Mitt liv som Sara

...var det igår. På två ställen som jag var på faktiskt. Första festen var på Dalvik hos en klasskompis och hans bror. Undrar om det inte slogs rekord i flest människor i en trea den kvällen. Det spelade ingen roll var man var någonstans så var det någon annan som stod på i princip samma kubikdecimeter. Hmm. Vissa hade roligare än andra och vissa hade roligt åt andra. Somliga upplevde nog vissa motoriska svårigheter och somliga hade större problem med att minnas vissa namn... Ja, ingen nämnd - ingen glömd.
Efter en stund kände både jag och min klasskompis (som också var min privata taxi under kvällen...) att, nej, nu får det räcka med den här festen. Eftersom taxin skulle hem till Taberg och nästa fest var i Norrahammar var skjutsare Oscar (observera: OsCar) så snäll att köra mej dit. Vi kan säga såhär: två personer med uruselt lokalsinne i en bil i en stadsdel som ingen känner till så bra är inget att rekomendera när man ska försöka hitta ett hus som inte ens de som är på festen vet var det ligger... Hmm... Efter en vild bilfärd med allt var det innebär; körning på vänster sida, U-svängar här och var och lite körning på övergångsställen, så kom jag levande fram till rätt hus. Det visade sig, precis som jag misstänkte, vara ett hus som vi hade kört förbi tidigare... Hmm.
Hur var festen då? Jo, förrutom att min kära kompis som jag kände där bosatte sig på toan halva kvällen (inga namn nämnda...) och att "värdinnan" inte visste att jag skulle komma trots att "mina kompisar" hade frågat henne så var det väl ganska kul. Jag träffade en gammal klasskompis, Susanna (eller Debbie som hon heter nu) och det var, hmm, givande...
Kim och Tobbe hämtade oss strax efter 1 och då var festen definitivt över...