Mitt liv som Sara

Torsdag 
I morse kom jag försent för första gången. Faktiskt. Jag har faktiskt kommit i tid alla andra dagar, tro det eller ej. Efter en seg föreläsning (som nog var intressant, men ack så sövande...) har vi nu ätit och tagit oss tillbaka till BMC.

Inatt blir sista natten hos Tobias. Det ska bli sååå skönt att slippa känna sig i vägen och få ett eget rum att stänga in sig i och bara slappa. Jag är så fruktansvärt trött och seg, känner mej nästan lite sjuk. Det här skitvädret med slask ena dagen (igår) och ishalka med guppar överallt dagen efter dödar mej... Blä.

På lördag kommer mamma och pappa (och syster). Det ska bli kul. Längtar faktiskt hem lite då och då, även om jag trivs mer och mer. Föreläsningarna igår var riktigt intressanta, och besöket på vårdcentralen också.

Min grupp åkte ut till en liten pluttby där det fanns en liten liten läkarmottagning i ett gammalt värdshus. Där ska vi vara nu, en eftermiddag varannan vecka i två år. Det känns riktigt bra.

Nu börjar snart en föreläsning om membranpotentialer.


Och jag vill helst bara sova...

Tisdag
Tredje veckan är påbörjad och de första riktiga föreläsningarna har vi haft. Först fattade jag allt, sen fattade jag knappt något. Har nog aldrig haft ett sånt tempo i antecknandet... Lite repetition är nog nödvändigt.

Jag kollade på korridoren igår. Eller, jag tror det i alla fall. Självklart glömde jag bort i vilket rum jag ska bo och kom bara i håg våningsplanet - vilket gjorde det hela lite mer komplicerat när jag insåg att det fanns två korridorer på våning 6.
Jaja. En liten inblick i korridorlivet fick jag trots allt. Jag fick titta in i en kursares rum och korridor.
Slutsats: det är bra att börja på botten för då blir allt annat bättre...


Dagen positiva grej (förhoppningsvis!) är att jag nog antagligen kommer köpa en begangnad bok idag. Jag var helt säker på att alla hade gått redan, men jag slängde iväg ett (eller ok, två) sms och vips - den fanns kvar! Den ligger på ca 600 kr ny, och denna kostade 300 kr så det känns bra. Det finns allt för många minus i mitt kontoutdrag... Och inte har jag fått några pengar frång CSN heller.

Det är så sjukt mycket att hålla reda på hela tiden! Min hjärna är helt överhettad, och det blev ju inte bättre av att jag insåg att jag inte alls hade så mycket förkunskaper som jag trodde. Inte ens kemin gick så bra som jag trodde... Hur skulle jag kunna veta att man förväntas kunna entrofi?! Jag visste inte ens var det var överhuvudtaget innan idag...


För att fortsätta lite klagande så kan jag ju säga att jag känner mej så fruktansvärt ivägen. Jag vill ha mitt rum nu, även om det ligger disk i diskhon som inte har blivit diskad på två veckor, även om det ligger trasiga handfat i korridoren och det luktar sopor. Jag känner mej som en parasit, men jag har ju ingen annanstans att ta vägen... Gnällspikssara.

Förhoppningsvis kommer väl även jag in i det här livet och så puckad är jag ju faktiskt inte. Jag borde klara mej. Tror jag.

Det jag saknar just nu:

Mina gamla goda vänner (som jag i och för sig har hört extremt lite av, i alla fall somliga (eller; i huvudsak en person som, ja, jag trodde stod mej närmare än så...) Det känns lite jobbigt faktiskt. Det är hemskt att inte känna sig saknad, att känna att man kan försvinna utan att lämna några spår, särskilt när man själv saknar någon.)
En cykel vore underbart och skulle halvera min transporttid från och till BMC
En dator är en av sådär två-tre saker/förehavande som jag har mest abstinens av.



I morgon ska jag ut till en vårdcental - skitkul!!!

