Mitt liv som Sara

Nu är min jobbhelg äntligen över. Visst, det var inte så hemskt och tråkigt som jag trodde innan, utan faktiskt ganska trevligt. Men ååååhhh vad skönt att vara ledig i morgon! Första lediga dagen på 7 dagar, jag har ju jobbat hela veckan. Då ska jag sova länge.

Imorgon är det oktober = höst på rikitgt. Och jag som har försökt att förtränga det så länge... Oktober innebär för mej:

• Sommaren är slut. Ja, det har den varit länge, men nu går det liksom inte att bortse från det längre. Värme lär man inte känna igen på ett halvår eller så, och man kan lika gärna kapitulera för det deprimerande mörkret på en gång.
• Sista månaden jag har jobb. I och för sig den andra också... men nu känner jag att jag nog vill göra nåt annat. Jag gillar det jag gör nu, oftast, men det är lite dåligt betalt. Dessutom kan det vara kul att se något annat.
• Jag m å s t e ta tag i mitt liv och bestämma om jag tänker bli den nya House eller Grey. Sista anmälningsdag till högskolan är den 15 oktober, som för övrigt är Karls födelsedag. Alltså måste jag fundera ut både vad jag ska bli när jag blir stor och något passande straff för gjutjärnsklumpen jag fick i födelsedagspresent...
• Jag ska öva på gamla högskoleprov så att jag den 27:de kan sätta high score direkt.

Nu ska jag försöka tvinga ut mej själv på en promenad, för i oktober har jag också tänkt att jag ska bli av med lite av den här extralasten som jag bär med mej överallt i form av daller. Jag gillar det verkligen inte. Jag vill ju vara fin och smal ju. Fattar inte hur det kan vara så svårt; jag äter ju faktiskt inte så onyttigt och på sistone inte så mycket heller, och jag har ett jobb där jag rör på mej i princip hela tiden... Suck. 
Att bli smal och snygg står också på min lista över saker jag ska åstadkomma någon gång i en odefinerad framtid. Andra saker är:

• Bli rik på ett hederligt sätt.
• Lära mej spela munspel.
• Bli lyckligt gift och få små söta barn som springer omkring och är snälla (och smarta).
• Jobba med något som intresserar mej och som utvecklar mej.
• Göra en riktig  lång resa och vara borta från gråa Sverige under en hel vinter.

Ja, det finns tusen saker till jag vill göra innan jag dör men det får vi ta en annan gång. Nu - på med joggingskor, i med hörlurarna i öronen och ut i rusket.

Hela veckan har jag jobbat och hela helgen ska jag jobba. Hur sugen är jag på det då? No komment... Men, negativa tankar hjälper inte. Imorgon blir det säkert skitkul, och inte alls stressigt som ikväll. Hmm...
Jag börjar inte förrän 8 imorgon - yeah, sovmorgon!

Snart är september slut, på måndag börjar oktober. Är det bara jag som tycker att tiden går sjukt fort? Vart tar mitt liv vägen?! Jag får nästan panik... Jag måste snart bestämma vad jag ska söka till högskolan, om jag ska fortsätta att söka läkare (ja, det gör jag nog) och om jag ska söka nåt annat. Lätt att veta vad man vill göra resten av sitt liv nu liksom. Det kanske är jättekul och helt rätt för mej att bli läkare, men det kanske också en civilingengörsexamen i kemi eller något annat torrt naturvetenskapligt ämne är. Eller så kanske jag ska bli pilot. Eller psykolog. Eller varför inte göra en karriär inom det militära och bli officer? Suck...

Trött, trött är jag nu. Ska nog gå och krypa ner i min sköna säng snart.

Idag har jag jobbat kväll. Puh! Snacka om stressigt... Verkligen stressigare än vanligt så jag var inget bra vårdbiträde ikväll. Det är inte att vårda på ett bra sätt, att stressa förbi alla pensionärer. Det är inte värdigt. Jag tror att vi började för sent, fikade för sent så att allt blev förskjutet. Dumt och onödigt, men det var faktiskt inte bara mitt fel.
Men, jag jobbar kväll både i morgon och på lördag också, så jag får ju några chanser till.
Alltså; jobb, jobb och åter jobb denna helgen. All work and no play... Men nästa helg - då!

