Duracellkanin

Måndag
Ibland är jag helt död, tom i skallen och seg i benen. Trött och sliten. Slutkörd, vill-bara-lägga-mej-i-ett-mörkt-hål-och-lipa-humör. Typ lördagen.

Idag var det duracellkanin-humör. Shit vad jag har hållt igång! Upp halv sju, jobba halv åtta (sjätte dagen i rad), på med stödstrumpor (nej, inte på mej...), dusch och tvätt av toalett. Hej å hå! Läkemedelsbeställning, dukning och fikarast. Efter rasten hjälpte jag till att ta upp en tant och sen blev jag inspirerad (!!!) till att städa i köket. Herregud, mamma hade fått hjärtstillestånd om hon hade sett mej börja torka ur lådor - helt frivilligt!

Efter jobbet åt jag lite, ringde ett samtal som en annan dag antagligen inte hade blivit ringt, och sen var det dags för en joggingrunda. Det var verkligen en härlig känsla. Trodde minst att jag skulle falla i hop i en hög och spy nån stans på vägen eftersom det var så pinsamt länge sen sist - men icke. Det gick så himla lätt, kändes nästan som att jag var viktlös (vilket jag verkligen inte är. Vågar inte väga mej längre...) Det konstiga med hela dagen är att jag inte har känt mej trött alls, trots att jag har varit betydligt mer aktiv än vad jag brukar.

Kanske är det just därför, kanske gör lite positivt tänkande och goa jobbarkompisar så mycket...


Imorgon jobbar jag det sjunde dagen i rad. Sen har jag en dag ledigt (onsdag), och sen drar det igång igen - torsdag, fredag kväll, lördag delad tur 8-20.30 och så söndag 7.30-17. Fjärde helgen i rad.

Gissa vem som ska bli rik...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback