Besvikelsen lägger sig som ett tungt täcke ikväll
Onsdag
Fasiken. Äntligen ska familjen åka iväg till stugan så att jag får vara lite själv hemma. Givetvis så tänker de inte ge sig av förrän på fredag trots att jag vill att de ska åka imorgon! Jag vill! Men det spelar tydligen ingen roll.... Buäää
Det är så himla skönt att bara få vara lite själv och kunna göra vad man vill utan femhundrafemti frågor. Men så blir det tydligen inte. Och i helgen kommer folk från Uppsala så då lär jag ju inte kunna ta det så lugnt (även om det för den skull säkert blir roligt).
Suck.
Fasiken. Äntligen ska familjen åka iväg till stugan så att jag får vara lite själv hemma. Givetvis så tänker de inte ge sig av förrän på fredag trots att jag vill att de ska åka imorgon! Jag vill! Men det spelar tydligen ingen roll.... Buäää
Det är så himla skönt att bara få vara lite själv och kunna göra vad man vill utan femhundrafemti frågor. Men så blir det tydligen inte. Och i helgen kommer folk från Uppsala så då lär jag ju inte kunna ta det så lugnt (även om det för den skull säkert blir roligt).
Suck.
I illamåendets miserabla tecken
Tisdag
Ja. Illa. Det mår jag, och det tycker jag det är att vara sjuk också. Det värsta är nästan att jag inte känner mej särskilt sjuk längre; jag mår bara illa. Skitjobbigt. Det går dock i vågor (nu kom en precis) och är bra långa stunder (ok i alla fall). Det är inte så där våldsamt längre som det var vissa perioder igår men det stör mej att jag inte kan bli helt bra någon gång.. Jag har inte tid att vara sjuk! Jag förlorar en massa pengar också - två dagar har jag varit hemma. Blääää... Skulle hellre ta en riktigt fet spya nu och sen bli helt bra. Absolut. Jag ska jobba imorgon om det inte händer något dramatiskt i natt och det hoppas jag verkligen inte att det gör.
Det är så tråkigt att bara sitta hemma och må illa. Usch.
Nu ska jag sova bort det. Jajamensan! Heja heja immunförsvaret (som verkar ha tagit semester...)!
Ja. Illa. Det mår jag, och det tycker jag det är att vara sjuk också. Det värsta är nästan att jag inte känner mej särskilt sjuk längre; jag mår bara illa. Skitjobbigt. Det går dock i vågor (nu kom en precis) och är bra långa stunder (ok i alla fall). Det är inte så där våldsamt längre som det var vissa perioder igår men det stör mej att jag inte kan bli helt bra någon gång.. Jag har inte tid att vara sjuk! Jag förlorar en massa pengar också - två dagar har jag varit hemma. Blääää... Skulle hellre ta en riktigt fet spya nu och sen bli helt bra. Absolut. Jag ska jobba imorgon om det inte händer något dramatiskt i natt och det hoppas jag verkligen inte att det gör.
Det är så tråkigt att bara sitta hemma och må illa. Usch.
Nu ska jag sova bort det. Jajamensan! Heja heja immunförsvaret (som verkar ha tagit semester...)!
Sjukling för dagen
Måndag
Idag är jag egentligen på jobbet. Jag borde vara det. Men jag blev sjuk istället; illamående och allmänt taskigt allmäntillstånd. Så är det tyvärr med Sara idag. Det kan hända att jag är lite halvdeppig också, så kan det vara.
Jag är väldigt orolig av mig nu på senare tid och jag känner mig förvirrad, för att utrycka det milt. Minns att jag skrev ett inlägg förra våren. Ungefär samma situation befinner jag mig i just nu också. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med, inte vad jag vill och ännu mindre hur jag ska kunna få det som jag vill ha, om jag nu verkligen vill ha det. Röran i huvudet är total.
Det är lite konstigt det där. Man tänker och tänker i princip hela sin vakna tid (och drömmer om det när man sover) men det blir inte ett dugg klarare. Inte alls. Snarare ännu mer komplicerat. För att krångla till det ännu mer; när man vet vad man borde göra så gör man precis tvärt om och gräver sig en ännu djupare grav. Jag vet att det fungerar så. Jag fungerar så tyvärr.
Idag har jag två saker som jag ska åstadkomma. Det ena är hemligt och lite ångestladdat och inget för en blogg. Det andra är inte alls lika viktigt men inte heller lika hemligt; att hämta mina grejer hos Hanna från i lördags, däribland min mobilladdare. Mysko hur beroende man är av den, mobilen. Det märker man ju inte när den funkar, men nu har jag varit utan den i snart två dygn och jag har stark abstinens. Det borde finnas Antabus för alla slags missbruk som man roar sig med...
Idag är jag egentligen på jobbet. Jag borde vara det. Men jag blev sjuk istället; illamående och allmänt taskigt allmäntillstånd. Så är det tyvärr med Sara idag. Det kan hända att jag är lite halvdeppig också, så kan det vara.
Jag är väldigt orolig av mig nu på senare tid och jag känner mig förvirrad, för att utrycka det milt. Minns att jag skrev ett inlägg förra våren. Ungefär samma situation befinner jag mig i just nu också. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med, inte vad jag vill och ännu mindre hur jag ska kunna få det som jag vill ha, om jag nu verkligen vill ha det. Röran i huvudet är total.
