Mitt liv som Sara

...var en lämplig benämning på dagen. Inte för att hela dagen har varit skit, den har egentligen inte varit sådär jättehemsk. Den har bara varit sådär jobbigt tråkig och vanlig, som ljummen mellanjölk ungefär. Eller avslagen Cola, om du vill.
Klev upp trött, stressade för att hinna till tåget trots att jag hade sovmorgon och blev rätt dissad när jag väl kom på.
Matte första lektionen, inte direkt ämnet som får humöret på topp direkt. Jag fick se mitt prov i fredag också; G, och det gör mej inte mer sugen på matte. Jag tillbringade alltså sådär 2 timmar med att känna mej som ett fullblodspucko... men det gick faktiskt lite bättre än gårdagens dubbellektionen når jag satte rekord i att  göra minimalt på en lektion. Hmm.
Efter det var det dags för lunch; lite torr fisk. Har ätit godare...
Musik; sämsta lektionen på länge. Det går lätt att få en simpel låt att totalt kollapsa. Med felspelningar, för lite övning och en stor dos bristande engagemang kommer det som ett brev på posten. Va trött jag blir...
Massage; prov = skrivkramp och träningsvärk i handen. Det var ett tag sen jag hade ett sånt rent skrivprov märkte jag... Det kändes ganska lätt, men jag har inte så stor koll på vilket betyg det kommer att landa på. Jag läste inte ens igenom provet innan jag lämnade in det - just då kändes det mer relevant att hinna med 4-tåget.
Efter en joggingtur (snarare spurt....) genom centrum hann jag faktiskt till stationen en stund innan tåget. Fantastisk! Lilla Sara var där också så jag slapp åka ensam som jag brukar - ännu bättre. När jag kom innanför dörren hemma fick jag tillbaka huvudvärken som jag fick på massageprovet - inte lika kul, och nej mamma - det blir INTE bättre av att du tjatar om att jag ska röja upp i mitt rum!


Andra saker som rör sig i mitt huvud just nu:
Kommer jag att komma in på SVF? Antagligen inte, eftersom det teoretiska provet var skitsvårt, ja - verkligen skitskitsvårt! Att det var 90 sökande till de 40 platserna gör ju inte direkt saken bättre... Trots att jag inser mina begränsade chanser vill jag ju ändå veta! Det är så jobbigt att gå omkring och undra.

HUR kunde jag få VG (VG+ men ändå!) på psykologirapporten!? Chocken har inte lagt sig än... Förstår mej inte riktigt på min lärare; en gång när jag skrev ett sånt riktigt skit-arbete så fick jag MVG (det vär värt max VG...) och nu, när jag har lagt ner hela min skäl, då får jag VG!? Suck, får väl se om det hjälper att argumentera lite...