Mitt liv som Sara

Så. Då har man ringt till Mårdskog & Lindkvist och blivit dissad då. Gött? Jo faktiskt lite måste jag erkänna. Hade jag inte ringt är jag säker på att jag hade gått omkring och ångrat mej och trott att det var jättelätt att få jobb där. Men det är det inte. De hade fullt. Lika bra det kanske, chefen som jag pratade med lät rätt arrogant och dryg. Det gjorde han faktiskt! (och det tycker jag inte bara för att han dissade mej...)
Så nu har jag ringt till ålderdomshemmet istället och sagt att jag är intresserad. Fast jag ska ringa ett samtal till för att bli helt säker. Det vore ju lite surt om de har gett vikariatet till någon annan. Lite snopet. Men jag håller tummarna och om sådär en kvart kommer jag att ringa och få veta.

Jag är litelite ledsen också, att det var kört på M&L. Det hade varit kul att få jobba med Dagge, och roligt med lite högre lön. Och nya jobbarkompisar. Och bättre tider...
Men, men som sagt; det är som det är och jag har ju faktiskt trivits bra på ålderdomshemmet. Och det är bara två månader. Och det ligger i Habo = ingen bensinkostnad eller resetid.


Sen får vi se vad som händer efter sista oktober. Kanske kan hitta på något med Hanna? Hon skippar Au pair-resan till USA. Varför är jag inte ens hälften så förvånad som jag borde va om man tänker på hur mycket hon har pratat om det?! Det kan man fråga sig. Om man inte har något bättre för sig.

Som att jobba.