Mitt liv som Sara

Torsdag
Många inlägg blev det idag.

Det känns inte riktigt som att jag lever mitt egna liv. Lite läskigt. Jag har inte koll på särskilt mycket utan går mer på att "det löser sig nog". Allt löser sig faktiskt inte av sig självt, men det har inte gått in i hjärnan än.

Jag har börjat tänka på vad och vilka jag kommer sakna också. Det blir nog jobbigt på lördag misstänker jag... Jag har ju innan tänkt att det inte finns så mycket som håller mej kvar. Nu finns det hur mycket som helst. Min familj, mina vänner, jobbet, Habo...

Visst, jag försvinner ju inte för all framtid och jag längtar förhoppningsvis inte hem så mycket när jag väl är där, men ändå.

Dessutom har jag en känsla av att jag kommer sakna folk mer än vad folk kommer sakna mej. Det blir ju större omställning för mej också, de andra har ju alla sina andra vänner kvar - jag har ingen.


Jag ska sluta självömka nu. Jag bara fjantar.  Det blir säkert skitbra bara jag kommer dit. Studentlivet har jag ju längtat efter jättelänge! Och inget är ju helt definitivt - vantrivs jag, eller inser att jag är lika omogen inför det (som jag tror) så är det ju ingen som håller fast mej i Uppsala.

Det är ju inte till världens ände jag ska flytta (även om det känns så...).