Mitt liv som Sara

Äntligen kväll! Äntligen är dagen snart över!
Som vanligt innan prov hade jag svårt att sova i går kväll trots att jag inte va särskilt nervös.  Jag visste ju redan då att det inte skulle gå bra. Det gjorde det inte heller... Jag får nog vara glad om betyget landar på ett VG.

Verkligen stressigt idag. Fullspeckat schema hela tiden:

6.30 Vaknade trött och sådär morgongosig som man är ibland. Sängen är så himla skön och varm och blotta tanken på att man ska sitta på ett tåg om en timma får en att överväga om man kanske inte skulle råka att försova sig. Men, nej! Inte idag heller!

7.55 I skolan. Var nästan först in i salen för en gångs skull. Brukar vara ganska sen annars. (Men det tog jag igen senare...)

9.20 Historialektionen var slut. Vi kollade på en film om Kinas sista kejsare. Ganska intressant faktiskt. Skönt att titta på film första lektionen!

9.30 Vid Kristine kyrka för att ha sånglektion. Kom nämligen på i måndags att min sånglektion krockade met kemiprovet... Smart Sara! Men men, min snälla lärare fixade en ny tid till mej, och jag hoppade över fysiken. Börjar bli lite väl mycket skolk nu, får nog allt ta och skärpa till mej... Fast å andra sidan kan man nog se fysiken som frivillig eftersom vår kära Lundis har deklarerat att om man är nöjd med det betyget man fick på NP så räcker det att göra ett G-prov.

10.30 I skolan på fysiklektionen. Ja, lite ordentlig var jag. Jag gick i alla fall till lektionen efteråt även om det inte var så mycket kvar av den. Så man kanske inte kan räkna det som skolk? Att jag presterade sådär 0% när jag var där är ju en annan sak...

10.45 Lunch första gången. Måste ju försöka få i sej lite så att man håller sig under sammhällen!

11.10 Ja, försenad till samhällen (börjar 11.05) Som vanligt.

11.50 Lektionen slutade tidigare så att vi skulle hinna äta innan provet.

12.35 Mardrömmen startar: KEMIPROV! Det gick som sagt inte riktigt som jag ville... Ibland känns det som om Pelle lika gärna kunde ha skrivit PUCKO över hela provet så kunde jag bara ha skitit i det istället för att sitta och kämpa med det. Men, nej. Man är inte som Lundis.

16.30 Jag ger upp och lämnar in.

17.12 Jag kommer in till gymmet och upptäcker att spinningpasset börjar 17.15 istället för 17.30 som det står i programmet... Stress, stress... Men passet var bra som vanligt.

18.30 Bussen till Habo går från Resecentrum och jag slappnar av en smula...

19.00 Hemma!

Tiden går fort när man har roligt! (och annars också verkar det som...)

Helgen har varit seg som vanligt. Nej, den har varit ännu segare än den brukar... Jag har inte pluggat så mycket som jag borde, känner mej bara grymt omotiverad när jag försöker. Suck. Jag vet ju egentligen att jag borde plugga stenhårt nu, men nej, så har det inte blivit..

Lilla Becca har varit sjuk hela helgen. Ögoninflammation. Trots smittorisken lät jag henne sova i min säng. Hon vågade inte sova ensam i sin säng när ingen annan var hemma (övriga familjen var på fest i Falköping) och snäll som jag är gick jag med på det... Det är inte sådär jättebekvämt att sova två stycken i en 90-säng kan jag meddela, så sömnen blev lite sådär lagom hackig. När jag vaknade hade hon fått munsår också... Blir jag inte smittad nu så måste jag ha ett immunförsvar av Guds nåde!

Men - det som inte dödar dej stärker dej! (Ja, Oskar - så är det faktiskt!)


Idag har jag i alla fall suttit lite vid skrivbordet och i alla fall intalat mej själv att jag i alla fall har försökt att göra lite kemi. Sådär två-tre uppgifter blev det väl...
Jag har varit i stan med Kim och Knutte idag också, och köpt present till pappa. Han fyller år på tisdag. Det kom jag på igår och fick lite smått panik... Men nu är allt fixat och jag tror faktiskt att det kommer att passa honom rätt bra. Vi får väl se...
Resten äv dagen har jag slappat.

