Lucia
Lördag; Lucia
Så lämnar man en fas och går över till en annan, eller som det står på allas vår Facebook; Relationship Status: In a Relationship. Japp. Inte singel längre. Det har väl stått och vägt lite fram och tillbaka alldeles för länge: singel - inte singel - singel - inte singel och så - singel. Men nu är det alltså inte så längre. Jag är inte längre en Sara som funderar på om hon är singel eller inte längre.
Nu har jag helt plötsligt sållat mig till skaran som har pojkvän.
Lite konstigt; det var ett bra tag sen jag presenterade någon som "det är min pojkvän", men samtidigt väldigt roligt och lite häftigt. Det hade man inte trott för ett år sen att saker och ting skulle gå så här.
Linus och Sara. Sara och Linus.
Så är det alltså nu.
Han åkte idag efter att ha varit hos mej nästan så länge att man hinner vänja sig vid att alltid duka två tallrikar, tända ljus på bordet och att inte sova ensam.
Tåget rullade iväg från stationen och trots att det bara är en vecka tills vi ses igen var jag fortfarande medtagen och snyftandes när jag kom tillbaka till det tomma rummet. Tomt. Mitt lilla rum på 19 kvadrat känns som en sal och det är som att hela världen liksom har gått tillbaka till att bli lite lite gråare, lite kallare och lite tråkigare igen.
6 dagar kvar...
Så lämnar man en fas och går över till en annan, eller som det står på allas vår Facebook; Relationship Status: In a Relationship. Japp. Inte singel längre. Det har väl stått och vägt lite fram och tillbaka alldeles för länge: singel - inte singel - singel - inte singel och så - singel. Men nu är det alltså inte så längre. Jag är inte längre en Sara som funderar på om hon är singel eller inte längre.
Nu har jag helt plötsligt sållat mig till skaran som har pojkvän.
Lite konstigt; det var ett bra tag sen jag presenterade någon som "det är min pojkvän", men samtidigt väldigt roligt och lite häftigt. Det hade man inte trott för ett år sen att saker och ting skulle gå så här.
Linus och Sara. Sara och Linus.
Så är det alltså nu.
Han åkte idag efter att ha varit hos mej nästan så länge att man hinner vänja sig vid att alltid duka två tallrikar, tända ljus på bordet och att inte sova ensam.
Tåget rullade iväg från stationen och trots att det bara är en vecka tills vi ses igen var jag fortfarande medtagen och snyftandes när jag kom tillbaka till det tomma rummet. Tomt. Mitt lilla rum på 19 kvadrat känns som en sal och det är som att hela världen liksom har gått tillbaka till att bli lite lite gråare, lite kallare och lite tråkigare igen.
6 dagar kvar...