Mitt liv som Sara

Jag har haft det grymt stressigt den här veckan. Jag kör en snabbgenomgång:

Måndag:
Den minst stressiga dagen tror jag... Vi hade halv resursdag till förmån för Operation Dagsverke. Elevrådet hade lika god framförhållning som vanligt; klassen fick veta det på onsdagen förra veckan och därför fick jag veta det på fredagen (Luleå...). Det är inte sådär superlätt att komma på vad man ska jobba med och fixa det över en helg. Så, det blev fönsterputsning för mej. Ett fönster, men ändå! Jag har inte hört nåt om det efteråt så jag vet inte riktigt var man ska  lämna pengarna. Så vi får väl se hur det går med välgörenheten...
Efter det gjorde jag kladdkaka eftersom jag hade fikat på tisdagen. Som kvällslektyr blev det lite trevlig samhällsekonomi. Faktiskt betydligt mer intressant än vad man skulle kunna tro.

Tisdag:
Jag hade som sagt fikat på kemin, tillsammans med två andra trodde jag. Jag hade rätt men det hade tydligen inte de andra två insett... Hmm. Jag fick reda på att resultaten från kemiolympiaden hade kommit. Jag kom faktiskt med på listan! 24:e plats i Sverige! Bedriften (?) bleknar ju dock något när man får veta att Oscar "Kemiexpert" Granberg var bäst, dvs kom etta! Imponerande och grattis Oscar!
Dagen var lång; 8.00-17.00, men det är ju ganska roliga ämnen så det gör inte så mycket. Nåt som däremot var lite smått irriterande var att tåget inte alls gick 17.07 som jag trodde, utan 17.00. Hmm, det blev buss istället...

Onsdag:
Dags för samhällsprovet. Det gick nog ganska bra tror jag, men som med alla prov; det beror på hur läraren rättar. 
På fysiken kom jag på att jag och Hanna var tvungna att fixa vårt informationshäfte om abort idag, eftersom vi skulle dela ut dem i morgon. Panik! dessutom hade vi inte alla papper på datorerna i skolan, utan hemma. Ännu mer panik! Efter skolan, på väg till min sånglektion, gjorde jag några desperata försök att få min lillasyster (alias: "totalhandikappad-med-datorer") att skicka filerna från min dator till min mail. Försöket var dömt att misslyckas...
Lektionen blev en katastrof, lätt att djupandas med magen när man är jättestressad (INTE). Jag hade noll koll på rösten - värre än vanligt alltså. Stackars Ann-Sofie!