Onsdag
Jag vet inte riktigt varför, men idag har varit en väldigt bra dag. Allt har flutit på som det ska och jag har känt mej ovanligt glad. Lycklig, skulle man kunna säga. Utan någon speciell anledning. Men, det är ju bara att tacka och ta emot och hoppas att morgondagen blir lika bra. Eftersom jag på sistone har känt mej lite nere och varit ganska negativ så känns det extra skönt.
Jag har känt mej ovanlig snygg också. Vanligtvis brukar jag inte känna mej snygg alls, så det var inte så svårt att överträffa det, men ändå. Jag sminkade mej ordentligt för första gången på väldigt länge (en vardag), hade på mej jeans och en nyinköpt tröja hela dagen och tog inte på mej mjukisbyxor ens när jag kom hem. Mina jobbarkompisar sa faktiskt till och med att jag hade fint hår... Det får man väl suga åt sig ordentligt (även om de brukar vara väldigt snälla annars också).

Dessutom såg jag att jag har fått lite fler läsare på bloggen. Jättekul, verkligen! Skriv gärna kommentarer...

Onsdag
Lön. Äntligen! Tråkigt bara att man får så lite; 6448,90 netto. Vilken månadslön... Men samtidigt ska man väl inte klaga (så länge man inte jämför med Dagge). Jag jobbar trots allt bara 75% och i augusti var jag ledig nästan två veckor utan lön.
Jobbigt, jobbigt bara när man inser att de har gett mej för lite helg-ob. Hur många sitter och räknar igenom timmarna egentligen? Det måste vara rätt få som märker när det blir fel. Men med min lilla lön så är jag faktiskt petig... och med min Texas är jag obeveklig. Imorgon ska lönekontoret få bakläxa!
(Jag har ju faktiskt redan ringt en gång innan och tanten lovade att ge mej 8,5 timmar extra helgob som jag hade skrivit som 2,5 timmar kvällsob, och så får jag 2,5 timmar helgOB. Suck.)

Ikväll ska jag njuta av att jag har sovmorgon i morgon så att jag kan sitta uppe hur läääänge jag vill. Nästan.

Onsdag
Idag har jag lekt lärare. Jag har vickat för min mamma och en annan lärare som jag inte vet vem det är. Det gick... sådär (kan man säga om man vill vara snäll). Jag måste nog jobba lite på min pondus. De flesta var dock snälla men det är ju inte dem man stör sig på.
Först hade jag tyska (med min lillebror!!!), sen var jag en stund i Oasen och sista lektionen hade jag bild. Skönt att det är över men ändå lite kul att se sin gamla skola igen. I princip alla lärare jag träffade stannade och pratade en stund, jättesnälla är de.

Nu ska jag på kurs om Magna Cura, datasystemet på äldreboendet. Det börjar om tio minuter så det är nog bäst att jag drar mej...

Tisdag
Vi firade en hundraåring idag på jobbet. Det är inte illa att ha levt i ett helt sekel, det är inte många som gör det. Jag tror inte jag kommer att göra det. Har svårt att föreställa mej mej själv, 2088 ätandes tårta med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Men vem vet...

Det mesta idag har alltså handlat om firandet. Jag fick leta efter en annan tant också, som bara försvann när hon inte tyckte att någon hade sagt till henne tillräckligt tidigt om kalaset. När vi väl hade hittat henne (på en toalett) vägrade hon att gå tillbaka. Hon skulle minsann inte uppvakta hundraåringen. När jag sa att hon kunde göra det för födelsedagsbarnets skull sa hon att det struntade hon i. Det var inte så snällt, sa jag. "Du är inte precis någon ängel heller", sa hon då. Tjurkärring...

Och just det; det gamla rekordet i klantighet är i riskzonen. Jag tappade både min namnskylt och min penna (den enda som funkar...) rakt ner i toaletten efter att jag hade kissa. Blir man lite trött eller?

Måndag
Idag slog jag rekord i klantighet. Jag fattar inte hur jag lyckas... Vad gjorde fummelsara då? Jo jag lyckades med konststycket att välta ner en matlåda i golvet. Inte var det min egen heller, och all mat trillade ut. Suck. Vad trött jag blir på mej själv ibland... Fast det var inte bara mitt fel; jag stängde luckan till diskmaskinen samtidigt som en annan tog ut sin matlåda ur kylskåpet som står precis bredvid diskmaskinen. Luckan stötte till hennes arm som i sin tur tappade greppet om matlådan. Lite smått pinsamt. Som tur var fanns det mat över (som vanligt) efter att pensionärerna hade ätit som hon kunde ta. Annars hade jag ju fått köpa lunch till henne.