Måndag
Måndagar har sällan eller aldrig varit särskilt jobbiga. Jag har aldrig förstått det där; varför skulle det vara värre på en måndag än på en onsdag till exempel.

Nu vet jag bättre. Jag har nog aldrig varit så trött som jag är idag. Så otroligt seg. Hemskt. Och mitt i all misär ska man vara trevlig, smart och uppmärksam. Omöjligt.


Helgen har ändå varit lugn. Bara fredagen var utekväll denna helgen, och jag tog mej ordentligt i kragen så det blev inte ens en särskilt blöt kväll. Det var skönt på lördagen...

Lördagen spenderade jag också i lagom långsamt tempo. Jag träffade Ernesto på dagen och satt och kollade på Harry Potter med Andrea sen på dagen.

Nu ska vi snart köra i gång vårt första riktiga fall, och jag är fortfarande sjukt trött...

Torsdag
Jag har varit fruktansvärt dålig på att blogga, jag vet. Men det är inte så himla lätt när man inte har någon dator, och har tusen andra saker att tänka på. Bloggen är liksom inte prio ett just nu.

Igår hade vi HLR, jättekul, verkligen. Äntligen kändes det lite realistiskt att man till slut faktiskt kommer att bli en riktig läkare, en doktor. Doktor Sara... Mmm

Nästa vecka är första praktiktillfället, på en vårdcentral. Man blev tilldelad en vårdcentral, och jag känner mej rätt nöjd över att jag fick en i närheten; somliga fick i Dalarna... Den första riktiga kursen startar på måndag också, cirkulation och respiration. Gött att det sätter igång.

Mitt humör går lite upp och ner, och ibland vill jag bara åka hem (typ igår) men ibland känns det hela riktigt kul. Jag ska ge det en termin i alla fall har jag bestämt, sen får man väl ta ett studieuppehåll om det fortfarande inte känns rätt. Kanske beror hela tveksamheten på att allt har gått så fort. Svisch svisch så kastas man från ett välbekant sammanhang till ett helt nytt, okänt. Det tar på krafterna och orken. Och det är väl inte så konstigt att det inte alltid känns skitkul.

Det är trots allt ett gigantiskt steg, egentligen större än vad jag har förstått tror jag. Ska jag gå runt på ett sjukhus i en vit rock, och förväntas kunna en massa saker. Viktiga saker dessutom, som kanske avgör om en person ska dö eller leva. Läskigt...


Jag längtar hem lite också. Allt var så bra och bekvämt innan. Mina vänner kändes mycket närmare mej än någonsin, jag hade hela släkten och familjen på nära håll, mitt kontaktnät och mitt jobb. Och så hade jag ytterligare en möjlighet till mer stimulans, både på det fysiska och det psykiska planet.
Nu är jag själv.

Men, även om jag nu skulle komma fram till att jag inte alls ska bli läkare så har jag i alla fall lärt mej något. Och spännande är det.

Här kommer en fin liten länk:

http://www.lakarnollningen.se/

Tisdag
Nu har jag varit här i Uppsala i mer än en vecka. Jag börjar hitta, både i den enorma byggnaden BMC och i Uppsala. Eller, jag hittar dit jag behöver, det vill säga till och från lägenheten och till salarna.

Datorabstinensen är som en klåda, och hemlängtan gör sig påmind då och då, men annars trivs jag bra. Tobbe och Johannes (som jag bor hos nu) är snälla men jag känner mej ändå lite som den belastning jag är. Nu när Ellen är i fjällen slipper jag i alla fall sova i Tobbes säng...

Nollning är det varje kväll och helgen blev minst sagt blöt. Jag fattar inte hur jag lyckas, gång på gång, att lyckas med att misslyckas så totalt. Verkligen fjortisvarning.

Vad negativ jag låter, så hemskt är det inte. Det är bra, jättebra egentligen, jag har bara inte riktigt förstått att detta är mitt liv. Det känns som att jag lever någon annans liv, och så har det känts nu ett tag.

Dags att vakna upp.