Fast lite duktig har jag faktiskt varit (nej, jag har inte gjort matte, inte städat kaninburen som skulle städats för en månad sen, inte lagt upp julklapparna på vinden, inte städat rummet) - jag har skrivit ut vad Elin ska spela på "min" låt (Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind) i noter! Det var år sen jag skrev noter sist så det tog en stund att få ner det men resultatet blev bra tror jag. Hoppas bara att det inte är för svårt...



I morgon är det skola igen. Jippie! (not)

En vecka var jag hos en snäll familj och vi gjorde diverse utflykter. Bilderna är från när vi gick upp i bergen där de hade sina kossor (de var bönder). Jättemäktig utsikt!

De två sista veckorna var jag på läger. Alla blev ganska tajta om man säger så... Men jag antar att  det blir så när man lever ihop dygnet runt. Jag har fortfarande kontakt med en del av dem. Har väl tänkt att jag ska hälsa på dem någon gång, men hittills har jag bara träffat Johan som bor i Stockholm. Det är ju lite smidigare än att åka till Kanada eller Kina...


Ulla (Finland), Matteo (Italien) och Helka (Finland) var de som jag gick med när vi var i Venedig.

På besök i en medeltidsborg. Sofia (Cypern), Isabella (Italien), Heili (Estland), Francesco (Italien), Alessia (Italien) och Johan och jag från Sverige.

Fruktansvärt, grymt kallt var det idag! Jag trodde nästan att jag skulle frysa fast på cykeln i morse... Ja, jag vet. Det är kanske inte världens mest smarta drag att cykla när det är sådär - 10 grader. Det värsta var att det var en sån där isande, rå kyla som liksom trängde sig in överallt, innanför jackan, tröjan, i skorna... Tur att jag var sen som vanligt till stationen och kom samtidigt som tåget!!!
Ja, det är (minst) lika kallt som det ser ut!!!

Var också grymt trött idag, övervägde faktiskt för en kort sekund att stanna i sängen. Men; förnuftstyrd som jag är, masade jag mej ur sängen, ner och gjorde gröt och träffade (med överraskande precision för mitt något förrvirrade tillstånd!) faktiskt munnen när jag åt!

Somnade nästan på tåget istället...

I skolan var allt som vanligt, lektioner och korridorerna luktar skit. Fattar inte vad det är för fel på ventilationen - kan det va så fruktansvärt svårt att få det att bli bra?! I ett klassrum fryser man nästan ihjäl, i ett annat pryds allas armhålor av lökringar, i korridorerna stinker det antingen av skit från avloppen eller av rök... Suck.
Men, man får väl stå ut de sista månaderna innan friheten ersätter tryggheten och man aldrig mer som elev kommer sätta sin fot på ED.

Historia första lektionen; såååå skönt att vi redan har visat upp vårt FULA kollage...
Fysik andra lektionen; ett ord kan beskriva den lektionen perfekt: YES!!! (vi fick tillbaka NP Fysik B....)
Samhäll tredje lektionen; senarium. Dumma Sandhem var vår ordförande (vem, jag undrar bara VEM, som valde honom... suck) och såg till att jag och Hanna inte fick prata någonting om vårt arbete. Blev faktiskt lite smått sur...
Psykologi sista lektionen; intressant som vanligt.

Efter skolan sjöng jag i Kristinagården. Faktiskt rätt konstigt, men faktum är att det alltid låter så mycket bättre när jag sjunger där. Självförtoendet stiger bara man stiger in där, Idol nästa kanske?

Ja, det var min dag.


Imorgon ska jag på mitt livs första anställningsintervju, lite nervös sådär...

Imorgon drar det igång igen. Suck. Fast det blir nog ganska kul också tror jag. Träffa alla igen.
Vi ska ha historiaredovisning (inte lika kul) och visa upp vårt superfula collage... Pinsamt! Jag kanske ska bli lite akut sjuk innan historian och sudda ut mitt namn på den...

