Mitt liv som Sara

Torsdag
Så. Nu har jag stått i telefonkö i 25 minuter för att få ställa min korkade fråga som jag redan visste svaret på; om jag var helt struken från Lund.

Det var jag. Surprice!

Suck. Det här är inte roligt längre. Det borde ju vara det. Men det är bara mitt eget fel eftersom jag valde att stå kvar som reserv i Uppsala. Sen hade det ju inte skadat om det hade stått någonstans att man förlorade sin plats där man redan hade kommit in...

Vad krångligt allting blev helt plötsligt. Det är någon sån där mystisk påverkan jag har på saker och ting; att krångla till dem. Alltid.

Gymnasievalet: Vem var det som gick och ändrade valet efter att hon hade lämnat in det?

Inriktningsvalet: Vem bytte klass mitt i alltihop för att få ha två andra kurser?

Matte E: Vem kunde inte bestämma sig om hon skulle läsa det eller inte förrän halva kursen hade gått?

Jobb: Vem velar fram och tillbaka över ett skitbra jobberbjudande?

Förhållanden: Vem behöver ett år på sig för att bestämma sig hur hon känner?

Inköp: Vem kan inte köpa en tröja innan den är provad fem gånger, ensam och med smakråd (som ändå inte har nåt att säga till om)?



Jag.