God morgon.

Fredag
Japp. Nu har lilla lantis-sara gått och blivit läkarkandidat. Kan inte förstå det riktigt själv, men så står det i alla papper. En hel vecka har gått nu, med nollning och med föreläsningar, med tusen nya ansikten och namn och i en helt ny, okänd stad.

Det är så otroligt mycket att berätta att jag inte riktigt vet var jag ska börja, men det är nog bäst att ta det från början.

Måndagen:

Upprop. Skitnervöst, och hade jag inte varit så otroligt trött av allt packande och resande under helgen hade jag nog inte sovit en blund. Nu sov jag istället ovanligt bra. Tur det.

Uppropet som sagt. Det var en upplevelse. Redan där började nollningen, med ett fejkupprop. Det satt en massa folk i salen, och det hände diverse konstiga saker. En telefon ringde, en tjej blev mer eller mindre utkastad, någon satt och slog enerverande på bänken... Dessutom kändes det som att alla var betydligt mer förberedda; en tjej frågade om det räckte med den 6-veckorskursen i latin som hon hade tagit, och fick svaret att det nog var lagom, men att grekiskan däremot kanske behövde en uppfrächning. En hel radda med olika former i grekisk grammatik skrevs upp på tavlan...

Jag hade blivit lite varnad för fuskupprop och fusknollor så jag gick inte på allt, men det var rätt skönt när man fick reda på att det bara var på skoj.

Under dagen delades man upp i de basgrupper som vi kommer va i resten av terminen, och min basgrupp verkar helt ok. Trevligt folk.

Kvällarna består av nollning (om man vill) och måndagskvällen gick åt till att först skriva in sig på en nation (jag är numera medlem i Västgöta Nation) och sen äta pastasallad och förbereda inför tisdagens pubrunda. Vi skrev (inte jag så mycket dock)  kampsånger och ritade namnskyltar med bajstema. Japp, bajs. Vår grupp och en till blev tillsammans nollegruppen Proktologer, dvs. ändtarmsspecialister. Skitkul.

Tisdagen:

Föreläsningar och information på dagen, och intervju med en läkare; nollning på kvällen. Tisdagskvällen var nationernas kväll, vi sprang runt till 6 olika nationer där vi drack öl och tävlande. Kondomstafett, äta-och-dricka-fortast-tävling och charader var några av tävlingarna. Mycket skrikande blev det också, speciellt på de andra nollegrupperna. Vår kampsång nr 1 är en version av Internationalen:


 
Onsdagen:

Ja, jag var lite trött och smått sliten efter gårdagen, men släpade mej till BMC ändå, självklart. Mer information och föreläsningar, och också inledningen av vårt första fall. Vi gick också till Akademiska Sjukhuset för första gången och pratade med en sjuksköterska och en patient.
På kvällen lagade jag mat, och var hemma hos Tobbe, Ellen och Johannes där jag numera bor.

Torsdagen:
Fortsatt information och föreläsningar och en välkomstintervju var dagens upplägg och vi slutade ganska tidigt. Skönt, men eftersom vi hade bestämt att vi i vår grupp skulle börja jobba med fallet så kom jag inte hem så tidigt ändå. Jag tog det lugnt även igårkväll.

Japp, det var veckan i stora drag fram tills idag. Ikväll ska jag laga mat igen, sen är det nollning som gäller.

Torsdag
Många inlägg blev det idag.

Det känns inte riktigt som att jag lever mitt egna liv. Lite läskigt. Jag har inte koll på särskilt mycket utan går mer på att "det löser sig nog". Allt löser sig faktiskt inte av sig självt, men det har inte gått in i hjärnan än.

Jag har börjat tänka på vad och vilka jag kommer sakna också. Det blir nog jobbigt på lördag misstänker jag... Jag har ju innan tänkt att det inte finns så mycket som håller mej kvar. Nu finns det hur mycket som helst. Min familj, mina vänner, jobbet, Habo...