Annars har dagen flutit på rätt bra. Denna veckan kommer att bli seg; jag jobbar alla dagar utom onsdag. Helgen också, blä.... Jag räknade ut att jag kommer jobba 46 timmar, det är rätt mycket på en 75%-are. Fast då tar jag ju en dag för en annan.

Lördag
Jag hatar verkligen när man inte får svar på sms. Igår skickade jag två sms som jag fortfarande inte har fått något svar på, och båda innehöll frågor. Det ena är i princip inaktuellt nu, men man vill ju ändå ha svar. Dålig stil tycker jag... Jag vet - ibland glömmer man bort det och ibland kanske man inte har pengar,  men det hjälper ju inte mej som har skickat dem. Då får man väl ringa och svara istället... Ibland händer det ju också att sms:et inte kommer fram och då kan ju personen i fråga inte hjälpa det men annars tycker jag att man ALLTID ska svara. Även om man tänker svara nej.

Idag har jag varit på Lager. Kul? Nej inte särskilt, jag är för tjock för det. De borde ha en varningsskylt för tjockisar på jeansavdelningen, typ; "Varning! Får du inte ner dina tjocka lår i ett par 29:or gå genast härifrån!"

Så, dagen har inte varit kanon direkt. Jag har varit lite deppig på grund av ovanstående. Jag känner mej dissad OCH tjock. Grattis.

Idag har jag haft en riktig lat-dag. Inte gjort något vettigt. Jag har istället;

1. Segat framför datorn (i nattlinne till halv tolv)
2. Tagit en väldigt långsam promenad. Märktes att jag hade gett blod (men bra att ha det att skylla på...)
3. Ätit.
4. Tagit en låååång dusch och passat på att raka mina håriga ben.
5. Spelat lite piano.

Japp, nu är vi i nutid. Inte särskilt mycket uträttat alltså.

Ikväll ska jag vara med lille Dagge. Det var ett tag sen jag träffade honom nu känns det som. Ok, det var i söndags, men ändå, då tog vi bara en liten promenad. Vi ska kolla på Idol (det var hans villkor...) och kanske på en film eller nåt. Vi får väl se.

Idag har jag varit en god medborgare i konungariket Sverige. Duktig, kanske till och med lite hjältemodig. Vad jag har gjort? Jag har givit blod! 4,5 dl har mitt hjärta pumpat ut i en liten påse, som ska gå till behövande. Det känns rätt bra faktiskt. Det hände bara en liten incident: jag kom på att jag visst hade tagit sömntabletter natten till igår, bara två men ändå, och det var jag ju tvungen att säga. Problemet var att jag inte kom ihåg vad de hette. Så, jag gick till apoteket för att se om jag kände igen förpackningen, men det gjorde jag ju självklart inte. De frågade om det hette något med Valerina och det sa jag att det nog inte hette (självklart visade det sig att det var precis det de hette...). Tillslut sa de att det var ok ändå, det var bara nåt som blodet inte skulle gå till (kommer inte ihåg vad det var).
Personalen var ovanligt trevlig idag tyckte jag och han som stack mej satt och pratade med mej under hela tappningen. 8 minuter tog det denna gången - rekord. Innan har det tagit 15-20 minuter, och då har det hållt på och krånglat också. Idag gick det hur smidigt som helst.

Nu är jag ledig i tre hela dagar. Underbart! Och så gick jag bara till halv två, både igår och idag. Skööönt! Jag ska verkligen njuta - för nästa vecka jobbar jag alla dagar (inklusive helgen) utom onsdag.

Onsdag
Inget Göteborg i helgen. Det känns lite tungt faktiskt. Jag såg att Oscar hade skrivit ett meddelande där han sa att vi inte kunde komma. Jag tvekar inte på att det finns ett legitimt skäl till det, men det känns ju ändå väldigt surt. Jaja. Jag får väl hitta på något annat kul då i helgen.

Igår ringde Karl. Det var typ tusen år sen han ringde sist (dagen efter balen) så jag blev rätt förvånad, men samtidigt var det ju kul att han hörde av sig. Han hade tydligen varit i skolan och fjäskat och fick för sig att han skulle ringa till mej (eftersom det var för jobbigt att skriva ett mess när han körde inne i stan).

