Mitt liv som Sara

Torsdag
Jag har varit fruktansvärt dålig på att blogga, jag vet. Men det är inte så himla lätt när man inte har någon dator, och har tusen andra saker att tänka på. Bloggen är liksom inte prio ett just nu.

Igår hade vi HLR, jättekul, verkligen. Äntligen kändes det lite realistiskt att man till slut faktiskt kommer att bli en riktig läkare, en doktor. Doktor Sara... Mmm

Nästa vecka är första praktiktillfället, på en vårdcentral. Man blev tilldelad en vårdcentral, och jag känner mej rätt nöjd över att jag fick en i närheten; somliga fick i Dalarna... Den första riktiga kursen startar på måndag också, cirkulation och respiration. Gött att det sätter igång.

Mitt humör går lite upp och ner, och ibland vill jag bara åka hem (typ igår) men ibland känns det hela riktigt kul. Jag ska ge det en termin i alla fall har jag bestämt, sen får man väl ta ett studieuppehåll om det fortfarande inte känns rätt. Kanske beror hela tveksamheten på att allt har gått så fort. Svisch svisch så kastas man från ett välbekant sammanhang till ett helt nytt, okänt. Det tar på krafterna och orken. Och det är väl inte så konstigt att det inte alltid känns skitkul.

Det är trots allt ett gigantiskt steg, egentligen större än vad jag har förstått tror jag. Ska jag gå runt på ett sjukhus i en vit rock, och förväntas kunna en massa saker. Viktiga saker dessutom, som kanske avgör om en person ska dö eller leva. Läskigt...


Jag längtar hem lite också. Allt var så bra och bekvämt innan. Mina vänner kändes mycket närmare mej än någonsin, jag hade hela släkten och familjen på nära håll, mitt kontaktnät och mitt jobb. Och så hade jag ytterligare en möjlighet till mer stimulans, både på det fysiska och det psykiska planet.
Nu är jag själv.

Men, även om jag nu skulle komma fram till att jag inte alls ska bli läkare så har jag i alla fall lärt mej något. Och spännande är det.