Jag och Hanna har varit riktigt duktiga och nästan gjort färdigt vårt samhällsarbete om Nordirland. Jätteeffektivt för att vara vi (= inte effektivt alls men vi skrev iallafall lite grann...). Det är faktiskt rätt intressant, men det är grymt svårt att koncentrera sig när man är två. Tror att jag ska vara själv nästa gång, om det blir någon nästa gång... (studenten närmar sig - klump i magen... nervös!)

Nej, nu är det snart dags för lite mat tror jag...

Skulle ju ha gjort lite samhäll till i morgon... Suck och stön... Orka gå upp tidigare för att göra det innan Hannapanna kommer vid tio... Suck igen. Förhoppningsvis kommer hon lite senare än tio (som hon brukar...) Men, men. Jag orkar inte med skolan just nu känns det som... blääää
Fast det ska ändå bli kul att träffa alla igen på måndag, det är ju allt hemsarbete som inte känns så roligt...
Usch, vad jag är trött! Och bara skriver en massa ointressant skit... Suck....

Ja. Så var lördagen till ända.
Dagen började inte så värst bra med att jag vaknade upp av en något obehaglig dröm. Kommer inte ihåg så mycket mer än att jag knarkade... hmm... och var ganska så olycklig och ledsen. Helt plötsligt dök en klasskompis upp och frågade nåt, kommer inte ihåg vad. I en annan del i drömmen var jag vid kusten och det flöt omkring en massa bebislik vid strandkantenoch jag tänkte nåt om abort...De kanske var aborterade foster? Jag vet inte...De var alldeles blålila och det var iskallt ute. Usch.
Ja, drömmar kan vara rätt mysko ibland.

Elin, kära Elin, tvingade mej upp ur sängen och räddade mej från mardrömmen när hon ringde vid tiotiden. Hämtade mej vid 11.15 och vi åkte till henne. Tog tåget hem vid 6 för att  träffa mina söta kusiner som var på besök. Såååå gulliga!

Spelade på mitt älskade piano och tog faktiskt ut en låt ur huvudet. (stolt!) "Så länge jag lever". En jättefin lovsång som Beccan har gått och nynnat på sen hon kom hem från sitt kristna läger. Kanske inte den mest komplicerade låten att plocka ut, men jag brukar vara så urusel på det så för mej var det duktigt. Gillar verkligen att spela nu, har kommit in i en sån fas att det nästan känns som ett beroende. Ser jag ett piano kan jag inte låta det vara, särskilt inte mitt egna... Är lite nyförälskad i det tror jag...
Älskade piano...

Ja. Studenten närmar sig nästan omänskligt fort, och i takt med den kommer också ångersten. Vart ska jag ta vägen sen?! Jag vet inte alls vad jag vill göra... Så fort någon berättar vad hon/han ska göra så tänker jag: Det vill jag också, det låter ju jättekul! Problemet är att det i nuläget finns typ tusen olika saker jag vill göra: resa, jobba utomlands, gå på folkhögskola, jobba som au pair, jobba ett år hemma, börja på universitet eller högskola (och läsa vad..? läkare, ingenjör...?), göra lumpen...
Suck. Faktum är att det som jag har längtat efter sååå länge, antagligen så länge som jag har gått i skola; studenten, inte alls känns särkilt kul längre. Jag vill gå ett år till!!! Eller, det vill jag ju inte egentligen, det skulle bara kännas så tryggt och skönt...

Men en sak vet jag. Jag vill INTE bli sysslolös och sitta hemma hos mamma och pappa hela hösten. Det är värsta senariet... Så, för att i alla fall känna att jag gör något för min situation gick jag ut och sökte jobb igår. Gick till sådär 7-8 ställen och gav den mitt CV och en intresseanmälan. Nu är det bara att hoppas! Jag antar att jag får ringa upp ställena nästa vecka eller nåt sånt och kolla vad chefen tror om det... Orka! Det är det värsta; att ringa. Jag känner alltid mej så dum och måste övertala mej i flera timmar och kanske dagar innan för att våga ringa... Så jobbigt att slå nummret och sitta och vänta på att någon ska svara! Tänk om jag glömmer bort vad jag heter! Eller säger fel telefonnummer; "...eller, oj, det där va ju inte riktigt rätt telefonnummer där, oj då, hehe...." Usch. Det har aldrig hänt innan att jag har sagt fel men man vet ju aldrig...
Det är meningen att jag ska ringa till ett ställe idag. Suck. Och jag måste verkligen ringa eftersom en kompis har varit snäll och fixat det till mej och dessutom sagt till dem att jag skulle ringa under veckan. Suck igen.