Jag hade väldigt svårt att somna igår. Jag gjorde det fatala misstaget att tänka på jobbet och självklart fick jag för mej att jag inte hade satt på larmet och tagit upp grinden på en säng. Senariot tog form i hjärnan; När jag kommer till jobbet idag så kommer de säga att tanten har trillat ur sängen (eftersom jag inte hade satt ner grinden) och nattpersonalen hade inte märkt något (eftersom jag hade glömt larmet) och hon hade svåra skador (alt. var död). Allt var mitt fel.
När jag kom till jobbet i morse låg tanten och sov. Hon mådde bra och nattpersonalen hade inte rapporterat om någon grind. Tack och lov!

Tisdag
Pigg är jag inte idag direkt. Verkligen inte. Jag gick och la mej klockan elva igår och räknade då lite duktigt ut att jag skulle kunna gå upp klockan sju och ändå ha sovit 8 timmar. Sju? Jo visst... Halv tio tvingade jag mej upp och jag är fortfarande trött. Jag kanske har sovit för länge istället? Inte vet jag, men varje gång jag har vaknat till på morgonen (de håller på med nåt asvalteringsarbete utanför så hela sängen skakade...) så har jag känt mej fruktansvärt omotiverad till att gå upp. Hmm. Kanske beror det på den jobbiga dagen igår? Jobbet var för en gångs skull stressigt. Jag fick lov att skjuta på lunchen en timme för att det skulle gå ihop...
 
Det blev ingen Elviskonsert i söndags, vi kom inte in.. Surt faktiskt. Jag hade väldigt gärna velat se den. (Den var ju gratis också...)

Jag har tänkt lite på vad det är som gör att man trivs jättebra med vissa människor och känner sig obekväm med andra. Jag tror att det beror mycket på sitt eget beteende. Om man umgås med någon som gör att man känner sej rolig och smart så tror jag att man trivs med den personen, inte bara för att han/hon är rolig, utan väldigt mycket också för att man tycker om sig själv. Man känner sig nöjd med sig själv, minst lika mycket som man tycker om vad den andra gör. Tvärtom, om en person får en att känna sig obekväm, så lär man inte tycka om den personen så mycket.

Oftast står det två bilar hemma som ingen ska använda, vår finbil bensinaren och vår bajsbil dieseln. Idag (över helgen) är familjen i Aboda, 20 mil bort, och dieseln är trasig. Självklart behöver jag den mer än någonsin... Jag och Sara tänkte gå på en Elvis-gospel-konsert i Sofiakyrkan. Den ska vara jättebra har jag hört, och dessutom gratis. Perfekt. Om jag nu bara hade haft en bil. Jag kanske skulle fixa en egen bil trots allt.
En sån skulle jag vilja ha...

Söndag
Igår var en lite konstig dag. Först sov och sov jag eftersom jag gick och la mej så sent (halv fem). Sen (det kändes som om det var strax efter frukost) jobbade jag kväll.

Jag frågade en tant hur gammal hon trodde att jag var. Vad svarade hon? Jo; "42?". "Ähhm, det var fel." Då säger hon; "Är det mer eller mindre?"
Suck.

På kvällen kom Sara hit och vi bestämde efter stora kval att vi inte skulle gå ut. Vi hade ingen bil och kunde inte få skjuts av någon, och det kändes onödigt att slösa pengar och tid på buss eller tåg. Nästa fråga var då vad vi skulle äta, och efter överläggningar kom vi fram till att pizza var helt ok på en lördagskväll. Sen kom nästa stora problem; vilken pizza skulle vi välja? Jag tror vi satt och dividerade fram och tillbaka i typ en halvtimme innan vi hade bestämt oss...

Anders och Karl tittade förbi en stund och vi tittade på tv tillsammans. Eller tittade och tittade, tvn var på i alla fall. Karl är ju inte direkt den tysta, analyserande typen. Dessutom bytte vi kanal en gång i halvtimmen innan vi hade bestämt vad vi skulle kolla på, och när vi väl hade bestämt (Grease) så skulle Karl och Anders åka hem.  Det var faktiskt roligt att träffa Karl (Anders också, men honom ser jag ju lite oftare), om än lite konstigt. Det var ju ganska länge sen sist.