Visst, jag försvinner ju inte för all framtid och jag längtar förhoppningsvis inte hem så mycket när jag väl är där, men ändå.

Dessutom har jag en känsla av att jag kommer sakna folk mer än vad folk kommer sakna mej. Det blir ju större omställning för mej också, de andra har ju alla sina andra vänner kvar - jag har ingen.


Jag ska sluta självömka nu. Jag bara fjantar.  Det blir säkert skitbra bara jag kommer dit. Studentlivet har jag ju längtat efter jättelänge! Och inget är ju helt definitivt - vantrivs jag, eller inser att jag är lika omogen inför det (som jag tror) så är det ju ingen som håller fast mej i Uppsala.

Det är ju inte till världens ände jag ska flytta (även om det känns så...).

Torsdag
Jag har kanske, kanske börjat smälta det här med Uppsala/Lund nu. Jag lägger ner Lund (inte alls, men man kan ju försöka lura sig själv...) och förstår att Uppsala också är bra, till och med bättre (som sagt... lura sig själv).

Hela min hjärna håller på att ställa om sig, och det på rekordtid, så huvudvärken låter inte heller vänta på sig.

Jobbigt. Alltid när man som mest vill slippa, men kanske just därför.

Jag har kanske, kanske fått en lägenhet. Ett under i så fall, om det har gått så fort. Rum är det i och för sig, och inte tillträde förrän den första men ändå. Jag hann vara medlem på sidan i typ två timmar innan erbjudandet damp ner i min inkorg. För en gångs skull kanske nåt rullar på som det ska...

Torsdag

Handlingsförlamad. Illamående. Rädd. Panikslagen.

Fick brev från Uppsala.
Jag börjar på måndag. Inget vet jag, inget kan jag, ingen känner jag, ingen bostad har jag, inga böcker...

Jag mår illa. Och jag måste ta tag i mej själv nu. Ring Sara, ring!

Torsdag
Så. Nu har jag stått i telefonkö i 25 minuter för att få ställa min korkade fråga som jag redan visste svaret på; om jag var helt struken från Lund.

Det var jag. Surprice!

Suck. Det här är inte roligt längre. Det borde ju vara det. Men det är bara mitt eget fel eftersom jag valde att stå kvar som reserv i Uppsala. Sen hade det ju inte skadat om det hade stått någonstans att man förlorade sin plats där man redan hade kommit in...

Vad krångligt allting blev helt plötsligt. Det är någon sån där mystisk påverkan jag har på saker och ting; att krångla till dem. Alltid.

Gymnasievalet: Vem var det som gick och ändrade valet efter att hon hade lämnat in det?

Inriktningsvalet: Vem bytte klass mitt i alltihop för att få ha två andra kurser?

Matte E: Vem kunde inte bestämma sig om hon skulle läsa det eller inte förrän halva kursen hade gått?

Jobb: Vem velar fram och tillbaka över ett skitbra jobberbjudande?

Förhållanden: Vem behöver ett år på sig för att bestämma sig hur hon känner?

Inköp: Vem kan inte köpa en tröja innan den är provad fem gånger, ensam och med smakråd (som ändå inte har nåt att säga till om)?



Jag.

Onsdag
Helt snurrig och vimsig blev jag nyss. Plötsligt ska jag inte alls bli skåning. Det blir inget Lund för mej. Jag kom in i Uppsala istället.

Herregud... och det som precis började ordna sig där nere i Lund. Varför skulle jag krångla till det så (för att jag är en krångelsara) och ställa mej som reserv i Uppsala för? Nu när jag har ställt in mej på Skåne känns det jättemysko. Och längre hem blir det också, och inte har jag någon gammal tant som jag kan bo hos heller inte.

Knäpp är jag. Först klagar jag på att jag inte kom in i Uppsala, och sen när jag väl gör det så klagar jag på det. Usch.


Vad krångligt allt blev helt plötsligt...

