Nu drar det igång på allvar
Tisdag
Tredje veckan är påbörjad och de första riktiga föreläsningarna har vi haft. Först fattade jag allt, sen fattade jag knappt något. Har nog aldrig haft ett sånt tempo i antecknandet... Lite repetition är nog nödvändigt.
Jag kollade på korridoren igår. Eller, jag tror det i alla fall. Självklart glömde jag bort i vilket rum jag ska bo och kom bara i håg våningsplanet - vilket gjorde det hela lite mer komplicerat när jag insåg att det fanns två korridorer på våning 6.
Jaja. En liten inblick i korridorlivet fick jag trots allt. Jag fick titta in i en kursares rum och korridor.
Slutsats: det är bra att börja på botten för då blir allt annat bättre...
Dagen positiva grej (förhoppningsvis!) är att jag nog antagligen kommer köpa en begangnad bok idag. Jag var helt säker på att alla hade gått redan, men jag slängde iväg ett (eller ok, två) sms och vips - den fanns kvar! Den ligger på ca 600 kr ny, och denna kostade 300 kr så det känns bra. Det finns allt för många minus i mitt kontoutdrag... Och inte har jag fått några pengar frång CSN heller.
Det är så sjukt mycket att hålla reda på hela tiden! Min hjärna är helt överhettad, och det blev ju inte bättre av att jag insåg att jag inte alls hade så mycket förkunskaper som jag trodde. Inte ens kemin gick så bra som jag trodde... Hur skulle jag kunna veta att man förväntas kunna entrofi?! Jag visste inte ens var det var överhuvudtaget innan idag...
För att fortsätta lite klagande så kan jag ju säga att jag känner mej så fruktansvärt ivägen. Jag vill ha mitt rum nu, även om det ligger disk i diskhon som inte har blivit diskad på två veckor, även om det ligger trasiga handfat i korridoren och det luktar sopor. Jag känner mej som en parasit, men jag har ju ingen annanstans att ta vägen... Gnällspikssara.
Förhoppningsvis kommer väl även jag in i det här livet och så puckad är jag ju faktiskt inte. Jag borde klara mej. Tror jag.
Det jag saknar just nu:
Mina gamla goda vänner (som jag i och för sig har hört extremt lite av, i alla fall somliga (eller; i huvudsak en person som, ja, jag trodde stod mej närmare än så...) Det känns lite jobbigt faktiskt. Det är hemskt att inte känna sig saknad, att känna att man kan försvinna utan att lämna några spår, särskilt när man själv saknar någon.)
En cykel vore underbart och skulle halvera min transporttid från och till BMC
En dator är en av sådär två-tre saker/förehavande som jag har mest abstinens av.
I morgon ska jag ut till en vårdcental - skitkul!!!
Tredje veckan är påbörjad och de första riktiga föreläsningarna har vi haft. Först fattade jag allt, sen fattade jag knappt något. Har nog aldrig haft ett sånt tempo i antecknandet... Lite repetition är nog nödvändigt.
Jag kollade på korridoren igår. Eller, jag tror det i alla fall. Självklart glömde jag bort i vilket rum jag ska bo och kom bara i håg våningsplanet - vilket gjorde det hela lite mer komplicerat när jag insåg att det fanns två korridorer på våning 6.
Jaja. En liten inblick i korridorlivet fick jag trots allt. Jag fick titta in i en kursares rum och korridor.
Slutsats: det är bra att börja på botten för då blir allt annat bättre...
Dagen positiva grej (förhoppningsvis!) är att jag nog antagligen kommer köpa en begangnad bok idag. Jag var helt säker på att alla hade gått redan, men jag slängde iväg ett (eller ok, två) sms och vips - den fanns kvar! Den ligger på ca 600 kr ny, och denna kostade 300 kr så det känns bra. Det finns allt för många minus i mitt kontoutdrag... Och inte har jag fått några pengar frång CSN heller.
Det är så sjukt mycket att hålla reda på hela tiden! Min hjärna är helt överhettad, och det blev ju inte bättre av att jag insåg att jag inte alls hade så mycket förkunskaper som jag trodde. Inte ens kemin gick så bra som jag trodde... Hur skulle jag kunna veta att man förväntas kunna entrofi?! Jag visste inte ens var det var överhuvudtaget innan idag...
För att fortsätta lite klagande så kan jag ju säga att jag känner mej så fruktansvärt ivägen. Jag vill ha mitt rum nu, även om det ligger disk i diskhon som inte har blivit diskad på två veckor, även om det ligger trasiga handfat i korridoren och det luktar sopor. Jag känner mej som en parasit, men jag har ju ingen annanstans att ta vägen... Gnällspikssara.
Förhoppningsvis kommer väl även jag in i det här livet och så puckad är jag ju faktiskt inte. Jag borde klara mej. Tror jag.
Det jag saknar just nu:
Mina gamla goda vänner (som jag i och för sig har hört extremt lite av, i alla fall somliga (eller; i huvudsak en person som, ja, jag trodde stod mej närmare än så...) Det känns lite jobbigt faktiskt. Det är hemskt att inte känna sig saknad, att känna att man kan försvinna utan att lämna några spår, särskilt när man själv saknar någon.)
En cykel vore underbart och skulle halvera min transporttid från och till BMC
En dator är en av sådär två-tre saker/förehavande som jag har mest abstinens av.
I morgon ska jag ut till en vårdcental - skitkul!!!
Kommentarer
Trackback