Nej, nu får jag nog ta en liten koll på ams hemsida...

Min mammas dyra sax sprang som sagt bort i onsdags. Jag letade och letade på alla möjliga och omöjliga ställen (och delade ut vissa anklagelser, hmm, förlåt!). Men - ingen sax någonstans. Suck.
Men - idag hände det. Saxen tog sitt förnuft till fånga till slut, precis som jag trodde, och hips vips simsalabim! - saxen ligger i mitt pennfack! Yes, nu slipper jag hitta på någon undanflykt när mamma frågar...

Welcome back home!

Jag, mamma, mormor och morfar åkte in idag för att köpa panellängder till min morbror. Ja, du läste rätt. Han har inte så mycket tid... I alla fall, det var ganska trevligt förrutom att jag var tvungen, och då menar jag verkligen tvungen att gå på toa både när vi var i Taberg och när vi hade åkt in till stan. Jag och min blåsa är inte alltid vänner... Men, men jag hittade en toa, både i Taberg och i stan.
Efter att ha kollat på (och mamma köpte) gardinerna var det balklänningsprovningsdags! Vi åkte till Torpa där jag höll på och prova diverse olika färger och modeller. Jag har nämligen bett mina grannar att köpa en åt mej när de är i Thiland och då måste jag ju veta hur jag vill att den ska se ut. Fastnade för en modell, jättefin, och har köpt (mamma betalar...) trådrullar i de färgerna som jag kan tänka mej; röd, blå och rosa. Inte på en och samma klänning, självklart... Jag skrev värsta långa beskrivningen (med bilder) på hur jag vill ha min klänning och gick över med den. Mina grannar är SÅÅÅ snälla tycker jag! Är dock lite smått nervös trots allt - det finns ju inga garantier direkt. Det är ju lite sent att komma på olika saker att klaga på när klänningen väl är i Sverige. Öppet köp kan ju vara lite svårt... Men, men - friskt vågat, hälften vunnit! (Där fick jag med en liten klycha också!)

Efter att ha stått en bra stund i provrummet och haft för lång tid på mej att inspektera diverse små mjuka gupp som ville ut lite här och var i klänningarna (vad kan det vara...?) och komma till insikten att jag sannolikt skulle överleva en svältkatastrof med, hmm, bred marginal , blev jag plötsligt helt oväntat motiverad till en joggingtur. Japp. När jag kom hem drog jag på mej joggingkläderna, sprang omkring i huset och letade efter min mp3 ( varför gömmer sig alla grejer för mej?!) och gav mej så småningom ut i kylan (utan mp3:n...). Jag kan säga att jag misstog mej innan när jag trodde att jag skulle svettas för mycket i underställ, en mjukiströja och löparställ. Det var skitkallt, superrått! Som vanligt när jag är ute och joggar tänkte jag; Detta är ju inte så farligt jobbigt. Måste komma ut oftare. Och som vanligt kommer det att gå x antal dagar innan jag ger mej ut igen... Suck.


Så här fin (inte) är jag när jag joggar. Duktigt med reflexer tycker jag.
 