Daniel var ute och söp i går kväll. Jajamensan. Han skickade ett sms 1.57, men som tur var hade jag inte gått och lagt mej då, och sen ett någon minut senare. Värre var väl då att han ringde 03.27. Då sov jag... Nu på morgonen (han ringde igen) kom jag inte ens ihåg det. Jag kommer ihåg lite vad han sa; han hade druckit skitmycket och fått tummen söndervriden av en arg kille som han inte känner men som han råkade titta på (hur kommer det sig att Dagge ALLTID råkar i slagsmål när han går ut? Han måste vara som en våldsmagnet...). Jag kollade nu i morse och tydligen pratade vi 6 min 38 s. Hmm. Dagge kom inte heller ihåg det så väl, men han var ju full. Jag var nykter. Fast sömndrucken var jag.

Ja, nu sitter jag och äter frukost. Tack och lov att jag lyckades byta turen - annars skulle jag ha jobbat sen 7 i morse. Igår var jag ute med Hanna, Emelie, Sofie och Andrea. Förfesten hos Emelie var kul, fast lite trångt (hennes mamma och bror var hemma så vi fick tränga ihop oss i hennes rum). Jag orkar inte gå igenom hela kvällen så jag tar några saker som hände i punktform:

• Jag plankade på tåget in. Illa? Ja lite kanske, men om konduktören hade frågat mej så hade jag laddat på mitt kort och betalat.
• Hanna fick mej att dricka betydligt mer än jag behövde, och betydligt snabbare (ok, jag kanske inte var helt oskyldig, såhär när man ser det i efterhand...). Detta fick sina självklara följder.
• Jag skickade en massa sms. Jag trodde att jag skickade två till Dagge till exempel, men det visade sig vara fyra. Hoppas bara inte något har råkat slinka iväg till fel person... Till Dagge och Sara gör stavningen inte så mycket men det finns ju värre personer. Måste hitta mobilen och kolla...
• Jag tävlade med en 27-årig kille om vem som var mest vuxen. Hmm... Jag tror att jag förlorade när han sa att han hade byggt hus med sin fd tjej.
• Jag dansade i princip ingenting. Lite med Hanna i slutet bara och då tyckte hon att det var jättesurt så det blev inte så kul för mej heller.
• Dagge skjutsade hem mej från stationen. Lite onödigt men samtidigt skönt att slippa gå den korta biten. Vi tog en omväg hem och sen hängde han med in och drack en kopp te.
• Jag gick och la mej vid halv 5, vaknade 11.30, så 6 timmar har jag i alla fall sovit.

Kvällen som helhet var väl inte sådär jättekul. Mestadels för att jag drack för mycket. Jag ska nog gå ut en gång helt nykter, bara för att se hur tragiskt det ser ut när man är jättefull. Men hem kom jag i alla fall (inte för att det var någon risk att jag skulle hamna någon annanstans, trots att det är dyrt att åka buss) och ikväll ska jag jobba. Kul.

Det är såå typiskt. Jag mår inte bra. Sjuk. Japp, men det tänker jag skita i. Här har jag ringt runt och lyckats få en att ta mitt morgonpass imorgon så att jag ska kunna gå ut ikväll med Hanna och co, och vad händer? Jo jag får huvudvärk, värsta uppsvullna lymfkörteln i halsen och lite hosta. Suck...
Men som sagt; jag ska gå ut ikväll i alla fall. Jag ska ta en tupplur nu och sen så får jag väl ta det lugnt ikväll (sure... det brukar ju gå bra - inte)

Dagen har i övrigt varit bra, jobb 7.30-15.00. Faktiskt sa jag emot en av de "allvetande" i personalen. Hon sa att jag inte behövde skölja av disken innan jag ställde in den i diskmaskinen (det har jag hört typ femtusen gånger att man inte behöver...) men då sa jag att jag tyckte att det vär väl mera miljöovänligt att behöva diska om som vi får göra så ofta, och faktiskt; efter lite diskussion så gav hon med sig. Eller rättare sagt; hon slutade tjata om det. Jaja, hon är ju inte direkt otrevlig, det är bara att det går mej på nerverna när de säger till mej hur jag ska göra det, och det och det...

Den här låten är så go tycker jag;


Lyssna och njut! Videon, om man nu kan kalla det för det, är väl inte sådär spännande, men blunda så slipper du den...

