Mitt liv som Sara

Lördag

Vad ska man göra på en lördag? Städa? Festa? Träffa kompisar?

Eller ska man tillbringa heeela dagen på BMCs bibliotek?

Antagligen inte det sistnämda, men det är precis vad jag har gjort idag. Faktum är att det är precis vad jag kommer göra imorgon också, så mycket jag bara orkar.

Dugga på måndag, jippie. Jag orkar inte riktigt fundera på det, jag bara kör på. Jag har pluggat, det har jag. Otaliga seminarium har tvingat även latmasken Sara till skrivbordet, men frågan är om det är tillräckligt. Den som lever får se.


I veckan ska jag åka hem. Det ska bli kul hoppas jag. Det va så längesen jag var hemma nu, nästan två månader, och jag har hemlängtan ibland. Det kommer som små stick då och då, eller som små filmsnuttar i huvudet.

Mormor och morfars hall, hur det ser ut där, och hur det luktar.
Farmor och farfars stuga; deras öppna spis, farmors inredning som på något sätt får in en hel herrgård i en liten liten stuga - kristallkrona, äkta mattor och robusta möbler.
Mina kusiner vid våra släktträffar...

Och så hemma i vårt hus. Hemma - hemma. Mamma och pappa, Rebecca och Carl. Huset som man kan varenda liten detalj i. Alla märken, alla skrymslen... allt som har hänt där och som ingen annan skulle veta om.
Mitt piano...

Och så Habo då. Känslan när man åker in i rondellen, när man svänger höger vid Webes, passerar centrum och svänger vänster i rondellen... Hur många gånger har man inte åkt där? När man ser huset, när man kör upp på uppfarten till garaget och vet att nu är man hemma, nu har man åkt klart för denna gången.

Nu ska jag sova. Plugg väntar imorgon.


Hemma

Fredag natt

Jaha. Nu är det natt. Och jag är vaken. Som vanligt skulle man kunna säga. Men i natt är jag faktiskt inte vaken för att jag inte kan sova, det skulle jag säkert kunna, utan mer för att jag är för seg för att orka göra mej iordning för att gå och lägga mig.

Jag har dessutom kommit på (surprise!) att det finns otaliga chanser att sitta framför datorn och plåga sig själv med bitterljuvhet. Det är skönt, på något underligt sätt är det det. Man vet att man inte borde, men ändå gör man det. Som när man tar en vända till mot julbordet trots att man nästan kräks, liksom. Samma grej ungefär.

Å andra sidan finns det massor; MASSOR man (läs; jag) gör trots att man verkligen inte borde. Jag har dock lagt ner det där nu, att försöka ens.



Hmm. Ok. Det var dagens depp. Faktum är att dagen annars har varit ovanligt lyckad. Först; Sara lyckades plugga koncentrerat (applåder!), sen; Sara hade något att komma med på seminariumet och tog lite plats istället för att som vanligt sitta knäpptyst och känna sig helt blåst, efter det; träning som gick bra en också, och som en liten efterrätt, eller grädde på moset; filmkväll med Tove och Sofie. Mysigt!

Man ska inte sitta ensam och filosofera helt enkelt...