Tisdag

Det var riktigt nära idag, fruktansvärt nära, att jag pajade pappas käraste ägodel; motorcykeln. Jag skulle backa ut ur vårt lilla garage - och helt plötsligt har bilen hamnat i nån konstig position så att jag varken kan köra fram eller bak.
Fotstödet låg mot däcket...

Jag dog nästan... I alla fall så blev jag skitnervös och började svettas och skaka i hela kroppen. Räddaren i nöden blev Carl. Sällan jag har varit så tacksam mot honom.

Tack gode gud att det inte hände nåt!!! Ren tur var det dock...


Ikväll har varit en mysig kväll, nästan för mysig för att vara helt hälsosam.

Tisdag
Oj oj oj vad trött jag blev på allt nu. På Lund, på mitt liv, på mej... Rädd är jag också. Det är så stort allt och där ska jag vara helt ensam bland 40 000 andra studenter. Vill inte längre. Skulle helst av allt bara vilja bli liten och krypa upp i en varm famn och somna och sova bort allt. Sen när jag vaknade igen så skulle allt ha ordnat sig, ingen beslutsångest och ingen handlingsförlamning kvar.

Det känns inte så bra längre. Jag kanske inte alls ska bli läkare. Det kanske inte passar mej alls. Bara för att somliga andra tycker att det blir så bra så (med en läkare i släkten...) så behöver det ju inte alls vara det. Jag måste ju bestämma själv. Jag känner mej inte så sugen som jag borde med tanke på att det är det jag ska tillbringa de följande 5,5 åren med att studera. Och sen ska jag ju använda resten av mitt liv till att jobba med det...

Allt är så vansinnigt seriöst! Jag orkar inte riktigt med allt allvar. Inte nu. Inte när jag precis har insett att man faktiskt kan vara på nåt annat sätt än bara otroligt ordentlig, och överleva ändå (och dessutom ha fruktansvärt kul under tiden).

Jag har ingen lust att flytta. Jag har ju fått bra kontakt nu med mina kompisar, bättre än någonsin tidigare. Jag trivs här och jag vill inte stå i tacksamhetsskuld till min morbrors tjejs föräldrar för att de har fixat ett rum hos en jättegammal tant, där jag egentligen inte vill bo. Jag vill flytta på riktigt i så fall. En egen lägenhet vill jag ha.


Ja, jag är skiträdd.
Ja, jag har ångest.
Nej, jag är inte så vuxen.

Måndag
Det verkar trots allt som att det har ordnat sig på riktigt med rum i Lund nu. Fast det är ju inte säkert att det blir så fint boende. Tydligen var tanten över nittio år så det lär ju bli en mjuk övergång från jobbet...

Billigt blir det nog i alla fall. Billigt är bra.

Söndag
Tro det eller ej men det har fakitiskt ordnat sig med lägenhet. Ok, jag ska inte ta ut segern i förväg, men det verkar va lugnt nu. Mammas brors tjejs mammas släkting (jo visst har man kontakter...) bor där och kunde visst hyra ut ett rum. Underbart! Ska ringa dit imorgon och fråga lite...

Idag har jag jobbat och träffat Kim.

That´s my day.

Lördag
Igår var det utgång igen. Det var faktiskt kul, i alla fall framåt natten när det började komma lite folk. Först när vi kom till Centrum var det helt folktomt och stängt ner till dansgolven och garderoben. Så det var bara att vänta. Jag var på ovanligt bra humör och ville helst bara dansa hela tiden, så jag var lite otålig innan folket kom. Jag ville ju inte stå där själv och dansa...

Innan jag gick ut var jag på relaxen med Linda, Anna, mormor och mamma. Det var för att fira Annas födelsedag som vi var där, och innan hade vi varit och ätit på en tairestaurang. Maten var jättegod, men eftersom det var buffé åt jag givetvis för mycket och var uppsvälld som en ballong hela kvällen.


Nu på morgonen har jag känt mej lite lagom seg och borta. Blä... Kanske inte så smart att blanda allt möjligt, stackars mage och stackars huvud!

