Jag drömde i natt
Söndag
Jag drömde i natt. Jag kommer ihåg att jag dömde, fast inte exakt vad det handlade om. Bara själva känslan, och så en händelse; ett telefonsamtal. Jag blev jätteglad för det samtalet, men det var som om jag på en gång visste att det inte var på riktigt. Nu tänker jag inte berätta mer...
Idag har jag inget att göra. Som vanligt. Jag MÅSTE få tummen ur och söka jobb - jag vet. Varför är det så svårt då? Varför får jag såna problem med att formulera ett personligt brev - jag har ju gjort det så många gånger förr? Ska sanningen fram så har jag till och med stora svårigheter att ens öppna Word...
Jag vet inte vad jag ska söka. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte när jag måste tvinga mig själv att bestämma mej. Jag är hopplös... Ibland blir jag jättesugen på att bara sticka ifrån den här skiten och jobba utomlands, ibland vill jag verkligen inget annat än att sitta kvar här i mitt rum hos mamma och pappa.
Ambvivalens - är det inte så det kallas?
De ringde nyss från äldreboendet. Jag får jobba en dag till; fredag 24/8. Jag sa ja, fast jag vet inte om jag är så sugen egentligen. Men jag lär väl behöva alla pengar (och varje tillfälle att känna mig lite behövd...) som jag kan få.
Vad positivt detta inlägget blev... Inte.
Jag drömde i natt. Jag kommer ihåg att jag dömde, fast inte exakt vad det handlade om. Bara själva känslan, och så en händelse; ett telefonsamtal. Jag blev jätteglad för det samtalet, men det var som om jag på en gång visste att det inte var på riktigt. Nu tänker jag inte berätta mer...
Idag har jag inget att göra. Som vanligt. Jag MÅSTE få tummen ur och söka jobb - jag vet. Varför är det så svårt då? Varför får jag såna problem med att formulera ett personligt brev - jag har ju gjort det så många gånger förr? Ska sanningen fram så har jag till och med stora svårigheter att ens öppna Word...
Jag vet inte vad jag ska söka. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte när jag måste tvinga mig själv att bestämma mej. Jag är hopplös... Ibland blir jag jättesugen på att bara sticka ifrån den här skiten och jobba utomlands, ibland vill jag verkligen inget annat än att sitta kvar här i mitt rum hos mamma och pappa.
Ambvivalens - är det inte så det kallas?
De ringde nyss från äldreboendet. Jag får jobba en dag till; fredag 24/8. Jag sa ja, fast jag vet inte om jag är så sugen egentligen. Men jag lär väl behöva alla pengar (och varje tillfälle att känna mig lite behövd...) som jag kan få.
Vad positivt detta inlägget blev... Inte.
Kommentarer
Trackback