Torsdag
Nu sitter jag inlindad i en filt, med halsduk och med raggsockar. Varför detta? Jo, jag är sjuk. Tyvärr. Eller sjuk och sjuk, jag tänker ju gå och jobba, så sjuk är jag inte att jag inte klarar det, men jag hostar lite då och då och känner mej lite krasslig. Men, det går nog över (förhoppningsvis till i morgon... då jag ska gå ut om jag lyckas hitta någon som jobbar istället för mej på lördagmorgonen.)

Igår såg jag färdig filmen Dagboken. Jag började kolla på den i tisdags men hann inte se färdigt den. Den är ju sssååå fin och gullig! Romantisk och lite sorglig... Jag lipade (självklart) vid slutet och fick ont i huvudet, men det var det värt. Se den!

Jag vill också uppleva en sån kärlek ju! Men ska jag vara ärlig mot mej själv så tror jag inte att jag kommer att göra det. Jag menar, det är ju grymt svårt att hitta någon överhuvudtaget; jag ska tycka om honom, han ska tycka om mej, man ska passa ihop, vilja ungefär samma grejer... att man då skulle hitta någon såndär perfect match verkar ju lite osannolikt, eller hur?

Onsdag
Idag har jag jobbat 7.00-16.00. En riktig standarddag. Helt ok har det varit idag också faktiskt. Jag har inte känt mej sådär överdrivet praoig som jag brukar och ingen har hållt på och tjata om en massa saker. Skönt. Därimot så har jag försökt slippa att jobba på lördag (vill ju ut på fredag...) och kanske, kanske slipper jag. Eller i alla fall morgonen. Jag skulle gå delad tur nu på lördag, istället för en annan som ville va ledig. Dum som jag var så sa jag ju att jag kunde ta det. Suck, och jag visste redan då att jag skulle ångra mej. Igår frågade nämligen Hanna om jag ville hänga med henne och hennes "gäng" ut, och det var jag givetvis sugen på. Så jag har ringt och grejat lite och som sagt; kanske slipper jag... Hoppas det! Mindre pengar blir det ju naturligtvis, men jag jobbade faktiskt nu i helgen så det kan jag ta.

Jag är rätt hungrig nu. Annars mår jag bra. Lite förkyld är jag också, hostig och det kliar i halsen, annars skulle jag definitivt ut och springa. Duscha ska jag strax göra och tvätta håret, eftersom det verkligen behövs... och raka benen, för det behövs verkligen också (tänk apa...). Jag har känt mej rätt ofräch idag...

Måndag
Det är den 10 september idag. Det är höst; kallt, regnigt och tre månader sen studenten. Jag fattar inte riktigt vart tiden tar vägen. Det känns inte som att det har hänt något sen studenten och ändå är det så länge sen. Ett fjärdedels år. Fortfarande är mitt liv uppdelat i före och efter studenten. Det känns som om jag borde ha kommit längre än vad jag har gjort - jag tänker fortfarande på klassen, på en del lärare och definitivt på en del elever och saknar det... Men, jag tror att det beror på att jag inte har fått något nytt som riktigt ersätter. Jag har nästan alltid trivts i skolmiljö och nu helt plötsligt är jag istället på ett ålderdomshem där jag stundtals känner mej minst sagt felplacerad. Inga av mina jobbarkompisar känner jag mig riktigt bekväm med, och antagligen beror det på åldern. Men, samtidigt har jag kanske inte gjort så många helhjärtade försök att verkligen bli en i gänget om man nu kan säga så. Så jag kanske ska börja med det, och sen ska jag ju snart söka ett nytt jobb hade jag tänkt.

Idag ska jag bara ta igen mej efter helgen. Usch vad jobbigt det var på jobbet igår! Men dagen slutade bra med att jag fick lite beröm av en av de boende och hennes dotter, och efter att ha pratat med några andra boende. Alla människor behöver bekräftelse...
Jag kanske ska kolla på en film (skitväder), gå till bibblan och lämna tillbaka böcker och bara lata mej. Jag har lite ont i halsen, annars skulle jag faktiskt gått ut och sprungit en sväng. Det skulle jag verkligen behöva. Mina gå-ner-i-vikt-försök går inte så bra. Kan bero på att jag inte är sådär jättefokuserad, särskilt inte när det bjuds på fika, godis, chips eller nåt annat sånt som inte hör till menyn för en bantare. Hmm.



