Krypande panikkänslor
Torsdag
Mina jobbarkompisar är så himla gulliga! Super! Jag fick en blomma idag, eller två till och med. Jag blev faktiskt riktigt rörd. Har aldrig fått någon blomma tidigare... aldrig. Känns lite konstigt att jag ska lämna alla nu när jag har lärt känna dem. Varför är det alltid så? När man börjar tycka om nån så ska man helt plötsligt bara därifrån?
Kunde man liksom inte känt så lite tidigare istället?
Paniken börjar komma nu. Mitt liv är inte så välstrukturerat längre. Inte för att det har varit så strukturerat alls sen studenten, men jag har ju i alla fall haft ett jobb att gå till. Inte längre. Och inte har jag nånstans att bo heller, och inte vet jag vad jag ska läsa (knappt)...
Och så vet jag inte vad jag ska göra på nyårsafton... Kanske kommer att slå rekord i tråkighet. Svårt att slå de gamla rekorden jag har sen tidigare nyårsaftnar i och för sig. Men men, hittar jag inget så får jag väl sitta själv hemma och titta på tv. Eller åka ner till jobbet...
Då krisar det verkligen.
Mina jobbarkompisar är så himla gulliga! Super! Jag fick en blomma idag, eller två till och med. Jag blev faktiskt riktigt rörd. Har aldrig fått någon blomma tidigare... aldrig. Känns lite konstigt att jag ska lämna alla nu när jag har lärt känna dem. Varför är det alltid så? När man börjar tycka om nån så ska man helt plötsligt bara därifrån?
Kunde man liksom inte känt så lite tidigare istället?
Paniken börjar komma nu. Mitt liv är inte så välstrukturerat längre. Inte för att det har varit så strukturerat alls sen studenten, men jag har ju i alla fall haft ett jobb att gå till. Inte längre. Och inte har jag nånstans att bo heller, och inte vet jag vad jag ska läsa (knappt)...
Och så vet jag inte vad jag ska göra på nyårsafton... Kanske kommer att slå rekord i tråkighet. Svårt att slå de gamla rekorden jag har sen tidigare nyårsaftnar i och för sig. Men men, hittar jag inget så får jag väl sitta själv hemma och titta på tv. Eller åka ner till jobbet...
Då krisar det verkligen.
Kommentarer
Trackback