Ingen frukost har jag ätit heller så jag börjar bli lite hungrig nu. Senast jag åt var för 17 timmar sen. Eller, jag åt en  liten hamburgare på McDonalds innan, det gjorde jag faktiskt.

Torsdag
Usch vad jobbigt allt det här med Lund blev. Jag orkar inte med allt... och jag vågar inte ringa. Jag är så feg när det gäller sånt, men jag måste. Bläää.

Hatar att ringa till folk jag inte känner, särkilt när jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Men till Stam måste jag i alla fall våga. Måste ta tag i mej själv nu...

Onsdag
Dagen som började så bra! Så mycket bra grejer på samma morgon och dessutom en trevlig bibliotekarie på bibblan när jag var där. Han tog bort mina böter och var jättetrevlig! Snacka om skillnad mot den andra tjurgubben som brukar vara där...

Han som skällde ut mej för att jag inte kunde de sista fyra siffrorna i mitt personnummer en gång när jag var liten (på den tiden när man ju aldrig behövde kunna dem, och när man behövde dem så var mamma där och fixade det åt en), som gnällde över att jag kallade Luciatåget i Sporthallen för Luciatåg och inte framträdande, och som inte trodde på mej när jag sa att jag hade lämnat tillbaka en bok som jag senare hittade. Trevlig kille - not.

Han kan knappast ha ökat bibblans popularitet. Hoppas att han fick sparken...


Ledsen blev jag när jag kom hem. Jag ligger inte först längre i bostadskön. Skit också.


Gråter nu. Nästan i alla fall.

Onsdag

Inte lika trött och seg (och bakis) som igår. Bra det. Idag skulle jag ta tag i mitt liv hade jag tänkt. Kände mej lite nere i morse när jag tänkte på det, men nu känns det riktigt bra. Vad skulle jag göra då?Jo självklart söka bostad, min vanligaste sysselsättning numera.

Så här såg det ut när jag gick in och kollade på min sida:


Halleluja!!! Jag låg, tro det eller ej, FÖRST på flera rum! Ett under har skett! Det kanske ordnar sig till slut i alla fall. Jag har satt upp mej på tre rum, där jag ligger först i kön på två av dem. Hoppas, hoppas...

Det är lite pirrigt nu. Väldigt pirrigt. Jag ska verkligen kolla igenom allt idag. Tycker att det är lite jobbigt att börja rota i allt - det är så fruktansvärt mycket! - men jag måste ju nån gång.

Tydligen skulle man läsa en skönlitterär bok om svårt sjuka människor, de skickade med en lista, så det ska jag göra nu innan jag börjar. Repetera molekylär cellbiologi ska jag också göra. Fast inte allt idag...

Tisdag
Jaha. Då var det nytt år då. 2008. Nu måste man börja vänja sig vid det, kommer nog ta ett tag innan man slutar skriva 07 när man ska skriva datum.

Nyårsafton sammanfattning:
Jobb 7-16, sista dagen.
Hem och käka, duscha och rota fram kläder.
Hem till Dagge och äta nyårssupé: fil och musli.
Vidare till Bankeryd för att snika in på en fest som jag hade hittat dagen innan. Usch och fy. Så får man inte göra...
Dum som jag brukar bli när jag dricker lite skickade jag en massa mess åt höger och vänster. Helpuckat. Ännu mer korkat var det att jag raderade skickade meddelanden. Nu har jag inte så jättestor koll på exakt vad jag skrev till vem. Förhoppningsvis hamnade de rätt.
Men peaken av idioti nådde jag ändå när jag råkade ringa... Pinsamt. Måste be om ursäkt för det.
Dagge mådde inte så bra efter tolvslaget. Inte alls bra. Han bosatte sig i tvättstugan. Kul fest...

Nu är jag rätt trött. Uuuunderbart att jag inte ska jobba imorgon. Eller dagen efter det, eller dagen efter det heller.

Nu ska jag:
1. Duscha
2. Vila (kanske)
3. Gå till mormor och morfar och äta lunch