Mitt liv som Sara

Fredag
Japp. Nu har lilla lantis-sara gått och blivit läkarkandidat. Kan inte förstå det riktigt själv, men så står det i alla papper. En hel vecka har gått nu, med nollning och med föreläsningar, med tusen nya ansikten och namn och i en helt ny, okänd stad.

Det är så otroligt mycket att berätta att jag inte riktigt vet var jag ska börja, men det är nog bäst att ta det från början.

Måndagen:

Upprop. Skitnervöst, och hade jag inte varit så otroligt trött av allt packande och resande under helgen hade jag nog inte sovit en blund. Nu sov jag istället ovanligt bra. Tur det.

Uppropet som sagt. Det var en upplevelse. Redan där började nollningen, med ett fejkupprop. Det satt en massa folk i salen, och det hände diverse konstiga saker. En telefon ringde, en tjej blev mer eller mindre utkastad, någon satt och slog enerverande på bänken... Dessutom kändes det som att alla var betydligt mer förberedda; en tjej frågade om det räckte med den 6-veckorskursen i latin som hon hade tagit, och fick svaret att det nog var lagom, men att grekiskan däremot kanske behövde en uppfrächning. En hel radda med olika former i grekisk grammatik skrevs upp på tavlan...

Jag hade blivit lite varnad för fuskupprop och fusknollor så jag gick inte på allt, men det var rätt skönt när man fick reda på att det bara var på skoj.

Under dagen delades man upp i de basgrupper som vi kommer va i resten av terminen, och min basgrupp verkar helt ok. Trevligt folk.

Kvällarna består av nollning (om man vill) och måndagskvällen gick åt till att först skriva in sig på en nation (jag är numera medlem i Västgöta Nation) och sen äta pastasallad och förbereda inför tisdagens pubrunda. Vi skrev (inte jag så mycket dock)  kampsånger och ritade namnskyltar med bajstema. Japp, bajs. Vår grupp och en till blev tillsammans nollegruppen Proktologer, dvs. ändtarmsspecialister. Skitkul.

Tisdagen:

Föreläsningar och information på dagen, och intervju med en läkare; nollning på kvällen. Tisdagskvällen var nationernas kväll, vi sprang runt till 6 olika nationer där vi drack öl och tävlande. Kondomstafett, äta-och-dricka-fortast-tävling och charader var några av tävlingarna. Mycket skrikande blev det också, speciellt på de andra nollegrupperna. Vår kampsång nr 1 är en version av Internationalen:


 
Onsdagen:

Ja, jag var lite trött och smått sliten efter gårdagen, men släpade mej till BMC ändå, självklart. Mer information och föreläsningar, och också inledningen av vårt första fall. Vi gick också till Akademiska Sjukhuset för första gången och pratade med en sjuksköterska och en patient.
På kvällen lagade jag mat, och var hemma hos Tobbe, Ellen och Johannes där jag numera bor.

Torsdagen:
Fortsatt information och föreläsningar och en välkomstintervju var dagens upplägg och vi slutade ganska tidigt. Skönt, men eftersom vi hade bestämt att vi i vår grupp skulle börja jobba med fallet så kom jag inte hem så tidigt ändå. Jag tog det lugnt även igårkväll.

Japp, det var veckan i stora drag fram tills idag. Ikväll ska jag laga mat igen, sen är det nollning som gäller.