Nära ögat

Tisdag

Det var riktigt nära idag, fruktansvärt nära, att jag pajade pappas käraste ägodel; motorcykeln. Jag skulle backa ut ur vårt lilla garage - och helt plötsligt har bilen hamnat i nån konstig position så att jag varken kan köra fram eller bak.
Fotstödet låg mot däcket...

Jag dog nästan... I alla fall så blev jag skitnervös och började svettas och skaka i hela kroppen. Räddaren i nöden blev Carl. Sällan jag har varit så tacksam mot honom.

Tack gode gud att det inte hände nåt!!! Ren tur var det dock...


Ikväll har varit en mysig kväll, nästan för mysig för att vara helt hälsosam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback