Mitt liv som Sara

Onsdag
Inget Göteborg i helgen. Det känns lite tungt faktiskt. Jag såg att Oscar hade skrivit ett meddelande där han sa att vi inte kunde komma. Jag tvekar inte på att det finns ett legitimt skäl till det, men det känns ju ändå väldigt surt. Jaja. Jag får väl hitta på något annat kul då i helgen.

Igår ringde Karl. Det var typ tusen år sen han ringde sist (dagen efter balen) så jag blev rätt förvånad, men samtidigt var det ju kul att han hörde av sig. Han hade tydligen varit i skolan och fjäskat och fick för sig att han skulle ringa till mej (eftersom det var för jobbigt att skriva ett mess när han körde inne i stan).

Jag hade väldigt svårt att somna igår. Jag gjorde det fatala misstaget att tänka på jobbet och självklart fick jag för mej att jag inte hade satt på larmet och tagit upp grinden på en säng. Senariot tog form i hjärnan; När jag kommer till jobbet idag så kommer de säga att tanten har trillat ur sängen (eftersom jag inte hade satt ner grinden) och nattpersonalen hade inte märkt något (eftersom jag hade glömt larmet) och hon hade svåra skador (alt. var död). Allt var mitt fel.
När jag kom till jobbet i morse låg tanten och sov. Hon mådde bra och nattpersonalen hade inte rapporterat om någon grind. Tack och lov!