Inget brev än = inte någon toppendag idag heller
Jag har inte fått något brev från SVF än. Suck. Ännu längre väntan med andra ord. Jag vill ju veta! Jag vill ju bli dissad! Hellre än att inte veta...
Dessutom fick jag veta, underförstått, att jag nog kan glömma att försöka argumetera upp mitt betyg på psykologirapporten. Jag hörde mej lite för idag, Christina ville inte prata om det just då, hon var lite upptagen - men hon lät mej veta att hon visste PRECIS varför hon satte VG. Suck. Det är väl bara att vänta på domen...
Jag åkte in tidigare idag också, för att göra samhällen. Det gick inte så bra, eller rättare sagt; det gick skit. Nu har jag två dagar i rad blivit grymt irriterad på folk i skolan. Det kanske är dags för mej att sluta... och det ska jag ju snart också. Fyra veckor kvar tills det är dags för "för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten..." , kramkalas och avsked av kära ED. Lilla söta ED - jag kommer att sakna korridorerna, kemibiblioteket, tredje våningen i H, labbsalarna, lärarna (vissa) och klasskompisar (också vissa...). Lite svårt för mej att inse att somliga kommer man kanske aldrig mer att se igen, trots att man har pratat med dem varje dag. Känns rätt sorgligt faktiskt. En del kommer jag verkligen, verkligen sakna... Snyft, och antagligen aldrig träffa igen!
Studentmössan igen...
Mötet med min gamla kompis från den gamla tiden (=högstadiet) blev inte av, föga förvånande. Vet inte hur många gånger hon har föreslagit att vi ska ses, vi har bestämt tid och det sen inte har blivit något av för att hon har haft annat för sig. Idag var hon sjuk. Jag hade inga större förhoppningar att få se henne idag, eftersom det vore ett direkt trendbrott, och som vi alla naturnördar vet följer allt ett logiskt mönster. Vi får väl se när hon hör av sig nästa gång, för jag har då inga planer på att ringa upp och höra varför hon väntade så länge med att säga att hon inte tänkte komma. Det var först när jag föreslog plats och tid som jag fick veta om det plötsliga sjukdomen. Men, men.
Idag borde jag gå ut och springa, borde verkligen. Men, varför springa när man kan äta nybakta bullar som mamma står och gör just nu?! Dessutom är min balklänning lite för stor...
Dessutom fick jag veta, underförstått, att jag nog kan glömma att försöka argumetera upp mitt betyg på psykologirapporten. Jag hörde mej lite för idag, Christina ville inte prata om det just då, hon var lite upptagen - men hon lät mej veta att hon visste PRECIS varför hon satte VG. Suck. Det är väl bara att vänta på domen...
Jag åkte in tidigare idag också, för att göra samhällen. Det gick inte så bra, eller rättare sagt; det gick skit. Nu har jag två dagar i rad blivit grymt irriterad på folk i skolan. Det kanske är dags för mej att sluta... och det ska jag ju snart också. Fyra veckor kvar tills det är dags för "för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten..." , kramkalas och avsked av kära ED. Lilla söta ED - jag kommer att sakna korridorerna, kemibiblioteket, tredje våningen i H, labbsalarna, lärarna (vissa) och klasskompisar (också vissa...). Lite svårt för mej att inse att somliga kommer man kanske aldrig mer att se igen, trots att man har pratat med dem varje dag. Känns rätt sorgligt faktiskt. En del kommer jag verkligen, verkligen sakna... Snyft, och antagligen aldrig träffa igen!
Studentmössan igen...
Mötet med min gamla kompis från den gamla tiden (=högstadiet) blev inte av, föga förvånande. Vet inte hur många gånger hon har föreslagit att vi ska ses, vi har bestämt tid och det sen inte har blivit något av för att hon har haft annat för sig. Idag var hon sjuk. Jag hade inga större förhoppningar att få se henne idag, eftersom det vore ett direkt trendbrott, och som vi alla naturnördar vet följer allt ett logiskt mönster. Vi får väl se när hon hör av sig nästa gång, för jag har då inga planer på att ringa upp och höra varför hon väntade så länge med att säga att hon inte tänkte komma. Det var först när jag föreslog plats och tid som jag fick veta om det plötsliga sjukdomen. Men, men.
Idag borde jag gå ut och springa, borde verkligen. Men, varför springa när man kan äta nybakta bullar som mamma står och gör just nu?! Dessutom är min balklänning lite för stor...
Kommentarer
Postat av: Oscar
Undrar vem du blir grymmt irriterad på? Hoppas inte de är irriterade på dig av någon konstig anledning också ;)
Postat av: Sara
Ja, det kan man ju fråga sej. Nej, det hoppas jag verkligen inte att de är...
Trackback