Ja, till slut kom jag tillbaka till skolan där Hanna i en timme hade försökt komma på hur man omvandlade A4 till A5 utan att lyckas. Tur att Supersara var tillbaka som en räddande ängel!
Nja, riktigt så var det kanske inte, men jag kom i alla fall på att man kunde använda sig av ett annat program: Publisher. Hanna har aldrig jobbat i det och jag har gjort det en gång i nian, så det kanske inte är så konstigt att det tog sådär två timmar innan vi kom på hur man skulle göra. Först hade häftet varannan sida vit eftersom skrivaren bara skriver på ena sidan. Vi insåg så småningom att vi måste vända på högen papper för att få utskrift på båda sidor. Hanna fick en snilleblixt och snart satte vi igång.
Klockan passerade 6 och jag började undra när larmet sattes på. Jag vet att det är rätt så brutalt dyrt att sätta igång ett larm så det kändes som en befogad fråga. Hanna visste inte inte och det stod inte någonstans. Skolan var öde så det fanns ingen att fråga... När klockan passerade halv sju kom paniken krypande. Jag kom på att Scheelegruppen hade tillbringat några sena kvällar i skolan och att de kanske visste.
- Ring Karl, sa Hanna.
Av erfarenhet vet jag att Karl sällan är dem som sitter inne med alla svaren men ringde ändå. Lagom till att Karl svarade (något berusad fick jag reda på senare.. hmm) ropade Hanna att papprena i skrivaren var slut. Extrempanik! Följaktligen fick Karl det mest logiska frågan:
- Hej! Det är Sara. Vet du var papprena finns?
- Öhhh...
Resultatet av samtalet: Han visste inte var det fanns papper men han trodde att datasalslarmen gick på kl 19.00.
För en gångs skull litade jag på honom. Det var illa nog att vi hade mindre än 30 min på oss att skriva ut ca 30 häften till - nu var vi papperslösa också!
Jag gav mig ut på pappersjakt i den öde skolan. Jag behövde inte leta länge innan jag upptäkte nåt som jag trodde kunde vara vår räddning: Det lös på toaletten på andra våningen i H-huset!
Jag väntade en stund, kände adrenalinet pumpa ut, hjärtat slå hårdare och alla sinnen var på högspänn: Vem kunde det vara!? Dörren öppnades och jag såg, från min strategiska plats i trappan, en fladdrande tröja som jag kände igen: Christina! Tror att jag aldrig har varit så glad att se henne.
Som en frälsare återvände jag till datasalen med famnen full med papper. Räddningen var nära!
Skrivaren skrev och skrev, och jag och Hanna blev allt mer nervösa. Klockan gick. Skrivaren skrev. (Borde man inte kunna trimma den?) Sekunderna tog oss allt närmare 19.00...
När sista pappret var utskrivet stängde jag av datorn och jag och Hanna slängde oss ut ur rummet. Klockan var 18.57 och Hanna kände sig som en inbrottstjuv sa hon.

Torsdag
Vi hade vår informationslektion (våra, vi hade två) om abort. Det gick ganska bra. disskussionerna blev, som väntat, ganska svala, men de allra flesta hade lärt sig något (enligt vår utvärdering). Skönt att ha det gjort! Nu är det bara mördarrapporten kvar...

På kvällen såg jag, Kim och Dagge på gamla filmer som mina föräldrar har spelat in när vi var små. Daniel var helt underbar som pepparkaksgubbe i Luciatåget -96. Såå gullig! Vi kollade på lite filmer som vi spelade in under högstadiet också. Det var också kul. Jag och Daniel spelade Romeo och Julia, balkongscenen, i en film. Jag är fortfarande imponerad av att vi lärde oss alla repliker! Det tog oss ungefär tio-femton minuter att säga alla...

Fredag
Ja, det blev en lugn fredag för mig. Städning på morgonen och lite läsning i solen på eftermiddagen. Kim och jag kom på att vi skulle ta en promenad i det fina vädret. Bra idé. Vi tog hans bil och åkte lite (jag fick köra!!! Jättekul!) och hamnade ute i bushen vid Lilla Havssjön. Väl där såg Kim att det fanns en sjö bredvid och tyckte att vi skulle gå dit. Det gjorde vi. Sen kom jag med den underbara idén (ja, det var den då) att vi skulle gå runt den.
det finns ett problem med sjöarna på Hökensås: det sitter ihop i nåt himla nätverk! Alltså, när vi hade gått en stund insåg vi att det kom en stor vik som vi var tvungna att gå runt, bara för att inse att det efter den kom en till som i sin tur var förbunden med en annan sjö genom ett kärr. Kärret var naturligtvis precis så brett att det inte gick att gå över. Det var bara att traska runt den sjön också. Suck. Vi kanske borde ha vänt när stigen tog slut...
Efter någon timme kom vi tillbaka till bilen och jag fick rallyköra tillbaka. Kul.
På kvällen var det påskmiddag hos Håkan. Hela släkten på mammas sida var där - och Philip var sötast som vanligt.

Lördag
Idag ska jag packa inför Norgeresan. Hittills har jag bara ätit godis, men packningen ska komma igång snart den med. Hela nästa vecka är jag i Hemsedal och flyger ner för backarna...



Det blev visst ingen snabb genomgång av veckan det här. Men om du läser det här har du väl antagligen tagit dej igenom det...