Melodifestivalen. Finns det något större jippo i Sverige? Skulle knappast tro det... I flera år har det stört mej otroligt mycket att det bara är samma gamla artister med o sjunger, och samma gamla G:son som skriver låtar som låter mest som ett hopkok av gamla melodifestivallåtar. Vad är det för omusikaliska, mutade gubbar som bestämmer vad som får vara med egentligen?! Ibland är det ju så dåligt att man bara inte står ut - och så får man veta att det är flera tusen som har sökt in. Suck.
Därför blev jag jätteförvånad när jag av misstag kom in på svt:s förhandsvisning av låtarna som ska spelas ikväll: efter Regina Lund och före Jimmie Jansson såg jag ett för mig helt okänt namn, Marie Lindberg. Det som var ännu mer unikt var att, ja, hon var faktiskt en helt okänd lärare som, ännu mer unikt, hade skrivit låten själv! Helt otroligt, tänkte jag. Ännu mer fantastiskt var att låten var så otroligt go och soft. Hennes röst är så ren och dynamiken är underbar, samtidigt som låten i sig egentligen är ganska enkel. Detta gör att känslan får är att detta är något äkta. Hon sjunger rakt in i hjärtat och man kan verkligen förstå och känna med henne när hon sjunger om hur kärlek tar slut. Hur kärlek går från att vara självklara omprioriteringar till uppoffringar.
Så underbar låt, men självklart kommer den antagligen inte ha en chans mot  Amanda (Jimmie Jansson), Rainbow Star (Regina Lund) eller Kom (Jessica Andersson) eller någon annan av låtarna som mest känns som upprepningar och nåt som har skrivits ihop på en kvart utan något annat syfte än att slå...
Men, men... Hoppas kan man alltid. Jag bryr mej inte särskilt mycket om Melodifestivalen
men det vore faktiskt riktigt kul om en helt okänd person kunde slå de etablerade, stelbenta artisterna.
Go Marie!!!

Här är den:  http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=64119&a=752568

Lyssna och njut!

I min familj har vi matdagar. Jag är den i familjen som i alla fall försöker laga lite nya, nyttiga maträtter. I torsdags blev det lins- och tomatpanna.
Nyttigt? Säkert.
Gott? Kan diskuteras.
Uppskattat? Nja.


Lillasyster var väl inte helt i extas när hon fick se maten...

Igår kväll gick vi ut, några stycken från klassen och jag. Det började inte så bra för mej, stressade sönder när jag gjorde mej iordning. Jag kom hem 20 över sex och tåget gick sju... Vi, jag och Hanna, timade tåget perfect, vi kom in samtidigt på stationen.
Väl i Jönköping kom jag på att jag skulle ha gått på toa på tåget. Suck. Jag och min blåsa är inte alltid överens... Vi fick vänta i nästan en halvtimme innan de andra kom till restaurangen där vi skulle träffas och äta innan. Vi beställde, och naturligtvis hade restaurangen bara personaltoa som jag INTE kunde låna. Dålig service tycker jag. Men, men, jag fixade det på annat sätt - smet in på gymmet.
Middagen var jättetrevligt och när vi hade ätit upp var det dags att ta bussen till Elina. Efter en visit hos henne bar det av innåt stan igen, till Huset. Den första timmen masade sig fram och det var inte så roligt. Det var för lite folk på dansgolvet för att det skulle vara kul att dansa. När Johanna, Elina och Bea hade åkt hem funderade jag och Hanna på att göra det också, men det blev inte så som tur var. Vi tog en liten promenad runt kvarteret och när vi kom tillbaka var vi betydligt gladare om man säger så... Efter det var det PARTY resterade del av kvällen. Vi dansade, eller i alla fall jag, som idioter... Men kul var det!

När Huset stängde gick vi till McDonald´s och tog var sin glass med topping. Gott. Vi var ganska trötta båda två vid det laget.
Hanna vill inte vara med på bild...

Vi väntade till klockan tre när Andréa slutade jobba och åkte med henne hem.

Detta är en blid från lägret i Österrike som jag var på i sommras. Det var verkligen underbart och jag tänker ofta tillbaka på tiden där och saknar alla. Det var som att leva i en liten bubbla - ingen kände varandra innan vi kom till Österrike och efter att ha levt så intensivt på varandra i två veckor kändes det som om vi alltid hade varit vänner. Jag tror faktiskt att jag känner människorna som var på lägret bättre än vad jag känner mina egna klasskompisar som jag träffar nästan varje dag.

