Casper är död
Så kom den dagen då solen gick upp utan att Casper fanns kvar. Han dog igår. Kim hittade honom i sin bur när vi skulle ut och mata honom och de andra kaninerna. Trodde aldrig att jag skulle bli så ledsen för hans skull!
Jag fick Casper när jag var sådär 7-8 år så han har alltid funnits, även om jag i perioder inte har brytt mej så mycket om honom som jag borde ha gjort. Han blev närmare 12 år och det är ju väldigt gammalt för en kanin, så jag försöker att inte få dåligt samvete för att jag inte har tagit hand om honom ordentligt. I går natt när jag kom hem och matade kaninerna hoppade han ut ur buren, och det har han gjort de senaste dagarna. Han satt och åt på en grästuva. Jag var så rastlös och lyfte in honom i buren igen. Så här efteråt känns det så dumt att jag inte lät honom sitta där en liten stund; den stunden som skulle bli hans sista utanför burgallret. Istället lyfte jag rätt hårdhänt in honom i buren igen.
I förrgår höll jag honom för sista gången. Han hade hoppat ut ur buren då också och som tur var tog jag mej lite tid att hålla honom då, och klappa honom en liten, liten stund.
Han var så mager den sista tiden. Jag har ju länge tänkt att han kanske inte hade så lång tid kvar men det blir ändå så brutalt jobbigt när han verkligen ligger där död.
Nu ligger han i garaget och väntar på att blibegraven. Jag och Rebecca ska gå ut och göra det strax.
Jag fick Casper när jag var sådär 7-8 år så han har alltid funnits, även om jag i perioder inte har brytt mej så mycket om honom som jag borde ha gjort. Han blev närmare 12 år och det är ju väldigt gammalt för en kanin, så jag försöker att inte få dåligt samvete för att jag inte har tagit hand om honom ordentligt. I går natt när jag kom hem och matade kaninerna hoppade han ut ur buren, och det har han gjort de senaste dagarna. Han satt och åt på en grästuva. Jag var så rastlös och lyfte in honom i buren igen. Så här efteråt känns det så dumt att jag inte lät honom sitta där en liten stund; den stunden som skulle bli hans sista utanför burgallret. Istället lyfte jag rätt hårdhänt in honom i buren igen.
I förrgår höll jag honom för sista gången. Han hade hoppat ut ur buren då också och som tur var tog jag mej lite tid att hålla honom då, och klappa honom en liten, liten stund.
Han var så mager den sista tiden. Jag har ju länge tänkt att han kanske inte hade så lång tid kvar men det blir ändå så brutalt jobbigt när han verkligen ligger där död.
Nu ligger han i garaget och väntar på att blibegraven. Jag och Rebecca ska gå ut och göra det strax.
Kommentarer
Trackback