Det är lite konstigt det där. Man tänker och tänker i princip hela sin vakna tid (och drömmer om det när man sover) men det blir inte ett dugg klarare. Inte alls. Snarare ännu mer komplicerat. För att krångla till det ännu mer; när man vet vad man borde göra så gör man precis tvärt om och gräver sig en ännu djupare grav. Jag vet att det fungerar så. Jag fungerar så tyvärr.
Idag har jag två saker som jag ska åstadkomma. Det ena är hemligt och lite ångestladdat och inget för en blogg. Det andra är inte alls lika viktigt men inte heller lika hemligt; att hämta mina grejer hos Hanna från i lördags, däribland min mobilladdare. Mysko hur beroende man är av den, mobilen. Det märker man ju inte när den funkar, men nu har jag varit utan den i snart två dygn och jag har stark abstinens. Det borde finnas Antabus för alla slags missbruk som man roar sig med...
Söndagsmelankoli med myror i benen
Söndag
Idag åkte familjen iväg till stugan i Aboda. Inte lillebror dock, som inte hade träffat flickvännen på två veckor och fick panik av hotet att tvingas vara ifrån henne en vecka till.
Alla andra är också borta. Bortresta eller upptagna. Alltså har jag varit helt ensam idag med undantag för en löprunda med Dagge och lunch med kärleksparet. Så vad har Sara använt alla timmar till då? Något nyttigt? Något vettigt?
Nix. Som vanligt när jag inte har något att göra så gör jag ingenting. Inget. Förrutom att sitta och pumpas med halvintressant trams på youtube, vara rastlös och allmänt slöande. Och såklart; analyserande av livet.
Tyvärr föddes jag med en sån hjärna, en granskande, lämna-inget-åt-slumpen-hjärna. Man skulle lätt kunna luras och tro att det är skitbra med en sån hjärna (visst, i Ma E var det kanske det, men inte annars...) men det blir så enkelt och ofta krockar med verkligheten. Detta särskilt om man som jag får vissa stunder då man faller handlöst för en ingivelse av total spontanitet. Då blir det problem när det ska analyseras. Tyvärr har det blivit en hel del sån spontanitet på sistone som jag i efterhand efter någon timme av analyserande kommit fram till inte var så smart. Eller lyckat. Eller respektfullt.
När sen andra saker utvecklas åt ett annat håll än vad man riktigt hade förstått blir det plötsligt frontralkrock mellan samvetet och verkligheten. Lite smått jobbigt ibland och inte så lätt att hantera, särskilt inte när det är sönderanalyserat redan efter fem minuter.
Men man är ju bara människa. Man måste få göra lite fel någon gång.
Dessutom kan jag ju skylla på att jag är ung...
(Nej, jag har inte stulit från pensionärerna på hemmet. Nej, jag har inte smitit från olycksplats. Kanske har jag inte gjort nåt fel alls, inte ens moraliskt fel - men det tåls att analyseras en stund till.)
Vilket långt och jobbigt inlägg! Tur att man itne har några läsare...
Nu ska jag fundera på vad "enforisk estradad" betyder.
Idag åkte familjen iväg till stugan i Aboda. Inte lillebror dock, som inte hade träffat flickvännen på två veckor och fick panik av hotet att tvingas vara ifrån henne en vecka till.
Alla andra är också borta. Bortresta eller upptagna. Alltså har jag varit helt ensam idag med undantag för en löprunda med Dagge och lunch med kärleksparet. Så vad har Sara använt alla timmar till då? Något nyttigt? Något vettigt?
Nix. Som vanligt när jag inte har något att göra så gör jag ingenting. Inget. Förrutom att sitta och pumpas med halvintressant trams på youtube, vara rastlös och allmänt slöande. Och såklart; analyserande av livet.
Tyvärr föddes jag med en sån hjärna, en granskande, lämna-inget-åt-slumpen-hjärna. Man skulle lätt kunna luras och tro att det är skitbra med en sån hjärna (visst, i Ma E var det kanske det, men inte annars...) men det blir så enkelt och ofta krockar med verkligheten. Detta särskilt om man som jag får vissa stunder då man faller handlöst för en ingivelse av total spontanitet. Då blir det problem när det ska analyseras. Tyvärr har det blivit en hel del sån spontanitet på sistone som jag i efterhand efter någon timme av analyserande kommit fram till inte var så smart. Eller lyckat. Eller respektfullt.
När sen andra saker utvecklas åt ett annat håll än vad man riktigt hade förstått blir det plötsligt frontralkrock mellan samvetet och verkligheten. Lite smått jobbigt ibland och inte så lätt att hantera, särskilt inte när det är sönderanalyserat redan efter fem minuter.
Men man är ju bara människa. Man måste få göra lite fel någon gång.
Dessutom kan jag ju skylla på att jag är ung...
(Nej, jag har inte stulit från pensionärerna på hemmet. Nej, jag har inte smitit från olycksplats. Kanske har jag inte gjort nåt fel alls, inte ens moraliskt fel - men det tåls att analyseras en stund till.)
Vilket långt och jobbigt inlägg! Tur att man itne har några läsare...
Nu ska jag fundera på vad "enforisk estradad" betyder.