av bensinångor från mitt avgasrör?
Känna risken för seriekrock dallra i luften och njuta av spänningen att inte veta vem som blir mest skadad?



Inse; jag ligger först! Stanna vid en p-plats och räkna till tio om det känns tungt.

Japp, då var den årliga Habokampen på Hagabodaskolan avklarad. Själv har jag varit med sju gånger tror jag. Snacka om seriös! De fyra första var när jag själv gick på högstadiet och de tre (möjligtvis bara två...) med mina syskon.
Hela Habokampen är en tävling mellan klasserna och deras föräldrar. Den går ut på att man under en timme ska svara (rätt) på så många av de hundra frågor som man får i ett kuvert. Det kan vara uppdrag också, typ "gå ner till bilden" och så får man till exempel rita av sin lärare. Eller får man som vi gjorde en gång räkna ut bottenarean på ett av skolhusen. Det är rätt kul när man lyckas lösa någon uppgift, fast det var roligare när man gick där själv. Idag kände jag mej mest som ett ufo som gick omkring där i klassrummet med min Texas i ett krampaktigt grepp. Jag löste i alla fall ett sudoku, lite vägmärken och en kluring. Takterna sitter i...

Jag brukar inte skriva om vare sig samhällsproblem eller politik, trots att jag faktiskt bryr mej. Eller, jag lyssnar i alla fall på det. Men, dagens inlägg går alltså mot strömmen.

Det ständiga samtalsämnet i personalrummet är förhållandena på den privata delen av äldreboendet, dvs det som numera ägs av Carema. Innan ägdes det av Attendo Care och personalen flydde därifrån så fort de bara kunde. Underbemanning var bara förnamnet, och det fanns inte någon extra tid till att prata och umgås med de boende. "Förvaringsplats" kallade en fd. anställd det. Hon sa upp sig eftersom hon tyckte det var så jobbigt att gå hem med dåligt samvete varje dag och aldrig räcka till. Hon offrade sin fasta anställning och går nu som timvikarie när det behövs folk på den kommunägda delen. Dessutom läser hon till undersköterska, något som hon inte kunde få tjänstledigt för.
Attendo fick inte fortsatt kontrakt av kommunen, kanske på grund av alla brister. Istället kommer nu Carema att ta över.
Blir det bättre nu då?
Icke sa Nicke. Nu ska personalstyrkan minskas ytterligare och om jag inte förstod det fel kommer det bland annat vara så att det på natten kommer att finnas en person som ska ansvara för demensboende i två olika byggnader... Dessutom ska de äldre inte längre få äta den goda maten som köket gör, de som ännu kan gå ska inte få gå till den stora matsalen där de kan träffa andra. Nej. Istället ska personalen (vilken?) värma djupfryst mat som kommer i portionsförpackningar.
Personalen kommer att behöva börja lägga de boende kl 16 för att hinna. De första kommer då att ligga i sina sängar i 13 timmar innan det är dags att gå upp.

Varför inte erbjuda självmord som behandlingsalternativ?



Lite medmänsklighet, tack! Skicka kommungubbarna på empatikurs och lär dem att man inte ska sparka på de svagaste.
Allt är inte pengar. Om kommunen inte är till för kommuninvånarna, vem är den då till för?

• vaknat och ätit frukost.
• tagit en promenad i skogen.
• plockat ur diskmaskinen.
• funderat på vad jag ska göra med mitt liv.

Japp. Spännande dag va? Nu ska jag öva lite på min sångläxa och helst lite på ett gammalt högskoleprov innan jag går till jobbet kl 14. Jag jobbar till 17 - lagom lång dag...

Jag har varit lite svinig idag. Faktiskt. Jag och Hanna skulle ha träffats idag, jag skulle komma till hennes mormors lägenhet i stan som hon får låna denna veckan. Men jag fick inte låna bilen förrän på eftermiddagen, jag vaknade sent, var tvungen att tvinga ut mej på en joggingtur, absolut tvungen att tvätta håret och raka mina äckligt håriga ben så när jag var färdig med allt så var klockan halv två. Och då kunde jag ju lika väl vänta tills pappa kom hem med bilen... Eller skita i att komma överhuvudtaget. Det senare blev vad jag gjorde. Jag sa ju till henne att jag inte kom (så svinig är jag inte att jag bara skiter i det) men det känns ändå lite sådär schysst... Samtidigt hade jag inte längre lust, hon hade sagt till några andra kompisar som visst ockås skulle komma och jag ska ändå in till stan på torsdag, så vi ska ta det då istället. Ja, så jag får väl stå ut med att jag är en taskmört idag.


Jag kansek var lite taskig idag, men det finns de som är värre. På avdelningen där jag jobbar finns de en riktigt elak och jobbig tant. (Så får man inte säga, jag vet) Jag har en jobbarkompis som är lite, hmm ok ganska mycket, kraftig. Jag var inne hos tjurtanten när jag kände att jag ville rådfråga henne om en rodnad på tantens ben. Hon kom in, tittade på benet och gick ut igen. Hon hade knappt gått ut från rummet när tanten säger:
"Ska hon också ha barn eller?"
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga men sa väl nåt i stil med:
"Nej det tror jag inte."
Vad säger tanten då?Jo;
"Det kanske bara är fetman då."

Vad svarar man då? Suck. Hoppas verkligen inte att min jobbarkompis hörde något.