Spänningshuvudvärk
Dagen började dåligt och det blev bara sämre. Jag var jättetrött på morgonen efter en fruktansvärt dålig nattsömn och när jag inte hittade varken mina svarta jeans eller mitt bälte var humöret i botten. När jag var framme vid stationen och jag hade förbannat min fula, dåliga, hemska cykel ännu fler gånger än normalt, rullade tåget in samtidigt. Jag hann med tåget, det var väl det enda som gick som jag ville i morse. Väl på tåget fick jag sitta själv, och i Jönköping fick jag sällskap av en inte särskilt sällskaplig person som gjorde sitt bästa för att förvärra dagen ännu mer. Jag fick därför åka ensam på stadsbussen också... Jag kanske borde skaffa en ny resekompis?! Lite sent nu bara...
På musiken gick det lite bättre, kanske för att jag hade varnat för mitt morgonhumör. Jag fick skjuts av Elin, och det fick också Hanna och Erik, när vi var på väg till KRIS. Vi skulle lyssna på en föreläsning som två före detta kriminella hade där. Det var rätt intressant, men eftersom jag fortfarande var sur och på dåligt humör uppskattade jag det kanske inte så mycket som jag hade gjort i vanliga fall. Men, men.
På matten blev jag på lite bättre humör; jag fick hela 37 poäng trots att Elisabeth innan sa att jag hamnade på 35 så det var ju jätteroligt. Elisabeth höll ett litet tal för oss på lektionen, om livet efter skolan. Skör som jag kände mej, och rörande som det var, var det inte så väldans långt till tårarna... Jag blir alltid så rörd, även när jag verkligen anstränger mej för att inte bli det... Jobbigt, jobbigt.
Ikväll ska några i klassen ut och jag hade tänkt att hänga på, men eftersom ingen har frågat mej idag och det som bekant är min största skräck att vara det femte hjulet, så kanske jag håller mej hemma. Kanske ska jag gå ut med Hanna och hennes kompisar, men jag är så fruktansvärt trött just nu så jag är faktiskt inte det minsta sugen. Jag har huvudvärk också, inte heller så kul om man befinner sig på Huset. Jag skulle vilja ta det lite lugnare ikväll... men det får jag väl i så fall göra själv misstänker jag efter som ingen verkar vilja veta av mej... Snyft!
Vi får väl se hur det blir. Om inte annat så finns ju tv:n och så kan jag ju tillbringa kvällen med att tycka synd om mej själv, alltid lika uppmuntrande.
På musiken gick det lite bättre, kanske för att jag hade varnat för mitt morgonhumör. Jag fick skjuts av Elin, och det fick också Hanna och Erik, när vi var på väg till KRIS. Vi skulle lyssna på en föreläsning som två före detta kriminella hade där. Det var rätt intressant, men eftersom jag fortfarande var sur och på dåligt humör uppskattade jag det kanske inte så mycket som jag hade gjort i vanliga fall. Men, men.
På matten blev jag på lite bättre humör; jag fick hela 37 poäng trots att Elisabeth innan sa att jag hamnade på 35 så det var ju jätteroligt. Elisabeth höll ett litet tal för oss på lektionen, om livet efter skolan. Skör som jag kände mej, och rörande som det var, var det inte så väldans långt till tårarna... Jag blir alltid så rörd, även när jag verkligen anstränger mej för att inte bli det... Jobbigt, jobbigt.
Ikväll ska några i klassen ut och jag hade tänkt att hänga på, men eftersom ingen har frågat mej idag och det som bekant är min största skräck att vara det femte hjulet, så kanske jag håller mej hemma. Kanske ska jag gå ut med Hanna och hennes kompisar, men jag är så fruktansvärt trött just nu så jag är faktiskt inte det minsta sugen. Jag har huvudvärk också, inte heller så kul om man befinner sig på Huset. Jag skulle vilja ta det lite lugnare ikväll... men det får jag väl i så fall göra själv misstänker jag efter som ingen verkar vilja veta av mej... Snyft!
Vi får väl se hur det blir. Om inte annat så finns ju tv:n och så kan jag ju tillbringa kvällen med att tycka synd om mej själv, alltid lika uppmuntrande.
Kommentarer
Trackback