Mitt liv som Sara

Idag är dagen före dagen. Jag är faktiskt grymt nervös inför morgondagen! Det konstiga är att jag är faktiskt nästan mest rädd för att jag ska vara nervös när jag är där, och att jag därför inte kommer att kunna koncentrera mej.
Vad ska jag göra i morgon då som är så hemskt?
Intagningsprov till Södra Vätterbygdens Folkhögskolan!
Jag ska spela Gabriellas sång (kan den inte särskilt bra... ) och Himlen är oskyldigt blå, och sjunga Cecilia Lind- sången. Det värsta med att spela eller sjunga när man är nervös är att resultatet påverkas så mycket av hur man känner sig. Jag kan göra värsta grejerna ibland hemma på pianot (nåja, jag tycker att det är ganska duktigt, i alla fall) men om jag försöker visa det så blir det bara pannkaka.

Jag vet när vi har spelat upp i skolan (uppspelningar som inte betyder så mycket, mer än att man gärna vill att det ska låta bra inför hela skolan...) då har händerna blivit aldeles stela och kalla, men samtidigt svettiga. Mysko - och det hjälper inte direkt mot nervositeten...

Jaja, vi får väl se hur det går... Jag hoppas att jag mot förmodan kommer att kunna sova lite i natt i alla fall - jag sov faktiskt natten före min uppkörning!

Igår var hela släkten här och firade mej. Riktigt hela släkten var det inte, min morbror och hans familj kom inte, och inte morfar och mormor heller. De var bortresta. Men i övrigt var alla här. Jag fick en våg och en tröja och pengar. Totalt av alla har jag alltså fått; våg, tröja, kniv, spagettiburk, bunkar, decilitermått, gjutjärnsgryta, kökshanddukar, assietter, ett inramat kort på mej och Kim och två böcker. Och pengar. Jag vill inte låta bortskämd eller så, men jag kan inte låta bli att tycka att pengar är bland det tråkigaste man kan få om man inte har önskat sig det. Jag menar, nu fick jag 200 kr av en familj, i sommar kommer mamma och pappa ge 200 kr till ett av barnen i deras familj. Vad är poängen? Varför inte bara skita i att byta sedlar - det skulle ju vara lika kul att få pengarna direkt från mamma och pappa då. Dessutom tycker jag att själva vitsen med presenter är att det ska vara just presenter. Att den som ger har tänkt till lite och funderat ut nåt bra. Ger man pengar överlåter man ju tänket till den som har fyllt år och låter alltså den köpa sin egen födelsedagspresent.
Den bästa presenten alla kategorier (blev inte så många kategorier i år...) var böckerna jag fick av Kim. Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden, båda av Stieg Larsson. Den första har jag läst - och den var skitbra - och den andra har jag letat jättelänge efter på bibliotek och upptäckt att den har varit utlånad hela tiden. Det inramade kortet var också fint tycker jag, förrutom att jag ser lite smått sinnessjuk ut på det. Men, men - det är sånt man får ta!

Nu är det dags för att lägga den sista touchen på psykologirapporten, sen blir det öva, öva, öva inför morgondagen och kanske lite matte eller projektrapport. Kan man aldrig få vara ledig när man är ledig?!