Jag och Elin blev ombedda att medverka i en minnesstund för en lärare på skolan som dog förra veckan. Minnesstunden var idag  och det var ganska sorgligt. Jag tror inte att jag hade klarat av att sjunga, eller spela heller för den delen, om det hade varit för någon lärare som jag har haft. Jag har i princip aldrig träffat läraren men det var riktigt rörande ändå.
Helt plötsligt får man en anledning att tänka på döden. Det är så offattbart att någon kompis eller släkting skulle dö helt plötsligt, och ännu mer ofattbart att föreställa sig sin egen död. Faktum är ju trots allt att såna dödsfall inträffar hela tiden, i princip alla männskor skulle bli saknade och sörjda av många.
Jag har aldrig förlorat någon, mer än min gammelmormor som dog för 6-7 år sedan, och därför kan jag bara försöka föreställa mej hur det känns.
Det är svårt att tro att allt bara är slut sen, att en hel människa bara är sin kropp och sitt fysiska, att man inte finns om hjärnan inte fungerar. Samtidigt kanske det är ännu svårare att föreställa sig vad som händer sen , om man nu inte bara är "borta". Antagligen kanske man inte ska fundera för mycket på det eftersom man kommer att få klarhet i det först när det är försent.


Jag åkte in till stan vid tolv och åt lunch i skolan, kanske inte den godaste jag har ätit, men å andra sidan slapp jag laga maten själv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte in så tidigt, hade väl tänkt att jag skulle göra något nyttigt, men så blev det inte. Jag letade efter min sax och kollade vad jag hade fått på NP Fysik.

Saxen. Igår tog jag med mig en sax till skolan eftersom man alltid får vänta så länge innan man får tag i nån av de saxar som läraren hade lagt fram (på historian, till vårt kollage). Ja, det var ju riktigt duktigt tyckte jag, att ta med sig en egen sax. Mamma gav mig den precis innan jag åkte till tåget med orden : "Var rädd om den, den är dyr."
Antar att jag inte ens behöver säga att jag har slarvat bort den?! Suck. Jag fick lite bråttom från historian igår för att jag skulle öva med Elin, och glömde den naturligtvis där. Och att någon av mina ansvarstagade, omtänksamma (inte) gruppmedlemmar skulle kunna ta med den från grupprummet var självklart omöjligt. Därför är nu en liten Fiskars-sax med orange handtag ute på äventyr. Förhoppningsvis kommer den så småningom på att den ska återvända hem...

NP Fysik. Jag gick upp till Lundis, själv, och hörde om han hade rättat proven. Det hade han inte sa han först. Sen frågade han hur ivrig jag var och när jag svarade "jätteivrig" gick han och hämtade proven. Han hade inte rättat den sista uppgiften än men jag fick de det ändå. Först fick jag nästan en chok - det var röda bockar överallt, på de uppgifterna som jag hade varit säker på att jag hade klarat. Sen insåg jag att det inte var bockar utan V:n, dvs VG-poäng. Pulsen sjönk något och jag kunde andas ut. Skönt att ha sett att det gick bra.

Den här boken ska jag gömma riktigt, riktigt långt inne i mitt skåp och förtränga dess existens...

Nu är det sportlov på riktigt. 10 dagar utan något inplanerat. Jag vet inte riktigt  om det är bra eller dåligt. jag blir lätt ganska rastlös om jag inte har något att göra. Fast vissa grejer ska göra: åka till Gällstad, plugga Samhäll och Ma E och så ska jag antagligen ut i morgon också.

Idag var sista dagen innan sportlovet. Egentligen börjar ju inte sportlovet förrän nästa vecka, men eftersom vår klass alltid är ledig på torsdagar och eftersom det är studiedag på fredag så får vi lite extra lov. Det kändes inte direkt som en "sista-dagen-före-lovet-dag", mer som en  vanlig onsdag. Men det kan ju i och för sig bero på att det var en vanlig onsdag också...

Första lektionen hade vi historia. Våra collage om de olika decennierna under nittonhundratalet skulle va färdiga i dag. De skulle det. Men det var de inte. I alla fall inte min grupps collage. Vi har jobbat med femtiotalet. Eller jobbat och jobbat föresten, det skulle nog var mer sanningsenligt att säga att vi har haft det som uppgift. Resultatet blev, hmm, vet inte riktigt hur jag ska utrycka mej för att inte låta allt för brutal och hemsk, fult. Jag tror att det var en bra sammanfattning. Visst, man ska inte döma innehållet efter utseendet, men problemet är att innehållet (vilket?) inte lär höja betyget direkt.
En viss envis person envisades med att vi skulle ha all information bakom uppfällbara lappar, design a la dagis, och det skulle ju kanske ha kunnat bli bra, men som sagt; nej, det blev det inte. Jag fick lite smått panik när jag insåg att vi faktiskt skulle lämna in det idag... Men, men... jag ska ändå in till skolan i morgon så jag kanske kan fixa till det värsta.