Till min stora förvång och glädje(!) har jag sett att jag har fått fler kommentarer än innan. Tack tack! Oscar är duktigast på att kommentera men jag har faktiskt fått några andra också. Fortsätt gärna...

Skönt att ha avreagerat sig lite i föregående inlägg. Dessutom har jag ätit också så nu känner jag mej nästan snart redo att gå tillbaka till hemmet och få de sista timmarna avklarade. Sen är jag äntligen ledig, både måndag och tisdag - jippie!

Det var så skönt att ligga i sängen i morse. Varför är det aldrig så skönt på kvällen eller när man är ledig? Alltid när man måste gå upp bara... Jag drömde en så go dröm i natt. Underbar var den... Jag kommer inte ihåg allt, men känslan finns kvar. Kan det inte bli så i verkligheten också? Jag var kär... Jag tror att jag skulle behöva någon som jag får bli lite förälskad i. Hmm.

Jag tror nog att jag behöver sova lite nu, innan jag tvingar mej tillbaka. Jag ska inte jobba med samma person i kväll som i morse, men frågan är om denna personen är bättre... Det kanske är mej det är fel på? Antingen så får jag väl acceptera skiten och försöka anpassa mej (eller stänga öronen) eller så får jag väl säga ifrån. Jaja.

Japp. Kul att jobba på en söndag? Nixpix. Roligt att gå delad tur? Absolut INTE!!! Särskilt inte om man får en massa skit hela tiden. Suck. Jag är faktiskt ingen liten praoelev och jag försöker faktiskt så gott jag kan. Men det hjälper tydligen inte. Jag råkade (nej jag gjorde det med flit) ge en tant laktulos (laxerande) igår, som fick som resultat att hon bajsade jättemycket på kvällen. Det fick jag ju höra idag om vi säger så... Men vadå? Hon hade inte bajsat på två-tre dar och hur skulle jag kunna veta att hon reagerade så kraftigt? Sen, efter att vi till slut hade fått upp alla till frukost, fick jag minsann höra att man måste snabba sig på morgonen, skynda sig hos varje, bara låta det rulla på, inte bli stående hos någon... Ja, jag fattade vinken. Men anställ någon annan då, jag vill inte riva upp dem ur sängen och hålla på och slita i dem. Jag gör väl så gott jag kan, och försöker göra det värdigt. Jag vet att det går snabbare om man skiter i att prata med dem och springer mellan rummen, men då låter jag hellre frukosten bli fem minuter sen. Punkt. (Men inget av det sa jag ju naturligtvis. Fegis.)

Onsdag
Här kommer resultatet av hårfärgningen:

Så nu har Becca, Carl och mamma samma hårfärg. Den är ovanligt lik faktiskt. Eftersom pappa är nästan svarthårig så är jag nu den enda blondinen i familjen.

Idag jobbar jag kväll. Skönt med sovmorgon faktiskt - och jag kommer inte att jobba dag förrän på lördag. Ledig i morgon, och kväll på fredag. Inte jättekul att jobba kväll på en fredag, men är det jobbarhelg så är det.

Tisdag
Ja, det har hänt en sak till. Ett mirakel. Idag när jag cyklade hem från jobbet möttes jag av en mycket glädjande syn; de håller på att gräva igen hålet längs vår tomtgräns. Detta innebär alltså att man snart inte längre behöver krångla ut bilen, backandes, genom ett trångt hål igenom staketen. Yeah och halleluja! Tog faktiskt kort på det också:
 
(Jag var ju tvungen att göra det lite diskret, gömd bakom gardinen, men man ser ju lite i alla fall.)

Tisdag
Igår hände det; Carl och Becca färgade håret. Brunt blev det. Jag är faktiskt rätt impad av mej själv att jag lyckades lura Carl att göra det, haha. Båda ville egentligen färga det svart, men det fick de inte för mamma och pappa. Brunt tyckte mamma var acceptabelt (och pappa är inte hemma...). Undrar om pappa kommer säga nåt när han kommer hem (är på hajk); eller snarare vad han kommer säga, vidden av hans utbrott... Men, men. Jag ska spela oskyldig. För det är jag ju, nästan i alla fall.

Becca - innan


Lilla My?

Knutte. Lite tveksam kanske. Definitivt rödhårig...

