Utekväll
Igår var jag ute. Äntligen! Som jag har längtat efter det...
Jag och Dagge förfestade lite hemma hos honom först, innan hans snälla mamma skjutsade in oss till stan. Väl i stan fortsatte förfesten i Rådhusparken med lite öl (ja, jag vet att det är förbjudet...), och sen drog vi oss mot Centrum. Dagge-känner-alla-i-hela-Jönköping snackade lite med Centrums ägare innan vi gick till Juneporten för att möta Maria. Hon kom och vi gick tillbaka till Centrum. Vi satte oss bredvid några som Dagge kände (nähä?!) och snackade lite. Sen kom Hanna. Lite rund under fötterna kanske, men vad gör det när man är ung och glad?
Kvällen flöt på och vi dansade och hade det trevligt (förrutom att alla bara försvinner hela tiden så att man måste tillbringa halva tiden med att leta efter folk).
Jag sov över i stan och pappa fick hämta mej eftersom jag annars hade fått vänta i två timmar på bussen. Dåligt att de går så sällan...
Idag känner jag mej ungefär som en köttbit som man har bankat på för att den ska bli mör. Milt uttryckt sleten... Men men, det är sånt man får ta och jag har i alla fall inte mått illa.
Nu ska jag till Hanna.
Jag och Dagge förfestade lite hemma hos honom först, innan hans snälla mamma skjutsade in oss till stan. Väl i stan fortsatte förfesten i Rådhusparken med lite öl (ja, jag vet att det är förbjudet...), och sen drog vi oss mot Centrum. Dagge-känner-alla-i-hela-Jönköping snackade lite med Centrums ägare innan vi gick till Juneporten för att möta Maria. Hon kom och vi gick tillbaka till Centrum. Vi satte oss bredvid några som Dagge kände (nähä?!) och snackade lite. Sen kom Hanna. Lite rund under fötterna kanske, men vad gör det när man är ung och glad?
Kvällen flöt på och vi dansade och hade det trevligt (förrutom att alla bara försvinner hela tiden så att man måste tillbringa halva tiden med att leta efter folk).
Jag sov över i stan och pappa fick hämta mej eftersom jag annars hade fått vänta i två timmar på bussen. Dåligt att de går så sällan...
Idag känner jag mej ungefär som en köttbit som man har bankat på för att den ska bli mör. Milt uttryckt sleten... Men men, det är sånt man får ta och jag har i alla fall inte mått illa.
Nu ska jag till Hanna.
Kommentarer
Trackback