... och sen ville jag inte vara med längre
Torsdag
Panik. Ångest.
Jag vill inte längre. Jag vill inte åka upp längre. Jag vill vara kvar här! Shit.. jag skulle inte börjat plugga i våras, jag skulle ha väntat ett tag. Jag är inte mogen än. Inte alls. Och särskilt inte ikväll...
Ja, jo det blir nog bra. När jag väl har kommit upp så kommer jag säkert trivas, det gjorde jag ju förra terminen och då var jag helt oförberedd.
Det är avskeden som är svåra. Särskilt ett. Det var inte så svårt just vid hejdå-ögonblicket. Då kändes det oroväckande lite. Men nu, när mörkret har fallit och man är ensam igen, då... då är det inte kul.
Och när man inser att man kommer att sakna en person, så inser man samtidigt att man kommer att sakna många fler.
Det löser sig nog. Till slut.
Dessutom var sommaren ändå bara en liten dröm. Och man ska inte fastna i drömmar för då glömmer man att leva.
Panik. Ångest.
Jag vill inte längre. Jag vill inte åka upp längre. Jag vill vara kvar här! Shit.. jag skulle inte börjat plugga i våras, jag skulle ha väntat ett tag. Jag är inte mogen än. Inte alls. Och särskilt inte ikväll...
Ja, jo det blir nog bra. När jag väl har kommit upp så kommer jag säkert trivas, det gjorde jag ju förra terminen och då var jag helt oförberedd.
Det är avskeden som är svåra. Särskilt ett. Det var inte så svårt just vid hejdå-ögonblicket. Då kändes det oroväckande lite. Men nu, när mörkret har fallit och man är ensam igen, då... då är det inte kul.
Och när man inser att man kommer att sakna en person, så inser man samtidigt att man kommer att sakna många fler.
Det löser sig nog. Till slut.
Dessutom var sommaren ändå bara en liten dröm. Och man ska inte fastna i drömmar för då glömmer man att leva.
Kommentarer
Postat av: Ulla
Du har så mörka och djuda tänkar!
Trackback