En helt vanlig dag
Ja, tyvärr. Det skulle inte vara helt fel om det hände något oväntat roligt någon gång... Suck.
Inte för att dagen var en katastrof, inte alls. Den har hittills varit helt ok faktiskt.
Första lektionen hade jag musik. Rätt kul, som vanligt. Jag sjöng min låt, Cecilia Lind. Jag börjar lära mej texten på allvar nu, så nu försöker jag att berätta den som en berättelse. Ann-Sofie har sagt att man ska fokusera på texten - då kommer sångtekniken av sig självt. Sant. När jag sjunger den försöker jag att dem framför mej. Den är faktiskt riktigt romantisk om man lyssnar. Och lite lagom melankolisk, eftersom den trots allt handlar om kärlek som i praktiken är rätt omöjlig.
Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind
Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
och fullmånen lyser som var den av glas.
Där dansar Fredrik Åkare kind emot kind
med lilla fröken Cecilia Lind.
Hon dansar och blundar så nära intill,
hon följer i dansen precis vart han vill.
Han för och hon följer så lätt som en vind,
Men säg varför rodnar Cecilia Lind?
Säg var det för det Fredrik Åkare sa:
Du doftar så gott och du dansar så bra.
Din midja är smal och barmen är trind.
Vad du är vacker, Cecilia Lind.
Men dansen tog slut och vart skulle dom gå?
Dom bodde så nära varandra ändå.
Till slut kom dom fram till Cecilias grind.
Nu vill jag bli kysst, sa Cecilia Lind.
Vet hut, Fredrik Åkare, skäms gamla karln!
Cecilia Lind är ju bara ett barn.
Ren som en blomma, skygg som en hind.
Jag fyller snart sjutton, sa Cecilia Lind.
Och stjärnorna vandra och timmarna fly
och Fredrik är gammal men månen är ny.
Ja, Fredrik är gammal men kärlek är blind.
Åh, kyss mig igen, sa Cecilia Lind.
Vreeswijk är inte lika snygg som jag föreställer mej herr Fredrik Åkare...
Vad som inte var lika roligt med musiklektionen var att det visade sig vara så att andrastämman som jag hade satt ihop och som Jannie hade fått låna var borta. Gone. Hmm, nej det kanske inte var världens största mästerverk direkt, men eftersom jag inte är så van, varken att skriva noter eller hitta på andrastämmor så kändes det inte så kul.
Samhällen rullade på som vanligt och på matten satt jag mest och pratade, fy skäms! Efter det var det dags för mat och stora-övertalningsoffensiven-av-ovillig-sandhemare, skulle det visa sig. Karl ville inte komma ikväll... Och därmed inte heller skjutsa oss mellan Habo och Jönköping. Suck.
Efter att jag i princip hade gett upp övertalningen och ätit färdigt, fixade jag till GC-labben. När den var färdig hade fysiklabben börjat för tio minuter sen och jag började på allvar fundera över om jag skulle skippa den. Till slut bestämde jag mej dock för att vara med. Duktigt. Uppe i lektionssalen satt Hanna och Lollo. Spännande labb - not. Det var ingen labb överhuvudtaget. Nix, det var bara att räkna på. Det är inget för mej, sa jag och gick till bussen för att ta tvåtåget. När jag kom till Juneporten visade klockan där 13.59. Ja, ja, den visar nog lite fel, tänkte jag.
Det gjorde den inte.
Jag sprang ner till spåret och dörrarna stängdes när jag hade sådär 10-15 meter kvar. Tåget började rulla lite sakta, och sedan snabbare och snabbare. Jag såg det försvinna utan mej på. Suck igen för femtielfte gången.
SKITTÅG som inte kan vänta i 10 sekunder!!!
Jag sprang ner till spåret och dörrarna stängdes när jag hade sådär 10-15 meter kvar. Tåget började rulla lite sakta, och sedan snabbare och snabbare. Jag såg det försvinna utan mej på. Suck igen för femtielfte gången.
SKITTÅG som inte kan vänta i 10 sekunder!!!
Jag fick lov att ta 14.15-bussen. Suuuuuck!
Kommentarer
Trackback