Becca sköljer bort färgen...

Lägger upp bilder på resultatet sen...

Måndag
Höst. Ja, så är det. Den är här. Går inte att gömma sig från det, men det går väl kanske att rymma någon annanstans om man har råd och är ledigt. Inte jag alltså, med andra ord. Lite pengar har jag väl i och för sig men inte är jag ledig inte.
Jag har jobbat idag och igår. Igår var en mardröm. Jag var som sagt otroligt trött och min kropp och framför allt hjärna kändes fruktansvärt seg. Men, det var ju ingen annans fel än mitt eget och jag kunde ju inte gärna sjukanmäla mej för det... Så, jag tvingade iväg mej. Det var ju trots allt bara 4 timmar och jag kan ju rutinerna. Trodde jag ja. När jag väl kommer dit visar det sig att jag ska jobba på en annan avdelning som jag aldrig har jobbat på innan; Eken. Kul? Nix, inte det minsta. Jag ville ju bara sooooova! Men, det gick trots allt. Jag kände mej som en prao eller nåt, inte fick jag ge mediciner och inte visste jag vad jag skulle göra. Tur att det var så lugnt som det var...
Idag gick bättre, även om jag fortfarande är lite trött. Mamma, min äääälskade mamma, väckte mej kvart i sex och skrek "Börjar inte du sju? Klockan är tjugo i sju!!!!!". Visst... eller inte. Vad glad man blir då, särskilt om man inte kan somna om...

Ja, och så var det ju helgen också. Den var ganska jobbig. Särskilt lördagen. Jag borde verkligen ha dissat Daniel och hängt på Sara och Anders. Kände mej inte så sugen och inte särkilt social, och det är ju ingen bra start. Det blev bara värre framåt natten också. Jag blev så himla ledsen mitt i alltihop. Emo, som Dagge sa. Fråga mej inte varför. Kanske har mina aningar men det tänker jag inte skriva ut här. Jag hade bara lust att åka hem men tydligen skulle vi skjutsa hem en massa (ok, tre personer, och ok Dagge frågade innan men vadå) och så skulle vi (inte jag dock) äta på Max. Jaja. "Efterfest" var det hemma hos Anton i hans hall (dvs. vi satt och pratade lite och kelade med hans katter i typ en kvart) innan Dagge körde hem mej. Sen fick jag sova.

Lördag
Igår var det utgång. Med Dagge och Anton. Jag bestämde mej att jag skulle hänga på och bli deras svans sådär tio över sju och tåget gick tio i åtta. Reslutat? Bråttom. Och inte så noga med sminkingen. Och samma klänning som alltid. I alla fall; jag är rätt trött nu så det får bli en snabbgenomgång:
Först gick vi till Bongo för att ställa oss i världens längsta kö till baren. Fy va varmt det var! Och trångt och kvavt; trodde nästan att jag skulle kvävas... Tillslut fick vi vad vi skulle ha och kunde avlägsna oss. Dagge kände som vanligt halva Jönköping och jag kände mej som en liten grå mus som bara hängde med... Efter en stund (en ganska lång stund) drog vi vidare till Centrum för att, ja dansa lite och så. Inte för att jag kanske går ut stenhård för att ragga, men det är ju alltid trevligt om man skulle få någon form av uppmärksamhet. Inte då. Igår kände jag mej ungefär lika attraktiv som en potatis (kokt och skalad) eller, om man vill, lika het som en isbjörn. Och ja, jag vet att jag inte är den typen som får hela stället att stanna upp för att alla vänder sig om och kollar på mej när jag kommer, men vadå? Jag hade behövt höja mitt självförtroende lite. Lite. Jag och Anton tävlade faktiskt sen om vem som var mest tragisk. Kul sysselsättning klockan halv fyra i min tvättstuga liksom.
Det skulle inte förvåna mej om folk, om det nu var någon som la märke till mej, trodde att Dagge och jag var ihop. Särskilt när vi kom ut från samma toalett, haha. Det var ganska kul faktiskt. Fick väl en och annan kommentar från kön... Men vadå? Vad spelar det för roll? För vi gjorde ju inget annat än snackade liksom, men orka stå där och förklara det.

Jaja. Det var min kväll. Synd att Sara och Johanna inte följde med. Jag försökte övertala dem men det gick inte. Får väl försöka en annan gång.