Mitt liv som Sara

Min mammas dyra sax sprang som sagt bort i onsdags. Jag letade och letade på alla möjliga och omöjliga ställen (och delade ut vissa anklagelser, hmm, förlåt!). Men - ingen sax någonstans. Suck.
Men - idag hände det. Saxen tog sitt förnuft till fånga till slut, precis som jag trodde, och hips vips simsalabim! - saxen ligger i mitt pennfack! Yes, nu slipper jag hitta på någon undanflykt när mamma frågar...

Welcome back home!

Jag, mamma, mormor och morfar åkte in idag för att köpa panellängder till min morbror. Ja, du läste rätt. Han har inte så mycket tid... I alla fall, det var ganska trevligt förrutom att jag var tvungen, och då menar jag verkligen tvungen att gå på toa både när vi var i Taberg och när vi hade åkt in till stan. Jag och min blåsa är inte alltid vänner... Men, men jag hittade en toa, både i Taberg och i stan.
Efter att ha kollat på (och mamma köpte) gardinerna var det balklänningsprovningsdags! Vi åkte till Torpa där jag höll på och prova diverse olika färger och modeller. Jag har nämligen bett mina grannar att köpa en åt mej när de är i Thiland och då måste jag ju veta hur jag vill att den ska se ut. Fastnade för en modell, jättefin, och har köpt (mamma betalar...) trådrullar i de färgerna som jag kan tänka mej; röd, blå och rosa. Inte på en och samma klänning, självklart... Jag skrev värsta långa beskrivningen (med bilder) på hur jag vill ha min klänning och gick över med den. Mina grannar är SÅÅÅ snälla tycker jag! Är dock lite smått nervös trots allt - det finns ju inga garantier direkt. Det är ju lite sent att komma på olika saker att klaga på när klänningen väl är i Sverige. Öppet köp kan ju vara lite svårt... Men, men - friskt vågat, hälften vunnit! (Där fick jag med en liten klycha också!)

Efter att ha stått en bra stund i provrummet och haft för lång tid på mej att inspektera diverse små mjuka gupp som ville ut lite här och var i klänningarna (vad kan det vara...?) och komma till insikten att jag sannolikt skulle överleva en svältkatastrof med, hmm, bred marginal , blev jag plötsligt helt oväntat motiverad till en joggingtur. Japp. När jag kom hem drog jag på mej joggingkläderna, sprang omkring i huset och letade efter min mp3 ( varför gömmer sig alla grejer för mej?!) och gav mej så småningom ut i kylan (utan mp3:n...). Jag kan säga att jag misstog mej innan när jag trodde att jag skulle svettas för mycket i underställ, en mjukiströja och löparställ. Det var skitkallt, superrått! Som vanligt när jag är ute och joggar tänkte jag; Detta är ju inte så farligt jobbigt. Måste komma ut oftare. Och som vanligt kommer det att gå x antal dagar innan jag ger mej ut igen... Suck.


Så här fin (inte) är jag när jag joggar. Duktigt med reflexer tycker jag.