Mitt liv som Sara

Lördag
Jag har alltså, som rubriken antyder, varit i Sandhem idag och kollat på fotboll. Sara ville ha sällskap (och skjuts) så jag hängde med. Anders spelade och det gjorde Karl också, så jag tänkte att det kunde ju vara kul att se på. Jodå, matchen gick väl att genomlida, andra halvlek var faktiskt roligare än vad fotboll brukar vara. Värre var det så fall efteråt. Jag och Sara satt och väntade på Anders för att han skulle duscha. Det tog en stund... Efter det åkte vi upp till Karls hus. Karl hade åkt innan och jag vet inte om han visste att vi skulle komma. Det var inte min idé, men eftersom jag var toanödig (och inte hade lust att gå ut i djungeln (läs; skogen) som jag var tvungen att göra innan matchen) så åkte jag efter Anders.
Vi kan väl säga såhär; jag är tveksam till att jag någonsin har känt mej så ovälkommen någonstans innan (möjligen när vi sålde frallor med handbollen...). Det här med att säga hej och kolla på personen som kommer, sånt kanske man inte gör i Sandhem? Det verkade ju också som om det fanns någon oskriven regel att man inte pratar om det inte är så att man blir direkt tillfrågad. Dessutom är det ju självklart att man börjar skruva in en stereo i sin bil också, varför vänta med det i tio minuter?

Ja, jag kände mej (och Sara också) rätt dissad.
Ja, jag blev sur.
Nej, jag vet inte om jag är så sugen längre på att följa med och dansa i Sägnernas Hus nästa helg.