Mitt liv som Sara

Japp det är jag. Ledig alltså (i mer än en bemärkelse, men nu menade jag att jag inte ska serva pensionärer). Skönt att inte jobba faktiskt, även om jag har börjat trivas rätt bra. Jag tror att de ringde från jobbet i morse.Jag vaknade av att det ringde och orka masa sig upp och svara med morgonröst. Nix pix. Jag ville slappa lite i sängen istället. Skulle det vara något viktigt så skulle personen i fråga nog ringa på mobilen.

Två minuter senare ringde mobilen, men orka svara... När jag så småningom släpade mej upp ur sängen så visade det sig mycket riktigt vara ett dolt telefonnummer, det vill säga; det var antagligen jobbet. Men, men. Jag har ingen lust att jobba i dag i vilket fall. Jag ska ju jobba hela helgen så det får räcka. Det känns lite surt faktiskt. Jag skulle femtusen gånger hellre gå ut på fredag. Suck, det är nog inte så bra när man jobbar 7.00-21.00 på lördag...

Hittills idag har jag istället städat lite för första gången sen familjen åkte. Det behövdes och dessutom kommer de ju hem ikväll och jag orkar inte höra mammas tjat om att jag måste städa. Jag har kollat runt lite på internet efter jobb också. Jag borde verkligen ta tag i det ordentligt nu. Verkligen. Jag har fem dagar kvar att jobba. Suck. Jag orkar inte riktigt och jag vet verkligen inte vad jag vill jobba med. Utomlands skulle vara kul men frågan är om jag vågar? Ett välbetalt 8 till 5-jobb skulle inte heller vara fel. Men som sagt, jag vet inte. Jag vill inte binda mej i flera månader men samtidigt känns det ju lite osäkert med timaställning. Vi får väl se. Jag ska stå kvar på inringning på ålderdomshemmet tills jag hittar nåt annat, och så ska jag försöka fjäska mej in på Dagges jobb. Han tjänar skitbra! Men, men.

Arbetslösheten - here I come!


Idag ska jag träffa Hanna. Det ska bli kul tycker jag, det var ett tag sen sist. Jag ska försöka tvinga ut mej själv på en promenad också. Det är rätt fint väder (läs: helt ok för att vara svenskt skitväder) och jag behöver röra lite på mej.