Andra lektionen, fysik, hade vi som tur var inte. Jag hade inte tänkt att gå på den i vilket fall, jag och en kompis ska sjunga och spela på en minnesstund i morgon för en lärare som har dött. Vi var tvungna att öva idag, fick reda på det igår.  Vi ska sjung "Lova att du aldrig glömmer bort mej". Jag hoppas att jag inte blir för rörd, har en förmåga att bli det, och börjar lipa mitt i alltihopa... Jag är tillräckligt osäker på rösten som det är...

Samhäll: Segaste lektionen på länge. Under 80 minuter presterade vi ( fel: jag. Hanna var fullt upptagen med att prata om Grey´s anatomi, suck) nästan två hela meningar om den historiska bakgrunden till konflikten i Nordirland.

Lunch: Potatis och nån crabfishröra/ kebabgryta med ris
Vi satt för länge så vi kom för sent till psykologin också... Andra lektionen med samma lärare som jag va försenade till.

Efter skolan hade jag sånglektion. Trevligt som vanligt. Det låter alltid mycket bättre där, i salarna, än när jag sjunger hemma. Jag sjöng duett i dag, med en annan tjej. Lät faktiskt riktigt bra. Det häftiga var att jag för en gångs skull hittade mina stämmor ganska snabbt, fast de var i och för sig inte så svåra.

Snälla Sara skjutsade lillasyster till stan på kvällen och väntade på henne där för att skjutsa hem henne igen. Jag passade på att gå på A6 och shoppa lite. Åh, vad jag älskar röda prislappar! Och det blir ju inte direkt sämre av skyltar där det står: "halva reapriset".
Detta resulterade i byxor och en väst på MQ, och en kjol på Åhlens. Pris? 250 kr
Ibland lönar det sig att vänta lite...



Ja, detta var min spännande onsdag.

Jaha. Jag har länge tänkt att jag skulle börja blogga men som vanligt har det inte blivit av. Förren nu, äntligen.
Vem är jag då?
Jag heter Sara (framgår av min något ironiska titel på bloggen...) och skulle beskriva mej som en ganska vanlig tjej med ganska vanilga intressen. Jag bor i ett samhälle med tiotusen invånare strax utanför en mellanstor stad i mellersta Sverige. Jag har, som genomsnittet skulle jag tro, två syskon och två föräldrar. Jag gillar mellanmjölk.

Ja, men det lät ju spännande! Vad, hmm, unikt!

Ok, det kanske inte var den mest intresseväckande inledningen jag har skrivit i mitt liv så jag får väl försöka igen:

Sara är mitt fina förnamn, tätt följt av mitt söta, ärvda mellannamn Elisabeth. (Faktum är att jag använder Elisabeth så sällan attt jag inte är helt säker på om det stavas med eller utan h i slutet...) Jag har levat i snart nitton år, och alla dessa år har jag tillbringat (inte riktigt hela tiden kanske) i den lilla trevliga hålan Habo. Dagarna tillbringar jag i stora staden Jönköping där jag pluggar på Natur tillsammans med 31 andra kemiexperter (tror vi i alla fall). När jag inte är i skolan eller pluggar inför något spännande (inte) fyratimmarsprov umgås jag gärna med mina vänner, min pojkvän eller klinkar lite på mitt älskade, något ostämda piano. Jag sjunger lite då och då också, oftast för mig själv, men eftersom jag tar lektioner varannan vecka blir det lite offentilgt också. Ibland inbillar jag mej att jag tycker om att träna, och då springer jag eller går på något pass, men så småningom är det meningen att det ska bli regelbundet.

Ja, det var en liten presentation av mej. Förhoppningsvis kommer jag att skriva lite då och då om mitt underbara liv, det var ju liksom det som var meningen!

Välkommen till min nya blogg!